Om jag fick en chans.. Småbarn överallt, ibland så saknar man att vara liten. Att se några föräldrar gå med en 5-åring till lekparken är så glädjande, det är sånna stunder man tänker tillbaka. Tänk hur enkelt allt var, det ända man kunde klaga på var att ens leksak gått sönder, eller att man ville bli buren för att man inte orkade gå och alltid fick man som man ville. Sen när lågstadiet började, då var det kul. Då klagade man bara på små fåniga bråk med vännerna. Sen högstadiet, då var det läxor. Då började man även klaga på det, sen var det äkta kärlek som bröjade komma igång, så då klagade man på det, sen blev det mer konflikter mellan vänner och det fick vissa att må dåligt. Vänner och kärlek, var det nått att ha? Men ja, inte ska man någonsin tacka nej till det, nått av det viktigaste här i livet är kärleken från andra människor, om det är vännskaplig eller kärleks kärlek, det spelar ingen roll. Då man sen har kommit såpass långt så att man går på gymnasiet, så ska man känna sig duktig och stolt! Allt man har fått lära sig, av läxor men även utav misstag man gjort. Jag vet inte vad jag skulle säga om mitt liv, om jag aldrig hade haft ett problem, jag tror folk skulle tycka att jag var knäpp. Allstå.. det jag menar är, att alla misstag jag gjort, så som att säga taskiga saker och inte visa någon respekt alls, det är sånt jag lärt mig av. Misstag man gör, får en alltid att tänka till. Jag önskar ibland att jag kunde få göra om vissa saker, eller bara få vissa saker ogjorda. Men lägg av, sluta att säga så, det ska jag sluta med. För gjort är gjort och det går inte att ta tillbaka, sånt är livet. Men tänk själv, skulle det vara kul att leva hela ditt liv utan att göra ett ända misstag? Om du sa ja, så har du fel, för man lär sig alltid något nytt. Ja men vad fan, jag är seriös! Visst, det är klart jag har velat gå tillbaka, velat att allt skulle vara perfekt. Men nu när jag tänker på mina gammla tankar, så är det ju lite fånigt. Jag har många gånger setat hemma och grinat över vissa saker som hänt, men ni alla vet ju att det inte hjälper att gråta. Det ända som hjälper, är att försöka tänka på något annat, hitta på saker som är kul, gör så mycket du kan, för sitter du bara hemma, så blir saken bara större, för det är då man tänker mest. Så tänk på det till nästa gång, försök alltid se allt på ett bra vis, inte tänka "fan va dåligt, jag vill bara dö!", det är det värsta man kan göra..

Annons

The photo has no tags

December 2010