Ska jag skratta.
Ska jag gråta?
Hur ska de va?
Du är svår att tolka.
Och jag vettifan!

Snälla ta min hand och bara flyga här ifrån.
Till en värld där vi är tillåtna.
Där det slipper kännas som att vi är på var sin
sida av gallret.
Ingen av oss får gå förnära.
Förbjudna känlsor.
Du har ditt och jag mitt.
Det är så de ska se ut i andras ögon.
Det är så det ska verka vara.

Jag kommer till en fantasi värld.
Där allt är bra.
Där du är vid min sida hela tiden.
Jag blir hög på din närhet.
På din värme, på dina andetag.
Ingen får mej att lyfta, så som du lyckas göra.
Ingen får mej att känna mej så fast men ändå fri.
Du tar mej för den jag är.
Det är med dej jag är mej själv.

Jag vill inte kämpa.
För desto mer jag kämpar
desto mer sårad blir jag, om jag inte får min vilja igenom.
Jag är fruktansvärt bortskämd att kunna ta den jag vill ha.
Peka på det jag vill ha.

Jag önska att jag inte va de.
För du är värd att kämpa för.
För dej skulle jag nog göra allt.
Jag lovar.

Annons

The photo has no tags

November 2011