October
Thursday 17 February 2011 photo 2/2
|
JRamos
Jag vaknar upp och möts av en värld så galen.
Tonåringar som svälter sig på grund av den sjuka idealen.
Barn som föds med gevären i hand, beredda att slåss för sitt land.
Kvinnor som varje dag lever i skräck för sin makes hårda järnhand.
Familjer som förlorat precis allt på grund av en naturkatastrof.
Jag kommer aldrig se mig själv som en världsvan filosof,
Men det krävs inte ett geni för att förstå att nåt inte står rätt till.
Och det händer i precis denna sekund för världen står aldrig still.
En vrede väcks i mig av allt vi ser i nyheterna.
Av alla elakheterna, av alla fräckheterna.
Vi är inte ens längre säkra i våra egna hem.
Vi kollar runt misstänksamt och tänker "Vem?"
Jag skriver dessa ord för att jag inte längre står ut.
Det har pågått för länge och det måste få ett slut.
Det är dags att sluta blunda och inse verkligheten.
Att stå sin mark och slå ett slag för friheten.
Det är en ny generation som ser gryningens ljus.
Det är vår uppgift att fixa till detta fallande korthus.
Kanske inte med en gång, men Rom byggdes inte på en dag.
Det gäller att börja smått, att finnas där för den som är svag.
Hjälpa de man älskar och de man bryr sig om.
Torka hennes tårar och placera ett leende på honom.
Som det sägs, kärlek föder kärlek och hat föder hat.
Så upp med fredstecknet och bli en kärlekens soldat.
Jag vaknar upp och möts av en värld så galen.
Tonåringar som svälter sig på grund av den sjuka idealen.
Barn som föds med gevären i hand, beredda att slåss för sitt land.
Kvinnor som varje dag lever i skräck för sin makes hårda järnhand.
Familjer som förlorat precis allt på grund av en naturkatastrof.
Jag kommer aldrig se mig själv som en världsvan filosof,
Men det krävs inte ett geni för att förstå att nåt inte står rätt till.
Och det händer i precis denna sekund för världen står aldrig still.
En vrede väcks i mig av allt vi ser i nyheterna.
Av alla elakheterna, av alla fräckheterna.
Vi är inte ens längre säkra i våra egna hem.
Vi kollar runt misstänksamt och tänker "Vem?"
Jag skriver dessa ord för att jag inte längre står ut.
Det har pågått för länge och det måste få ett slut.
Det är dags att sluta blunda och inse verkligheten.
Att stå sin mark och slå ett slag för friheten.
Det är en ny generation som ser gryningens ljus.
Det är vår uppgift att fixa till detta fallande korthus.
Kanske inte med en gång, men Rom byggdes inte på en dag.
Det gäller att börja smått, att finnas där för den som är svag.
Hjälpa de man älskar och de man bryr sig om.
Torka hennes tårar och placera ett leende på honom.
Som det sägs, kärlek föder kärlek och hat föder hat.
Så upp med fredstecknet och bli en kärlekens soldat.
Annons
Anonymous
Fri 18 Feb 2011 14:25
Peace! (Y)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiijathatsme/484906843/
Visa toppen
Show footer