February
Monday 9 March 2009 photo 1/1
|
Vilken gammal bild, säkert 3 år eller något :D men jag orkar inte ens gå ner och hämta min kamera. Latheten kan vara stor inom mig när jag sitter vid datorn.
Skitskitskit. Idag är jag i stundtals depression. Jag är så himla känslig ibland så man bara vill ta tag i sig själv och fråga vafan man är för jävla fjant, för jag hatar att vara en fjant. Jag kanske tar igen dom år jag varit mer "stenhård". Nu menar jag inte värsta depressionen. Det handlar mest om att jag är halft döv, eller sjuk i huvet. Det är någonting med min hörsel sen min förkylning. Snoren tar aldrig slut, jag tror och faktiskt andra också att det har fastnat i öronen på mig. Så imorgon ska jag till farbror doktorn igen. Det kommer bli pinsamt eftersom jag var där i fredas och gnällde, men då kollade dom aldrig mina öron utan tog mest mina reflexer och blodprov. Jag har tydligen hårda ådror btw, hon frågade om jag träna och jag såg förvånat och tänkte att "nej är du inte klok, vad är det för fel för det är det säkert om det ser ut så eftersom jag knappast tränar mina armar", det är väl det sista jag gör. Öronen är i alla fall det jag tänker på hela tiden. Det är nämligen som jag hela tiden går i en bubbla, jag hör ljud och så men ändå inte så bra och så piper det. Jag hade accepterat pip i öronen om jag hade varit på konsert eller något sådant rockigt men jag har inte ens lyssnat på hög musik, ja kanske inte på flera veckor bara för att jag har varit sjuk och haft så mycket annat för mig. Så i fredas slog det lock alltså och jag stängdes in i min lilla deppiga bubbla fast den kom inte förens jag hörde pip och jag ansåg mig själv som ett jävla cp som inte kan sitta i tystnad bara för att pipet går mig på nerverna. Jag som älskar tystnad och hatar tystnad. Jag hatar när andra är tysta, jag vill gärna ha full rulle med prat och stoj hela dagen, men sen när jag tillexempel ska sova och det ska vara knäpp tyst så blir jag helt förtvivlad om det kommer ljud som inte finns. Jag har blivit en (huh det är hemskt) hypondiker, hoppas jag. Om det inte är snor i öronen så. Jag läste på internet om typ tinnitus och det lät så hemskt och jag vart så ledsen och så fruktansvärt arg att lilla jag som itne ens lyssnar på hög musik och sånt får det, jag som inte ens har hörlurar eller bor på något bullrigt ställe, jag hatar svagheter hos mig själv, det gör mig så arg så det finns inte mycket som gör mig argare. Jag kan få för mig att jag bara inbillar mig ljudet, ja jag har fått för mig det. Så typiskt när jag har blivit värsta bokmalen, både på att skriva och på att läsa. Jag läser en bok nu som jag är helt förtrollad vid och den är i tre delar och dem är sådär feta så Jonas typ rynkar på näsan och undrar vilken planet jag kommer från. Jag är inte mycket för böcker annars, kanske för att trotsa min mamma som är bibliotikarie eller för att jag finner det förutsägbart och oftast inte fängslande. Men när jag hittar en fängslande bok, ja då är jag fast. "Om jag kunde drömma" heter den första i bokserien på 3 delar och den handlar om en tjej som blir kär i en vampyr, ja hur fånigt låter väl inte det? Jag grinade upp mitt ansikte när mamma kom med dom böckerna, som vanligt när hon försöker och jag rynkade ihop mig ännu mer när hon berättade om vad dom handlade om. Men så började jag att läsa och så har ja läst precis jämt när ja fått tid och jag vill inte att dom ska sluta fast samtidigt så blir oftast inte böcker bättre när dem aldrig liksom slutar. Nu kom jag från döva tråden lite grand men, jag kan inte läsa med pipet och lockena i öronen för så fort det är tyst så kan jag inte tänka på annat. Jag är rädd för att somna av just den orsaken nu, eller jag mena att inte kunna somna. För jag kan vara rädd för att somna också om jag får för mig att jag inte kommer att vakna, som en liten törnrosa och sova bort mitt liv eller något. Det finns mycket jag får för mig.
Snart flyttar jag btw. Det känns overkligt att säga det och jag vill inte få det till något stort "tjohej". Mestadels för att jag även ska bo hemma tills jag är klar med körkortet (och det kanske dröjer med min ekonomi och prima ambigöshet). Jag får lite återfall av "rädd för förändringar" "rädd för att vara låst och fast" och så kommer jag sakna min mamma när jag inte bor här helt. Jag är så liten ibland, så oerhört skör och späd. Vilken dörr ska jag då slå igen med världens fart i ren tonårsrevolt och så röka en cigg i mitt rum så att mamma frågar varför?detärfarligt!duharvälintebörjat?osv. Jag kan inte gömma mig i mitt rum då en hel dag om jag känner för det, eller inte på samma sätt- inte för det har med min mamma att göra utan det är väl mest att jag kommer sakna att vara ett litet barn som kan störta i mammas famn hur som helst, när som helst i samma hus. Mitt fina rum, med målningar på väggarna som ingen annan har, med mina små saker, tavlor och speglar som hänger just i min särskilda rumsinredning.
Usch det känns som jag måste göra saker, måsten är ord som jag ryser till. Jag måste skriva till Lottakåren som jag impuls blev med i förut och som jag inte hört av mig till. Jag gör mycket på impuls, ibland krånglar det bara till det men jag gör det bara för att göra just något tokigt och sånt vet man ju är spännande.
Nu ska jag duscha för jag har oförskämt flott hår, jag har vax i faktiskt fast bara i min lugg.
Just ja, jag var tillbaks på förskolan idag :) Det var ruwligt!
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiijjahmedknuff/341280654/
Visa toppen
Show footer