Wednesday 23 December 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Tomtenissarnas tragiska jul
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Tio små tomtar i enslig gård
decimeras vid midnattstimma.
Tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
Finns, som man säger, snart inte mer.
Inkråmet rinner ur snitten.
Står där så gråa vid ladgårdsvägg
nio små tomtar med lusiga skägg.
Nionde tomten får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
Rödare tomte väl aldrig man såg,
än den som där uti drivan låg.
Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten,
härlig och fet
tills åttan till himlen skickas.
Av gröten han åt så att kroppen sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardinernas frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.
Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar sjuan glupskt i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
Katten grubblar och tänker.
Blodet skvätter och stänker.
Istäckt är sjön där tomtar går.
De är sex nu och ingen kan simma.
Så när sjätte tomten snubblar och slår
i isen ett hål, så stundar hans sista timma.
Nedstänkt i vakens nattsvarta djup,
han får sin sista iskalla sup.
Fast från båten man hämtar haken,
finns där ingen tomte i vaken.
Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr.
Nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr:
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
till han, som det heter,
ej längre är.
En medlem mindre av tomtars ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.
Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster från stan
och skjuter vilt med sin Luger.
Fyran han slungar sin yxa mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både på långt och på nära håll,
ser fjärde tomten nu ut som ett såll.
Att slakta en gris går nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken, se,
när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängsligt var doktorn kan vara,
och börjar uppgivet ana varthän han skalla fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.
Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
Fast det är helt visst något annat som rinner.
Andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han till gödsel på husbonns åker.
En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn
där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar att han vore yngre.
Skulle inte gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.
Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma
Inga tomtar finns kvar på vår gård.
De mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.
Hjulhälsningar Filip =)
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Tio små tomtar i enslig gård
decimeras vid midnattstimma.
Tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
Finns, som man säger, snart inte mer.
Inkråmet rinner ur snitten.
Står där så gråa vid ladgårdsvägg
nio små tomtar med lusiga skägg.
Nionde tomten får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
Rödare tomte väl aldrig man såg,
än den som där uti drivan låg.
Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten,
härlig och fet
tills åttan till himlen skickas.
Av gröten han åt så att kroppen sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardinernas frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.
Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar sjuan glupskt i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
Katten grubblar och tänker.
Blodet skvätter och stänker.
Istäckt är sjön där tomtar går.
De är sex nu och ingen kan simma.
Så när sjätte tomten snubblar och slår
i isen ett hål, så stundar hans sista timma.
Nedstänkt i vakens nattsvarta djup,
han får sin sista iskalla sup.
Fast från båten man hämtar haken,
finns där ingen tomte i vaken.
Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr.
Nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr:
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
till han, som det heter,
ej längre är.
En medlem mindre av tomtars ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.
Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster från stan
och skjuter vilt med sin Luger.
Fyran han slungar sin yxa mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både på långt och på nära håll,
ser fjärde tomten nu ut som ett såll.
Att slakta en gris går nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken, se,
när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängsligt var doktorn kan vara,
och börjar uppgivet ana varthän han skalla fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.
Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
Fast det är helt visst något annat som rinner.
Andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han till gödsel på husbonns åker.
En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn
där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar att han vore yngre.
Skulle inte gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.
Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma
Inga tomtar finns kvar på vår gård.
De mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.
Hjulhälsningar Filip =)
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiilip92/432600930/