July
Tuesday 23 February 2010 photo 1/1
|
Säga vad man vill om Kjelle, men att bogsera fram stora, tunga Volvobilar över snöslaskiga landsvägar - det kan han! Det kan minsann jag också från och med nu. Idag har det varit en alldeles GALEN dag!! Det hela började tidigare i eftermiddags då Volvon plötsligt inte startade igång ute på garageuppfarten. Pappa, Helena och jag skulle precis hoppa in i en varsin bil för att köra iväg den på service, men till vår stora förvåning fanns det inte en endaste smula liv i den. Det gick inte ens att öppna upp bildörrarna - den var totalt stendöd! Vi provade först att rulla ut den på gatan för att där springa igång den - vilket inte alls fungerade. Då provade vi istället att rulla ner den för Minkvägens långa backe, men inte ens detta fick igång bilskrället. Grannar sprang ut ifrån alla håll och kanter för att hjälpa oss. Vi slet och drog, puttade, sprang och kämpade - men bilen förblev död. En snäll liten man i stor mustasch stannade plötsligt till vid vägkanten och på den bredaste göteborgskan erbjöd han sig att låna ut sina startkablar. Tacksamma tog vi glatt emot kablarna, men inte small det i karossen inte! Vi fick inte fram en endaste liten gnista utan Volvon var som fullständigt emun emot elchockerna. Bilar samlades i långa köer längst badstrandsvägen, länsbussarna fick köra långt ner i diket för att tränga sig förbi och hela tiden tutade och blängde folk på oss. Det var total kalabalik ute på vägen! Pappa svor, jag låg under Volvon och försökte förtvivlat förtöja bogseringslinan och Helena frös. "Se det som ett äventyr!" skrattade Tina när hon gick förbi oss, och ett äventyr är minst sagt vad man kan kalla denna dag! När bogseringslinan tillslut var fastspänd körde vi ner till Krokås hamn där vi nu skulle prova oss på att svänga Volvon. Men detta var givetvis mycket, mycket svårare än vad vi först trodde. Gång på gång på gång försökte vi desperat svänga runt den stora, tunga bilen men hur mycket lilla Kjelle än krystade, var det helt omöjligt att rubba på Volvon. Tillslut stannade två gubbar vid vägkanten och erbjöd sig att hjälpa oss. De klev ut på gatan och lyckades tillslut få Volvon på rätt håll. Nu följde sedan en lång och väldigt, väldigt kall resa in till stan där pappa och Helena satt i Kjelle som drog mig och Volvon fram över de glashala landsvägarna. Det var egentligen inte alls svårt att styra den livlösa bilen. Jag bromsade när jag kände att jag kom för nära Kjelle och svängde hej vilt i kurvorna, i hopp om att inte rasa ner i diket. Och vi kom fram tillslut!!
HALLELUJAH, PRISA VÅR GUD!
- som Vikkan hade sagt! ;)
- som Vikkan hade sagt! ;)
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiskistrakur/444650436/
Visa toppen
Show footer