Ofta, när jag tänker tillbaka på det senaste decenniet, föreställer jag mig hur mitt livs tråd ser ut i ödets väv. Jag föreställer mig att den måste ha skiftat färg, att den antagligen har börjat som vardagligt beige, en nyans som passade bra i bakgrunden. Nu känns det som om den måste ha blivit klarröd, eller kanske guldglittrande. Mönstret av familj och vänner som vävs omkring mig är vackert och glödande av deras klara, kompletterande färger. Jag häpnar dagligen över vissa av trådarna som fått flätas in i mitt liv. De starka kärleksband, med sina djupa, jordnära färger, som nu binder mig samman med Tunnbyskolan var ingenting jag vågat räkna med.

Lycka är den dominerande känslan i mitt liv just nu, det tydligaste mönstret i väven. Jag njuter varje dag av ett behagligt känslomässigt klimat. Jag är så lycklig hela tiden och känner en överväldigande glädje över mitt nya liv. Jag minns hur jag förr i tiden brukade vandra omkring i skogarna och fundera över vilka människor som en vacker dag skulle komma att bli mina vänner, skulle komma att ställa mitt liv till rätta. Vilka är de? Vad heter de? Hur kommer vi träffas och vad gör de nu - medan de fortfarande inte vet om mig? Idag är jag euforisk större delen av tiden. Jag lever i ett uppenbart välbefinnande...

...För nu vet jag vilka ni är.

♥

Annons

The photo has no tags

Camera Canon DIGITAL IXUS 100 IS

Focal length 6 mm

Aperture f/3.2

Shutter 1/130 s

ISO 250

Date

August 2015