July
Friday 22 August 2014 photo 1/3
|
DÉAS & JAG SKA FLYTTA IHOP !
Jag kan inte bo själv. Det går bara inte. Lägenheten på Nordstadsgatan har varit min i över två månader nu.
Lika länge har den stått tom.
Jag hade en vision om att bli vuxen. Om att flytta tillbaka till Sölvesborg, skaffa mig en lägenhet och där försöka lära mig själv att leva. Lära mig att växa upp, bli självständig och ta eget ansvar. Jag minns att Ida frågade mig, innan hon blev tillsammans med Pierre, om vi två kunde flytta ihop; dela på en tvåa i stan, tampas med den hårda vuxenvärlden tillsammans. Jag nekade henne det förslaget, fast besluten om att jag endast på egen hand kunde utvecklas till den mogna, ansvarstagande man som jag så innerligt gärna vill bli. Jag tänkte att om jag bor ihop med en kompis så kommer den stackarn få tvingas ta hand om allt. Ta hand om mig. Den hade fått se till så att det alltid finns mat i frysen. Den hade fått tvätta, städa, laga middag och ständigt försäkra sig om att lägenheten blev städad, räkningarna betalda. Jag? Jag hade endast gjort som jag blev tillsagd och aldrig lärt mig själv. Bara bytt "mamma" helt enkelt. Därför tänkte jag att om jag bor helt själv och ensam tvingas handskas med alla de sysslor och skyldigheter som ett hushåll kräver, så kanske - bara kanske - jag med tiden hade börjat förändras. Förvandlas till en oberoende och självrådande människa.
Men jag hade fel. Jag har inte satt min fot i min nya lägenhet på över två månader. Jag vill inte dit. Jag vill inte vara där. Ensam. Jag har insett nu att om jag någonsin ska börja växa upp så måste jag dela min bostad tillsammans med någon annan. Jag fixar det inte på egen hand. Jag har bevisat det för mig själv; jag blir helt enkelt kvar i Hörvik. Gömmer mig bakom ohållbara ursäkter tills folk slutar fråga och lägenheten glöms bort.
Men se det sköna ödets nyck;
Min bästaste lilla bästis, Déas, har nu bestämt sig för att flytta ner till Sölvesborg; lämna Jönköping av längtan efter sin familj samt nya äventyr i livet. Därför har vi bestämt att vi två, naturligtvis, ska bo i min lilla tvåa på Nordstadsgatan. Han och jag. Tillsammans. Det är som en dröm, en underbart vacker dröm. Jag ska flytta ihop med min bästa vän, i min hemstad, omgiven av alla mina vänner - med min familj bara en mil bort. Det, det kan omöjligt bli bättre än så här. Eller hur? Det kan omöjligt bli bättre än så här. Nu väntar ett liv, en framtid som handplockad ur mitt hjärtas allra vildaste önskningar. Vad ni än gör så nyp mig inte. Snälla ni, nyp mig inte. Jag vill nämligen aldrig, aldrig aldrig någonsin vakna upp ur denna euforiska, rosaskimrande önskedröm.
Jag hade en vision om att bli vuxen. Om att flytta tillbaka till Sölvesborg, skaffa mig en lägenhet och där försöka lära mig själv att leva. Lära mig att växa upp, bli självständig och ta eget ansvar. Jag minns att Ida frågade mig, innan hon blev tillsammans med Pierre, om vi två kunde flytta ihop; dela på en tvåa i stan, tampas med den hårda vuxenvärlden tillsammans. Jag nekade henne det förslaget, fast besluten om att jag endast på egen hand kunde utvecklas till den mogna, ansvarstagande man som jag så innerligt gärna vill bli. Jag tänkte att om jag bor ihop med en kompis så kommer den stackarn få tvingas ta hand om allt. Ta hand om mig. Den hade fått se till så att det alltid finns mat i frysen. Den hade fått tvätta, städa, laga middag och ständigt försäkra sig om att lägenheten blev städad, räkningarna betalda. Jag? Jag hade endast gjort som jag blev tillsagd och aldrig lärt mig själv. Bara bytt "mamma" helt enkelt. Därför tänkte jag att om jag bor helt själv och ensam tvingas handskas med alla de sysslor och skyldigheter som ett hushåll kräver, så kanske - bara kanske - jag med tiden hade börjat förändras. Förvandlas till en oberoende och självrådande människa.
Men jag hade fel. Jag har inte satt min fot i min nya lägenhet på över två månader. Jag vill inte dit. Jag vill inte vara där. Ensam. Jag har insett nu att om jag någonsin ska börja växa upp så måste jag dela min bostad tillsammans med någon annan. Jag fixar det inte på egen hand. Jag har bevisat det för mig själv; jag blir helt enkelt kvar i Hörvik. Gömmer mig bakom ohållbara ursäkter tills folk slutar fråga och lägenheten glöms bort.
Men se det sköna ödets nyck;
Min bästaste lilla bästis, Déas, har nu bestämt sig för att flytta ner till Sölvesborg; lämna Jönköping av längtan efter sin familj samt nya äventyr i livet. Därför har vi bestämt att vi två, naturligtvis, ska bo i min lilla tvåa på Nordstadsgatan. Han och jag. Tillsammans. Det är som en dröm, en underbart vacker dröm. Jag ska flytta ihop med min bästa vän, i min hemstad, omgiven av alla mina vänner - med min familj bara en mil bort. Det, det kan omöjligt bli bättre än så här. Eller hur? Det kan omöjligt bli bättre än så här. Nu väntar ett liv, en framtid som handplockad ur mitt hjärtas allra vildaste önskningar. Vad ni än gör så nyp mig inte. Snälla ni, nyp mig inte. Jag vill nämligen aldrig, aldrig aldrig någonsin vakna upp ur denna euforiska, rosaskimrande önskedröm.
Annons
Comment the photo
Fiskistrakur
Mon 25 Aug 2014 21:01
Det har vi med ALL sannolikhet, vännen!! :D Haha, jag minns att vi skrev och kommenterade varandras BDB's förra - ja, kanske till och med förr-förra året? :D LÄTT att vi måste, måste, måste ses nu snaaart! :D
mari0face
Tue 26 Aug 2014 06:56
hahaha it ens tänkt påre :< annan sak om jag hittar på arlanda för jag suger på å hitt rätt gate ! xd
Fiskistrakur
Sat 23 Aug 2014 10:19
Det ska bli SÅÅÅÅÅÅ jäkla kul och spännande och sjukt och härligt och totalt UNDERBART!! :D :D :D
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiskistrakur/518693879/
Visa toppen
Show footer