July
Saturday 7 February 2015 photo 4/8
|
❥HÖRVIK
Pappas död blir aldrig så påtaglig som när jag återvänder till Hörvik. Hans hem. Hans hus. Hans plats på jorden. Det var här han levde. Det var här han kämpade... Det var här han sakta tynade bort och försvann.
Den oändligt stora saknaden efter 'waoan lille P' finns här, finns med oss hela, hela tiden. Bakom varje skratt, skämt och leende brinner en sorg så mörk, så djup och ändlös att ingen av oss längre vågar möta den. Ta den till sig. Likt ett bottenlöst hav under våra sprattlande ben, kämpar vi förtvivlat - varje dag - för att hålla våra huvuden ovanför vattenytan. Tittar man ner i mörkret, drunknar man. Går man under i livets största, mäktigaste smärta. Så vi jäktar vidare, flabbar och tjabbar; stirrar och håller låda. Gör vårt yttersta för att försöka fungera som människor igen. Fungera som en familj igen, trots att var och en av oss har gått sönder. Det syns i våra ögon. Det känns i pressen och stressen. Det hörs i skratten. Pappa är inte här. Så hörs det. Pappa kommer aldrig mer tillbaka till oss.
Annons
Camera info
Camera ILCE-5000
Focal length 16 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/15 s
ISO 3200
Visa toppen
Show footer