May
Sunday 23 May 2010 photo 1/1
|
(Foto: Siri Brandell <3)
Bonito 181,
till en början kände jag inte så mkt för dig. Som på hoppträningarna t.ex.Vi sprang omkring i ridhuset som galningar och det fanns varken rytm eller takt i våra banor. Ett tag va jag nära på att ge upp dig. Men jag gav dig en till chans. För jag visste att du kunde, bara jag lärde mig rida dig rätt. Dressyren gick bättre och bättre, några svackor ibland, men jag gav inte upp hoppet för det. Samma sak i hoppningen. Tillslut började det gå bättre och bättre hela tiden. Jag kände mig mer och mer samspelt med dig för varje gång jag red dig. Tillslut va vi redan uppe i LB, efter knappt ett år. Som på Botkyrka när vi va dom ända i laget som gick nolla, och jag va så otroligt stolt över dig, så otroligt stolt ! Sen fick vi STORA svackor igen och hoppet om att lyckas ta oss upp igen va nästan borta. En hoppträning grät jag för att jag kände hur kämparglöden bara försvann och jag ville bara ge upp NU. Men jag gav det ytterligare en chans, nu är vi påväg upp igen, starkare än någonsin. Jag tänker inte ge upp dig igen. Förlåt för alla ggr jag tvivlat på dig, på oss.
Bonito, du har tagit mitt hjärta med storm, och jag älskar dig <3
Tack för att du finns älskade häst, utan dig, vet jag inte va ska skulle göra, du är bäst ! <33
Bonito 181,
till en början kände jag inte så mkt för dig. Som på hoppträningarna t.ex.Vi sprang omkring i ridhuset som galningar och det fanns varken rytm eller takt i våra banor. Ett tag va jag nära på att ge upp dig. Men jag gav dig en till chans. För jag visste att du kunde, bara jag lärde mig rida dig rätt. Dressyren gick bättre och bättre, några svackor ibland, men jag gav inte upp hoppet för det. Samma sak i hoppningen. Tillslut började det gå bättre och bättre hela tiden. Jag kände mig mer och mer samspelt med dig för varje gång jag red dig. Tillslut va vi redan uppe i LB, efter knappt ett år. Som på Botkyrka när vi va dom ända i laget som gick nolla, och jag va så otroligt stolt över dig, så otroligt stolt ! Sen fick vi STORA svackor igen och hoppet om att lyckas ta oss upp igen va nästan borta. En hoppträning grät jag för att jag kände hur kämparglöden bara försvann och jag ville bara ge upp NU. Men jag gav det ytterligare en chans, nu är vi påväg upp igen, starkare än någonsin. Jag tänker inte ge upp dig igen. Förlåt för alla ggr jag tvivlat på dig, på oss.
Bonito, du har tagit mitt hjärta med storm, och jag älskar dig <3
Tack för att du finns älskade häst, utan dig, vet jag inte va ska skulle göra, du är bäst ! <33
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flajsii/458437904/
Visa toppen
Show footer