''Tappat mkt kontakt med många vänner då jag inte har tid att varken prata me dom i tele, messa eller träffa dom, vilket gör ganska ont i mig.''
_________

Under sommaren har jag tappat väldigt mkt kontakt med mina vänner, vilket är ganska jobbigt. Dels tror jag att det beror på det som har hänt med min far, att folk blev ''rädda'' för mig, eller inte rädda men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Osäkra kanske är ett bättre ord, nej jag vet inte men dom som alltid hörde av sig, dom slutade plötsligt höra av sig när dom fick reda på vad som hade hänt och jag kan fortfarande inte förstå varför. Varför man ''lämnar'' en vän när den som mest behöver stöd till 110%. Det kan jag inte riktigt förstå, för själv skulle jag aldrig lämna en vän som jag har haft kontakt med varje dag och säga att ''jag finns här om det är något'' när jag inte menar det. Det skulle aldrig falla mig in. Säger man att man ska finnas för en person då ska man finnas där och inte bara skita i det sen när vännen verkligen behöver stöd. Jag är ganska sårad av dom personerna som har ''lämnat'' och om dom nu läser dehär känner dom sig nog ganska träffade. Jag kräver inte att man ska höra av sig varje dag, verkligen inte, nästan tvärtom. Jag blir glad av att få ett sms eller ett hej på fb efter en lång tid då man inte har hört av personen och att den personen frågar hur det är, det gör mig hur glad som helst för det visar på att det är en riktig vän, en vän som bryr sig. Som man inte behöver höra av varje dag men man vet att den alltid finns där om det är något. Men när det kmr ett sms om ''hej vad gör du?'' ''hej, skulle du kunna hämta mig/det?'' ''hej, ska du till södra nånting?'' Bara dom här smsen som slutar i att man blir utnyttjad och att det bara är en falsk vän som skiter fullständigt i hur man mår, det är det som gör mig sårad. Men vissa vänner har jag bara inte tid till, dom vännerna som står mig närmst. Anledningen till att jag inte har tid är att jag jobbar hela dagarna, från klockan tio och ofta till 16-17 tiden, vilket gör att hela dagen har försvunnit. Sen så måste jag åka till min och mammas nya häst, (som jag kmr skriva mer om senare) och träna/fodra. Efter det måste jag ducsha, annars kmr min kära pojkvän se ut som en alien vilket gör att i stort sett hela kvällen också försvinner iväg. Och det har jag ångest över, men när skolan börjar ska jag försöka hitta luckor till att börja träffa alla jag inte träffat på länge, t.ex alla roo tjejer !

Men jag måste också tacka dom underbara vännerna som alltid, alltid, alltid finns vid min sida, som alltid stöttar mig vad det är handlar om. Ett speciellt jätte jätte tack till min kära Amanda som alltid finns i vått och torrt och alltid stöttar, också ett mega tack till Johan och Fredde som alltid får upp mitt humör när jag mår dåligt, men största tack är nog till Marcus och hans familj som jag vet att jag alltid kan komma till oavsett vad klockan är. Utan er hade jag inte varit så levande som jag trots allt är idag.

finns för dig hjärtat!