July
Saturday 22 September 2007 photo 1/1
|
Skön är den väna vår, som smyckar jorden i ljusgrön sammetsdrägt och sprider sång och glans och glädje kring den vida verlden, lik ynglingen, som börjar hjeltebanan med frisk förtröstan på sin goda sak, med hopp om sorglöst vunna segerkransar. Den lyfter sinnet, men den tyder blott på lifvets lek, ej på dess djupa allvar. Mer älskar då mitt hjerta dig, o höst! då sommarns qvalm är öfver, då du kommer med all din fullhet, dina färgers vexling och med din ljufva dunkelhet, då fälten alltmera mörkna, lund och skogar skifta i grönt och rödt och gult, och himlens blå är djupare, och molnen draga fram med gyllne kanter och med storm i barmen, och ljusa dimmor falla ned i dälden liksom en toga ifrån fjellets skullra. Så syns naturen mig en ädel drottning, till döden vigd, som reder sina smycken och kläder sig med stilla majestät för sista gången i den rikaste, mest lysande af sine högtidsskrudar och prydd som till en fest sin thron bestiger och bidar lugn den kommande förhärjarn, tills nordans vinterliga stämma sjunger dödshmnerna, och han, som allt fullbordar, den hvita slöjan öfver offret kastar och söfver allt uti den vida graf. Så höjer sig också en ädel ande, när lifvets skymning bryter in, och himlen sig sänker, tung, med åskor laddad. Stolt han lyfter då i stormarna sitt änne och ser framåt med majestätlig blick och bär sitt öde som en kungamantel. Gudmund Leonh. Silverstolpe - Första samlingen
Annons
Visa toppen
Show footer