March
Monday 29 September 2008 photo 1/1
|
SKRIVEN AV VÄRLDENS BÄSTA ANGELICA:D<3
Teija:
"3 timmar kvar till jag personligen för första gången ska få se det mest underbara bandet i världen"
tänkte jag. Nu hade jag och Jenny köat i 4 veckor och eftersom att det ändå var sommarlov så missade vi inget av skolan. Dom sista 3 timmarna gick åt att göra sig i ordning och att vara väldigt nervös. Plötsligt var det insläpp, jag hade en stor knut i magen och var bered på att springa som om det gällde döden.
– SPRING! Hörde jag Jenny skrika, vi hade precis fått våra biljetter kollade och nu gällde det. Jag tog tag i Jennys hand för att inte komma bort. Vi sprang som om någon jagade oss med en yxa. Jag hörde hur alla tjejer skrek bakom oss men helt plötsligt så kändes det som om mina öron hade laggt av för nu hörde jag bara mina egna andetag och mitt hjärta som slog några extra slag av lycka. Jag såg staketet där första raden skulle stå och jag var inte alls långt därifrån, bara några små steg till så skulle vi vara framme, men allt gick i slow-motion så några steg kändes som en evighet, tillslut så kunde jag ta tag om staketet och jag kände hur jag adrelaninet steg i kroppen. Nu viste jag med säkerhet att jag skulle få se dom extremt nära, bara 2 ynka meters avstånd mellan mig och dom 4 människor som skapade Tokio Hotel.
Jag började känna hur alla andra fans ville åt just min plats, det blev ett stort tryck, men inget i världen skulle få mig att flytta mig från min plats. Jag ångrar inte en sekund av att ha köat i 4 veckor, inte ens dom mest regniga och blåsiga dagarna, för detta skulle definitivt vara värt det.
Bill:
Nu var jag riktigt nervös, det var bara 5 minuter kvar till jag skulle springa upp på scenen och bli iakttagen av 14 000 människor, även fast jag stått på scenen sen barnsben så var jag fortfarande lika nervös och så skulle det antagligen alltid vara.
Gustav, Georg och Tom började spela dom första ackorden på Brake Away vilket bettyde att det var dags för mig att springa ut på scenen.
– Kom igen bill det är bara att göra det, detta är det du älskar. Sa jag tyst för mig själv.
Jag kände hur pulsen steg för varje steg jag närmade mig scenen. Och inom några sekunder så var jag på scenen och gav redan allt jag hade.
(Brake Away)
När låten var slut så ställde jag mig längst fram och kollade ut på folk havet, det var nog den mäktigaste känslan som fanns och när jag stog där och kollade ut så fick jag syn på någon som var så vacker som en soluppgång vid stranden fast jag undrade om hon inte var ännu vackrare, hur kunde någon människa vara så perfekt?
Jag kände hur det fladdrade till i magen och en längtan av att få krama om den vackra varelsen växte.
– ja, jag tänkte ta upp någon på scenen! Hörde jag mig själv säga, det var inte alls planerat utan orden bara hoppade ut genom min mun.
Jag kunde verkligen se framför mig hur dom andra killarna i bandet reagerade,
dom var antagligen lika chokade som jag. Och alla tjejer var helt galna nu, i hopp om att jag skulle välja dom själva men faktum var att jag visste precis vem jag skulle välja.
Teija:
jag skrek så högt jag kunde och sträckte ut mina armar för jag ville så gärna att han skulle ta mig även fast jag viste att det inte skulle bli så.
Jag kände hur det blev allt svårare att andas och allt höll på att bli svart när jag märkte att en vakt tog tag i mig.
– NO i’am fine! Skrek jag. För jag antog att vakten skulle lyfta bort mig för att jag höll på att svimma. Jag flaxade med armarna så mycket jag kunde för jag ville verkligen inte missa konserten på grund av att jag nästan svimmade.
– I’am really… mer hann jag inte säga förens jag fattade att det var mig Bill hade pekat ut, just mig av alla människor.. ja det var mig han ville ha upp på scenen.
Jag viskade tyst för mig själv
- snälla låt denna dröm aldrig ta slut.
Vakten placerade sina händer rund mina höfter för att hjälpa mig upp och då räckte Bill ut sin hand för att ta min och hjälpa mig upp, allt hände i slow-motion, jag kunde inte fatta att det här hände, konstigt nog kändes det pinsamt och jag var rädd.
– Don’t be afraid. Sa Bill och gav det varmaste leendet man kan tänka sig.
Jag tror att han fattade att jag var svensk eftersom att Jenny var så tvungen att skriva det på våran skyllt, och det var antagligen därför han pratade engelska eller ja i alla fall försökte.
Jag greppade hans hand, den var varm och helt perfekt. Sen så drog han mig upp.
Jag kände hur min haka nästan var nere vid knäna.
– Oh my fucking Gad. Utbrast jag.
Jag bara stog och granskade han, några sekunder kändes som flera år fast den känslan var jag van vid just nu.
Sedan sa Bill något på tyska, det ända jag hann uppfatta var "Final Day"
-i Hope you Can the Song. Sa Bill på en nästan oförståelig engelska
jag bara nickade till svar, jag var överlycklig och inte alls i långt från gråt och kände att rösten inte ens skulle hålla för ett "yes".
Jag viste att jag sjöng bra, men att sjunga inför så här många människor och självaste
Tokio Hotel kändes definitivt inte bra, men det var bara att köra på.
Det var svårt att koncentrera mig på att sjunga.
Bill stustade runt på scenen som vanligt men nu hållde jag han i handen och flög med, hände detta på riktigt? Efter halva låten var det tydligen dags för mig att gå ner men innan det så fick jag en kram av Bill och då skämde jag ut mig… Han la sina armar om mig och jag la mitt huvud mott hans bröst och bara njöt av att få ha bli omsluten av hela min värld
- Can you be outside my hotell tonight? Viskade Bill i mitt öra.
Jag slog upp ögonen hastigt. Hade jag inbillat mig det han sa?
– Ofcurse. Viskade jag tillbaka
han tog förgivet att jag viste vilket hotell han bodde på, tur för han att jag viste.
Bill släppte taget om mig och det var dags för mig att stega av scenen och vakterna hjälpte mig att få tillbaks min plats jag tidigare stått på.
– Jenny! Du kommer aldrig tro det jag nu ska berätta. Skrek jag så högt jag kunde i Jennys öra för att överrösta allt ljud omkring.
Jenny bara ryckte på axlarna, tydligen hade hon inte hört vad jag sa. Men då fick hon vänta med att få veta tills efter konserten.
Just nu var jag överlycklig och trånarna bara rann ner för mina kinder.
Under resten av konserten så landade Bills blick på mig ett antal gånger.
jag viste att detta var något jag aldrig skulle glömma.
Bill:
Tom, Georg och Gustav satt och diskuterade om hur bra det hade gått som vi alltid gör när vi sitter bilen på väg tillbaka till hotellet. Men mina tankar var på den där tjejen som jag hade tagit upp på scenen.
– Eyy broschan, vi hade ju inte planerat att ta upp någon på scenen, eller? Frågade Tom förvirrat medans han rättade till dom allt för stora byxorna.
Jag valde bara att ignorera frågan, även fast jag viste att jag skulle bli tvungen att svara och att fler frågor skulle komma.
– hallå! sa tom och slog till mig på armen.
men jag hade bara lust till det… okej? Sa jag osäkert.
– okej, men nästa gång kan du ju ge oss en vinkning om det i alla fall. Sa Tom med ett flin
-och varför kramades ni så länge? Det såg ut som du kände henne och inte träffat henne på ett tag. Frågade Georg från ingenstans.
Var det verkligen så länge? Nu skulle säkert stå i tidningen "mer än ett fan" media förstorade alltid upp allting, ibland var han så trött på det.
– ehm ja… alltså hon ville inte släppa taget. Sa jag.
Bra jobbat kunde du inte komma på något bättre tänkte jag och slog mig själv i pannan.
– det såg inte ut som du heller ville det. Sa Tom med ett stort smile på läpparna.
Varför var han så iretterande ibland? Jag lätt mig själv inte svara på den frågan, jag bara kollade på dom andra och lyfte ena ögonbrynet.
Mer hann inte sägas förens vi var framme vid hotellet där redan flera fans stog.
vi klev ur bilen och skrev några autografer.
– och vem kollar du efter. Sa Tom på ett retsamt sätt.
– va? Vadå? Ingen. Varför tror du det? Svarade jag snabbt.
– Äh jag vet inte, men du stuttsar med blicken oroligt, du kanske till och med letar efter hon som var på scenen. Sa Tom och blinkade med ena ögat.
Jag skrattade till, skyndade mig på med att skriva lite autografer och gick sen snabbt in på hotellet, jag tog hissen till min våning och gick med raska steg mot mitt rum och sen slängde mig i sängen.
Det ända jag kunde tänka på var om hon skulle dyka upp eller om hon skulle skita i mig,
jag låg på sängen i säkert en timma tills jag till slut bestämde mig för att ta en titt i spegeln för att se hur jag såg ut.
– inte illa, inte illa. Sa jag när jag mötes av min spegelbild.
Det ända som behövdes var lite nya kläder och lite mer kajal, eller kanske en dusch?
För jag hade ju trots allt svettats på scenen.
Efter duschen gjorde jag snabbt i ordning mig, tog hissen ner till lobbyn
och gick sedan ut, drog luvan över huvudet så att så lite som möjligt skulle känna igen mig det var inte några fans alls där vilket förvånade mig,
eller jo vänta det var någon där på trottoarkanten. Var det hon kanske?
Teija:
varför trodde jag ens att han skulle komma?
Varför skulle han vilja ha med mig att göra?
Jag hörde någon som gick bakom mig, jag blundade hårt och hoppas på ett det skulle vara han.
Stegen närmade sig och någon knackade försiktigt på min axel.
– Hi. Sa någon bakom mig. Och det lätt exakt som Bill, men det kunde väll inte vara… eller?
Jag vände mig hastigt om och fick en chock.
– H… H… H … Hi. Fick jag fram till slut.
där stog Bill.. Bill Kaulitz. Han var så vacker, och han var vackrare i verkligheten eller var det ens möjligt att bli så vacker. Fast nu stog han här framför mig och var mer levande än på en dum dataskärm det kanske var det som gjorde han ännu vackrare?
-so.. Do you wanna come with t me up to my rum ? Frågade Bill
vänta lite … hörde jag rätt?
-ehm.. Of.. Of Course. Svarade jag och Bill firade av ett stort leende.
Bill sträckte ut sin hand för att hjälpa mig upp ifrån trottoarkanten jag satt på. Jag fnittrade till och tog hans hand.
– what to you laughing at? Frågade Bill och såg osäker ut.
– i just Can’t understand that this is happening, I mean that Bill kaulitz standing in front of me and asking if i want to fallow him to his rome is someting that just exist in my dreams. Jag hade gråten i min hals för detta var ju sant och ingen dum dröm som jag snart skulle vakna ur.
Bill tittade på mig med sina bruna ögon och mina ögon mötes hans.
Det blev en pinsam tystnad, tänk om han trodde jag var dum för att jag sa att sånt här bara existerar i mina drömmar.
- I understand.. Sa båda i munnen på varandra och båda brast ut i skratt
efter att båda nästan skrattat sig halvt till döds så började vi gå mot hissen och upp till hans rum.
Väll uppe på rummet så kastade sig Bill i sängen och frågade om vi skulle se på film
-Yeah sure. Svarade jag.
Bill hoppade upp ur sängen och stoppade in en film i DVD: en
- which movie? Frågade jag
- The Notebook. Sa Bill och log.
Ja men det var ju jätte bra, det var den filmen jag hade suttit och gråtit till 20 gånger, och nu skulle jag behöva gråta inför Bill, perfect. Tänkte jag sarkastiskt.
– come here. Sa Bill och visade med ena handen att jag skulle sätta mig bredvid honom
jag tog ett djupt andetag och började gå mot sängen, det såg ut som om jag gick mot mig död, Bill granskade mig fån topp till tå med en blick som sa " vad fan sysslar du med? Jag kommer inte att bitta dig"
Jag kände hur jag svettades mer och mer ju närmare jag kom, och ju mer jag tänkte på att framför mig på sängen satt Bill kaulitz så var jag inte långt ifrån tårar,
när jag var nära nog så satte jag på säng kanten precis som om Bill var den farligaste människan på jorden men jag var så rädd för att jag skulle göra bort mig.
– I’am not going to hurt you? Sa Bill
jag ryckte till och möttes av hans varma ögon som fick mig att rysa till av vällbehag.
Detta var allt jag någonsin hade drömt om så varför inte ta chansen? Varför inte ta chansen att göra det jag alltid ha vellat? Nu när jag fick chansen att få sitta bredvid min idol så bettede jag mig som en mes.
Jag tog beslutet och flyttade mig så nära Bill som möjligt.
När filmen hade kommit till mitten så hade båda jag och Bill bytt ställning nu låg vi vid fotändan men varsin kudde framför sig.
och det var nu det värsta i filmen kom, jag kände hur ögonen tårades och en sekund senare så forsade tårarna ner för mina kinder och jag snyftade till.
– how is it? Frågade Bill och kollade på mig med valp ögon
-I’am fine it just that.. This movie is so sad. Snyftade jag fram
- aww! Sa Bill och placerade sin hand runt min midja.
Jag slet mina ögon ifrån TV: n och kollade djupt in i Bills ögon, dom var på något sätt så varma.
det spred sig en pinsam tystnad, och vi förde våra huvuden sakta närmare varandras samtidigt som vi växlade med blickarna från läppar till ögon.
Bill:
mina läppar skulle precis möta hennes när jag kom på att jag inte ens viste hennes namn, och om man inte viste någons namn kunde man då kyssa den personen?
– so what is your name?
Hon slog chokat upp ögonen och drog sig tillbaka.
– Teija. Sa hon och kollade åter igen på filmen
-Teija? That was a Beautiful name.
Jag kom på mig själv med att det jag nyss sa lätt väldigt töntigt och gav ifrån mig en nästan ljudlös suck, men tydligen inte så ljudlös som jag hade hoppats på, Teija tittade på mig med sina Kristall blå ögon och frågade om jag ville att hon skulle gå.
Trodde hon verkligen att jag inte ville ha henne där? Hon var det vackraste jag någonsin sett. Det svarta håret med lugg, som var lite tuperat som slutade lite nedanför brösten, dom kristall klar blå ögonen var mandelformade och stora, kindbenen som var väll markerade, läpparna som såg precis ut som godis läppar fast inte fult så röda och inte fult så stora, kroppen som var smal fast inte allt för smal, allt var en så bra kombination och därför blev hon perfekt eller ja i alla fall på utsidan för vem var hon på insidan? Jag kände henne knappt, men än så länge visade sig inga fel.
- NO! You can stay here, i don’t want you to go but if you want to....
- no of course i don’t want to go, do you really think that i go from something that i ever dream of ? Sa Teija och sirrade drömmande på mig.
Jag bara började skratta, att människor faktiskt drömde om att dom en dag skulle få träffa mig var fortfarande ganska oförståeligt, och att Teija satt och såg helt borta ut när hon tänkte på att jag var här i närheten av henne.
– what? Utbrast Teija som nu såg ut som ett frågetecken och kinder som var lätt röda.
Jag kunde inte sluta skratta åt tanken att Teija har drömt om mig, att få träffa mig,
men mitt skratt upphörde snart.
– it just that you are so cute, and it’s very hard for me to understand that you haved dreamd about me. Jag hade inte valt ut mina ord utan allt bara kom och flöt på, Teija verkade ha reagerat på att jag sa att hon var söt för hon tittade ännu en gång på ingenting som hon var i någon helt annan värld med ett stort smile på läpparna.
-do..do you really think that i’am.. Cute? Frågade hon
-yeah ? hello, have you ever looked in a miror ? Sa jag och viftade med handen framför hennes ansikte för att hon skulle vakna upp ur sin dag dröm, och istället fästa ögonen på mig och det var precis det jag lyckades med.
hon fnittrade till och gav mig en lekfull blick.
"And now it’s to late" hörde man från tv: n och Teija riktade direkt sina ögon på TV: n
-this is the best part! Sa hon och jag såg hur en tår rullade ner för hennes kind.
Hur söt fick man lov att bli ? Hennes maskara hade redan runnit ner för hennes kinder efter tidigare gråt "attacker" men hon var fortfarande lika fin.
Och nu kände jag samma känsla som på scenen, den känsla av att få hålla henne i mina armar och fjärilarna som snurrade runt i magen.
hon lutade sitt huvud mott min axel och jag kände hur min tröja blev blöt av hennes tårar.
Filmen tog sitt slut, jag hade under resten av filmen undrat hur man kan leva sig in i en film så mycket och hur hon kunde fälla så många tårar men dom frågorna skulle antagligen förbli osvarade.
jag stördes ur mina tankar av Teijas mobil ringde.
– Oops..sorry. Sa hon och suckade.
– hej jenny!
– ehm ja, det här måste vara en dröm!
– men vet inte när jag kommer hem, men var inte orolig okej?
Så sov gott nu, älskar dig! sa hon på antagligen sitt hem språk.
Fult var det i alla fall, lätt som en anka nästan.
-it was my best friend, she just wanted to know if i was okey. Sa Teija med en lätt stämma
-ohh that’s sweet.
Teija:
-Ohh that’s sweet. Sa Bill och sken upp.
Men guuud vad söt han var! Jag kommer nog aldrig att fatta att jag har träffat Bill, Bill Från Tokio Hotel, då kom tanken, kommer detta vara det första och sista mötet?
Kommer han bara att glömma mig? Är han som Tom och har One night stands?
Alla tankar gjorde mig förvirrad och jag beslöt mig för att låtsas om som att det inte fanns något imorgon, att det var nuet som gällde.
Jag satte mig åter igen bredvid Bill på sängen och ännu en gång spred sig en tystnad, men tystnaden var underbar, Bill la sig ner i sängen och stirrade upp i taket, jag undrade vad han tänkte på, han gäspade och sa: I’am tierd, you can stay here over the night if you want to?
Inombords så hjubblade jag, och det märktes troligt vis på utsidan för Bill sken upp och tog det som ett "ja".
Bill gick tog av sig sina kläder så han endast hade boxer kalsonger på sig, och jag kunde inte låta bli att följa varenda rörelse han gjorde, han hade ju självklart en sån extremt snygg kropp också, var han tvungen att vara så perfekt? Där stog killen som hade fått mig att gråta mig till sömns för att jag viste att jag inte kunde få han, men se här, nu stog han där.
-so what do you want to sleep in ? frågade Bill
- ohh i know. Sa jag och klappade händerna,
- Can’t i sleep in one of tom’s big t-shirts? Because i have allways wanted to do that. Frågade jag och hoppades på ett "men självklart"
- of course you can, waite here, i going to tom’s room and choose One for you.
Och med dom orden så lämnade han mig ensam.
Jag slängde mig på rygg i sängen och spred ut både armar och ben, jag slöt mina ögon, även fast jag var rädd att nästa gång jag skulle öppna dom så skulle jag ligga hemma i min säng. Men jag låg kvar med ögonen stängda och tänkte tillbaka på konserten..
"Minnen för livet" sa jag tyst för mig själv samtidigt som Bill kom in i rummet.
– here you go. Sa bill och kastade en av Tom’s tröjor till mig.
– Danke! Sa jag och Bill kollade förvånat på mig, han trodde säkert att jag inte kunde säga ett ända ord på tyska, men joho då. Tänkte jag malligt.
Jag drog av mig mina byxor samt tröjan och resten av kläderna så jag bara stog i Bh och trosor, och en sekund senare så ångrade jag mig, jag stog just och byte om inför Bill? Hur dum får man vara, jag tittade snabbt bort på Bill och märkte hur han satt och nästan dreglade. Han måste gå på något tänkte jag och skrattade i mina tankar.
Jag drog på mig tom’s tröja och kände mig stolt över att få ha på mig den.
Bill kröp ner i sängen och jag var inte sen med att göra detsamma.
– God night sweet heart. Viskade Bill i mitt öra och det spred sig en njutning inombords.
Jag slöt ögonen och inom några sekunder så hade jag somnat…
Bill:
jag hörde hur Teijas andetag blev tyngre och förstod att hon hade somnat.
jag tog chansen, la mina armar om hennes midja och drog henne så nära jag kunde.
Hela denna dagen hade varit perfekt.
Allt var perfekt.
men.. När skulle hon åka hem?
För hon bodde ju inte i tyskland, och hon skulle ju vara tvungen att åka hem, jag skulle antagligen bara få träffa Teija någon enstaka gång, tankarna kändes som kniv hugg i magen. Var detta kanske kärlek vid första ögon kast?
Om Teija nu var den tjejen Bill kaulitz skulle falla för så skulle han inte släppa henne i första taget. Och med den tanken så somnade han.
Teija:
jag kände någons händer runt min midja och att jag låg väldigt tätt intill någon,
jag vände mig om försiktigt och mötes av ett par bruna ögon, när jag fattat vem det var som låg där bredvid mig pep jag till, och minnen från vad som hände igår passerade min näthinna och min chockade minn bytes snabbt ut mot ett stort leende.
– When do you going back to Sweden? Sa Bill med hes morgon röst.
frågan var som tusen nålar på mig, jag skulle hem imorgon, och min dröm skulle ta slut.
– I’am leaving, tomorrow but i don’t want to. Sa jag och försökte ge han en blick som sa
"låt mig inte åka, fixa så att jag kan stanna" fast jag kom på att han kanske ville att jag skulle åka hem, han ville nog bara ha mig här över natten.
Bill svalde tungt,
-Please don’t leave,you can stay here, our tour ended yesterday so now we gona have two weeks holyday. Sa Bill och la sin hand på min axel.
Och då slog det mig, varför skulle jag åka hem?
Jag kunde ju bara "missa" flyget, och sen så skulle jag ringa mamma och berätta vad som hade hänt för jag viste att hon skulle förstå.
– i have an ide.
– let me here. Sa bill och satte sig på knä i sängen, han såg så liten ut.
– i’am not gona go on the flight. Jag reste mig så att jag satt som Bill och rufsade till mitt hår lite.
– Yeah that be perfect. Sa Bill.
av ren lycka så kastade jag mig på Bill för att ge han en kram men Bill tappade balansen och båda for ner på golvet, båda hade skrikit och låg nu och skrattade,
hur mycket fick man lov att göra bort sig? Jag slutade skratta när jag kom på att jag låg raklång över Bill, jag hade mitt huvud mot hans bröst och hörde hur hans hjärta slog där inne, jag reste försiktigt mitt huvud och vi var tillbaka där Bill hade avbrutit för att fråga vad mitt namn var.
Mina läppar möte tillslut hans, försiktigt lätt han sin tunga glida in för att möta min, det kändes som om hela jag skulle explodera av lycka, min dröm hade äntligen blivit sann..
vi låg där på golvet, våra andetag blev allt djupare och Bill stack sakta in sin hand under min tröja, våra tung piercingar klingade mot varandra, och jag placerade min hand runt Bill’s nacke och drog han närmare. Våra andetag blev som flåsningar och jag kände hur hans nedre del blev allt hårdare.
"Hallå Bill kan du öppna då för fan! " Hördes en röst säga på andra sidan dörren..
Bill:
var Tom tvungen att komma och förstöra just nu?
Teija hoppade snabbt av mig, hoppade ner i sängen och drog täcket över huvudet.
– you can open the door now, he wont see me here, i hope. Sa Teija bortifrån sängen.
- yeah you think ? Tom isn’t stupid ofcourse he gona see you.
-if i pretend to not be here, he don’t going to see me ? Sa Teija men man hörde klart och tydligt på hennes röst att hon inte trodde på det hon just sagt.
Jag reste mig från golvet, öppnade dörren och mötes av en skrattandes Tom
-sovit dåligt i natt eller? Sa Tom och pekade på mitt hår och ansikte.
Jag bara suckade och frågade vad han ville.
– jag har så himla tråkigt, och jag tänkte att vi skulle äta frukost. Sa tom mendans han klappade sig på magen.
-nja,alltså.. Jag har redan ätit. Ljög jag till svar.
– men Bill klockan är 11:00? Och sen när började du äta frukost innan 12?
-Jag vaknade bara tidigt och var hungrig, sa jag och log ett stort leende, medans Tom tittade på mig med en undrande blick
-men jag kan komma in till dig så kan jag beställa room service, för jag vill fan inte sitta där nere bland alla pensionärer och äta. Sa Tom bestämt
-Tom det är bland dom du passar in.
– Ha ha ha.. "Skrattade" Tom Sarkastiskt
Teija:
tänkte jag. Nu hade jag och Jenny köat i 4 veckor och eftersom att det ändå var sommarlov så missade vi inget av skolan. Dom sista 3 timmarna gick åt att göra sig i ordning och att vara väldigt nervös. Plötsligt var det insläpp, jag hade en stor knut i magen och var bered på att springa som om det gällde döden.
– SPRING! Hörde jag Jenny skrika, vi hade precis fått våra biljetter kollade och nu gällde det. Jag tog tag i Jennys hand för att inte komma bort. Vi sprang som om någon jagade oss med en yxa. Jag hörde hur alla tjejer skrek bakom oss men helt plötsligt så kändes det som om mina öron hade laggt av för nu hörde jag bara mina egna andetag och mitt hjärta som slog några extra slag av lycka. Jag såg staketet där första raden skulle stå och jag var inte alls långt därifrån, bara några små steg till så skulle vi vara framme, men allt gick i slow-motion så några steg kändes som en evighet, tillslut så kunde jag ta tag om staketet och jag kände hur jag adrelaninet steg i kroppen. Nu viste jag med säkerhet att jag skulle få se dom extremt nära, bara 2 ynka meters avstånd mellan mig och dom 4 människor som skapade Tokio Hotel.
Jag började känna hur alla andra fans ville åt just min plats, det blev ett stort tryck, men inget i världen skulle få mig att flytta mig från min plats. Jag ångrar inte en sekund av att ha köat i 4 veckor, inte ens dom mest regniga och blåsiga dagarna, för detta skulle definitivt vara värt det.
– Eyy broschan, vi hade ju inte planerat att ta upp någon på scenen, eller? Frågade Tom förvirrat medans han rättade till dom allt för stora byxorna.
Jag valde bara att ignorera frågan, även fast jag viste att jag skulle bli tvungen att svara och att fler frågor skulle komma.
– hallå! sa tom och slog till mig på armen.
– okej, men nästa gång kan du ju ge oss en vinkning om det i alla fall. Sa Tom med ett flin
-och varför kramades ni så länge? Det såg ut som du kände henne och inte träffat henne på ett tag. Frågade Georg från ingenstans.
Var det verkligen så länge? Nu skulle säkert stå i tidningen "mer än ett fan" media förstorade alltid upp allting, ibland var han så trött på det.
– ehm ja… alltså hon ville inte släppa taget. Sa jag.
– det såg inte ut som du heller ville det. Sa Tom med ett stort smile på läpparna.
Varför var han så iretterande ibland? Jag lätt mig själv inte svara på den frågan, jag bara kollade på dom andra och lyfte ena ögonbrynet.
Mer hann inte sägas förens vi var framme vid hotellet där redan flera fans stog.
vi klev ur bilen och skrev några autografer.
– och vem kollar du efter. Sa Tom på ett retsamt sätt.
– va? Vadå? Ingen. Varför tror du det? Svarade jag snabbt.
– Äh jag vet inte, men du stuttsar med blicken oroligt, du kanske till och med letar efter hon som var på scenen. Sa Tom och blinkade med ena ögat.
Jag skrattade till, skyndade mig på med att skriva lite autografer och gick sen snabbt in på hotellet, jag tog hissen till min våning och gick med raska steg mot mitt rum och sen slängde mig i sängen.
Det ända jag kunde tänka på var om hon skulle dyka upp eller om hon skulle skita i mig,
jag låg på sängen i säkert en timma tills jag till slut bestämde mig för att ta en titt i spegeln för att se hur jag såg ut.
– inte illa, inte illa. Sa jag när jag mötes av min spegelbild.
Det ända som behövdes var lite nya kläder och lite mer kajal, eller kanske en dusch?
För jag hade ju trots allt svettats på scenen.
Efter duschen gjorde jag snabbt i ordning mig, tog hissen ner till lobbyn
och gick sedan ut, drog luvan över huvudet så att så lite som möjligt skulle känna igen mig det var inte några fans alls där vilket förvånade mig,
eller jo vänta det var någon där på trottoarkanten. Var det hon kanske?
Teija hoppade snabbt av mig, hoppade ner i sängen och drog täcket över huvudet.
– you can open the door now, he wont see me here, i hope. Sa Teija bortifrån sängen.
- yeah you think ? Tom isn’t stupid ofcourse he gona see you.
-if i pretend to not be here, he don’t going to see me ? Sa Teija men man hörde klart och tydligt på hennes röst att hon inte trodde på det hon just sagt.
Jag reste mig från golvet, öppnade dörren och mötes av en skrattandes Tom
-sovit dåligt i natt eller? Sa Tom och pekade på mitt hår och ansikte.
Jag bara suckade och frågade vad han ville.
– jag har så himla tråkigt, och jag tänkte att vi skulle äta frukost. Sa tom mendans han klappade sig på magen.
-nja,alltså.. Jag har redan ätit. Ljög jag till svar.
– men Bill klockan är 11:00? Och sen när började du äta frukost innan 12?
-Jag vaknade bara tidigt och var hungrig, sa jag och log ett stort leende, medans Tom tittade på mig med en undrande blick
-men jag kan komma in till dig så kan jag beställa room service, för jag vill fan inte sitta där nere bland alla pensionärer och äta. Sa Tom bestämt
-Tom det är bland dom du passar in.
– Ha ha ha.. "Skrattade" Tom Sarkastiskt
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/flummskumxd/273388950/
Visa toppen
Show footer