November
Saturday 16 May 2009 photo 1/2
|
Sanden sjöng, dovt som en trumma,
rytmiskt och taktfast i ansiktet blåste kvällsvinden.
Havet var stilla, stjärnblankt.
Ibland upprört med vita frustrerande
skumryggar på vågorna.
I det kalla månljuset uppkommer
den blå fågel som en havsfågel,
en vind, som en stormfågel.
Plötsligt blir allt stilla havet ropar och lockar
på den blå fågel och den svarar med ett leende
och försvinner i natten.
Min vackra blå fågel.
Jag vet att min blå fågel
väntar på mig någonstans.
Någonstans, någon gång, idag eller om tusen år,
ska vi vara tillsammans igen - jag och min vackra blå fågel.
Sanden sjöng, dovt som en trumma,
rytmiskt och taktfast i ansiktet blåste kvällsvinden.
Havet var stilla, stjärnblankt.
Ibland upprört med vita frustrerande
skumryggar på vågorna.
I det kalla månljuset uppkommer
den blå fågel som en havsfågel,
en vind, som en stormfågel.
Plötsligt blir allt stilla havet ropar och lockar
på den blå fågel och den svarar med ett leende
och försvinner i natten.
Min vackra blå fågel.
Jag vet att min blå fågel
väntar på mig någonstans.
Någonstans, någon gång, idag eller om tusen år,
ska vi vara tillsammans igen - jag och min vackra blå fågel.
Annons
Visa toppen
Show footer