February
Wednesday 21 May 2008 photo 2/7
|
Har du någon gång verkligen kännt dig älskad? Har någon sagt: Jag älskar dig. Har du kännt att dom orden verkligen betyder något? Första gången jag verkligen kände mig riktigt älskad, var då min mamma sa det till mig. I den perioden kände jag mig ganska så borttappad. Mamma var ett av dom största stöden då. Jag står nämligen min mamma väldigt nära och en gång då vi satt nere i köket och hade en av våra välkända, nattliga pratstunder så sa mamma: "Jag älskar dig." Självsäker som jag då, just då var så sa jag: "Jag vet." "Nej, jag tror inte att du vet det. Du kommer nog aldrig förstå hur mycket jag älskar dig." När mamma sa det så förstod jag, hon älskar mig. Och hon menar det verkligen. Jag kommer ihåg hur jag fick hjärtklappning. Hur jag kände att.. Hon är min mamma. Inte min vän, som jag ibland brukar känna. Hon är ju såklart min vän också men, just då så var hon min mamma. Jag har känt den känslan inför tre personer till. Pappa, Emelie och Cecilia. När jag är med dom så känner jag mig verkligen älskad. Behövd, som både vän och dotter. Och min pappa. Älskade pappa. Han har diabetes. Han har drabbats av åldersdiabetes och därav blivigt väldigt kännslig. Han vet att varje dag kan vara hans sista om han inte ser till att äta eller ta sitt insulin. Och varje gång jag umgås med honom, så märker jag att han blir glad. Det lixom märks på honom. Han ler mer, skrattar och skämtar. Han har visserligen gjort det jämt. Men inte på samma sätt. Det är annorlunda, allt är annorlunda. Allt är väldigt annorlunda både på ett bra och på ett dåligt sätt. Men att känna sig älskad, är något väldigt stort. Och det är bra. Det finns inget dåligt i att älska. Eller.. olycklig kärlek finns ju. Men endå. Kärlek som kärlek lixom, för kärleken är ju bra. =)
Annons
Visa toppen
Show footer