September
Tuesday 11 May 2010 photo 2/2
|
Errol ''Eddie Meduza" Norstedt föddes i Varberg, Hallands län den 17:e juni 1948 men kom tidigt till Traryd i Småland. Hans barndom var svår och präglades av ständiga flyttar. När Norstedt var 13 år hade han bott på 30 olika ställen t.ex Mellerud och flera ställen. Han blev mobbad i skolan och misshandlades också av sin styvfar.
Under många år spreds Norstedts musik främst via kassetter som såldes via tidningsannonser från hans eget bolag Osadal AB. Efter att ett tag (ej officiellt) ha kallat sig "Eddie Nowels" (En medveten "försvenskning" av "Knowles", för att han skulle kunna behålla sina initialer) fick han idén till sitt numer etablerade artistnamn "Eddie Meduza", från ett naturprogram om maneter. Först under 1980-talet (1979) började hans musik säljas i den reguljära skivhandeln.
Hösten 1981 åtalades Errol för rattfylleri och dömdes till en månads fängelse, ett straff skulle börja avtjänas på Skänninge fångvårdsanastalt först i september 1982. Väntan på domen blev svår och Errol började dricka allt mer för att försöka glömma det som väntade. Själva fängelsevistelsen blev dock kort. Efter bara fyra dagar kollapsade han mentalt och han överfördes istället till Falbygdens mentalsjukhus där han fick vård under den resterande strafftiden. Tiden bakom lås och bom hade dock inte botat den alkoholism som han börjat utveckla och drickandet fortsatte nästan direkt efter att han blivit satt i frihet. Han hade nu också en turné inbokad som han beslutat sig för att fullfölja, något som inte påverkade hans drickande i någon positiv mening.
Han försökte flera gånger ta sig ur sitt missbruk. Under en turné tillsammans med Svullo 1993 kollapsade Norstedt på väg till en spelning och fick diagnosen förstorat hjärta (supraventrikulär takykardi).Norstedt ändrade livsföring omedelbart, slutade att dricka och började träna. Trots detta fick Norstedt flera återfall i sin alkoholism och någon gång mellan klockan 2 och 3 på morgonen den 17 januari 2002 avled Norstedt av en hjärtinfarkt.
Fram till sin död skrev Eddie över 900 olika visor och sketcher som idag är spridda på nästan 90 album och kassetter. Ingen vet riktigt hur mycket outgivet som finns. De första kassetterna är idag åtråvärda och mycket ovanliga samlarobjekt och priserna på hans övriga verk har stigit dramatiskt under senare år. Vi kommer att sakna våran mästare! Död: 16 januari, 2002 Vila i frid vår okrönte konung. Norstedt gjorde sig framför allt känd inom raggarrocken med låtar som Mera brännvin och Volvo men skrev även mer seriösa rocklåtar som till exempel Leader of the rockers, Goin' back to Oklahoma och Honey B. Norstedt skrev också seriös pop-/rockmusik för sig själv eller andra artister, ofta dansband som till exempel Trio me' Bumba, Saints, Max Fenders och Streaplers. Bland låtarna kan nämnas Tretton år, Eleganten ifrån vidderna, Ingen plockar en maskros, Midsommarnatt och Evert. Många av Norstedts verk nådde också Svensktoppen, oftast med andra artister och grupper. Några exempel är Evert (med Matz-Ztefanz med Lailaz), Så bjud upp till nästa dans (Beatmakers med Boris) och Ute på vischan (med Lasse Stefanz).
Under pseudonymen E. Hitler fick Norstedt utlopp för sin mest obscena humor, sin musikaliska experimentlusta och sina samhällskritiska texter, vilka passade illa ihop med varumärket Eddie Meduza. Bland dessa verk märks Den runkande spårvagnschauffören och några fler. En del paralleller kan här dras till schlagerkompositören Johnny Bode.
Errol Norstedt var en skicklig musiker och spelade många instrument. På sina kassetter, som han gjorde i sin egen studio, "Studio Ronka", spelade han med mycket få undantag alla instrument själv och gjorde dessutom själv alla vokala insatser, både på kassett och på skiva.
Norstedts texter präglas av ett antal teman som ofta återkommer: Sexuell frustration (t.ex. Nu har min mage blivit stor, Runkeball, Vresa upp fetta, kärringajävel m.fl.), Fylleri (ofta med en ambivalent inställning där fylleriets baksidor beskrivs ingående, se t.ex. Julesång, Alla tiders fyllekalas, Mera Brännvin), och politikerförakt (speciellt mot socialdemokratin och dess ledare, se t.ex. Såssialdemokraterna, Göran Persson i mitt rövhål, Hoppla lilla åsna, Kliar mig i röven). Vidare han en stor mängd sketcher på temat "den enkle mannen mot samhället" där den enskilde sätter sig upp (och vinner) mot myndigheter eller överklass (se t.ex. Eleganten ifrån vidderna). Norstedt använde också ofta sina texter för att slå tillbaka på de journalister som skrev ner hans skivor eller konserter, framförallt var Mats Olsson en av de som ofta förekom i hans texter (lyssna till Kuken står på Mats Olsson, Mats Olsson runkar kuken, Mats Olsson är en jävla bög, Jag vill ha en Grammis, Jävla Journalist). Därtill författade han en mängd visor som troligen var ämnade som ren underhållning (Porrfavor (Compangeros), Tvättmaskinen, Epatraktorn mfl) och ett stort antal visor på klassiska raggarteman som bilar och kvinnor. Norstedt gjorde också ett flertal försök att skriva seriös rock 'n' roll med låtar som Red haired Lisa, Rocky Rocky, The Man in the sky m.fl. Han skrev även ballader som If I'm a fool, Anytime at all, Love´s on the run m.fl.
Trots Eddies kyliga relation till musikrecensenter har många av hans låtar tagit sig till svensktoppen med andra artister
Hösten 1981 åtalades Errol för rattfylleri och dömdes till en månads fängelse, ett straff skulle börja avtjänas på Skänninge fångvårdsanastalt först i september 1982. Väntan på domen blev svår och Errol började dricka allt mer för att försöka glömma det som väntade. Själva fängelsevistelsen blev dock kort. Efter bara fyra dagar kollapsade han mentalt och han överfördes istället till Falbygdens mentalsjukhus där han fick vård under den resterande strafftiden. Tiden bakom lås och bom hade dock inte botat den alkoholism som han börjat utveckla och drickandet fortsatte nästan direkt efter att han blivit satt i frihet. Han hade nu också en turné inbokad som han beslutat sig för att fullfölja, något som inte påverkade hans drickande i någon positiv mening.
Han försökte flera gånger ta sig ur sitt missbruk. Under en turné tillsammans med Svullo 1993 kollapsade Norstedt på väg till en spelning och fick diagnosen förstorat hjärta (supraventrikulär takykardi).Norstedt ändrade livsföring omedelbart, slutade att dricka och började träna. Trots detta fick Norstedt flera återfall i sin alkoholism och någon gång mellan klockan 2 och 3 på morgonen den 17 januari 2002 avled Norstedt av en hjärtinfarkt.
Fram till sin död skrev Eddie över 900 olika visor och sketcher som idag är spridda på nästan 90 album och kassetter. Ingen vet riktigt hur mycket outgivet som finns. De första kassetterna är idag åtråvärda och mycket ovanliga samlarobjekt och priserna på hans övriga verk har stigit dramatiskt under senare år. Vi kommer att sakna våran mästare! Död: 16 januari, 2002 Vila i frid vår okrönte konung. Norstedt gjorde sig framför allt känd inom raggarrocken med låtar som Mera brännvin och Volvo men skrev även mer seriösa rocklåtar som till exempel Leader of the rockers, Goin' back to Oklahoma och Honey B. Norstedt skrev också seriös pop-/rockmusik för sig själv eller andra artister, ofta dansband som till exempel Trio me' Bumba, Saints, Max Fenders och Streaplers. Bland låtarna kan nämnas Tretton år, Eleganten ifrån vidderna, Ingen plockar en maskros, Midsommarnatt och Evert. Många av Norstedts verk nådde också Svensktoppen, oftast med andra artister och grupper. Några exempel är Evert (med Matz-Ztefanz med Lailaz), Så bjud upp till nästa dans (Beatmakers med Boris) och Ute på vischan (med Lasse Stefanz).
Under pseudonymen E. Hitler fick Norstedt utlopp för sin mest obscena humor, sin musikaliska experimentlusta och sina samhällskritiska texter, vilka passade illa ihop med varumärket Eddie Meduza. Bland dessa verk märks Den runkande spårvagnschauffören och några fler. En del paralleller kan här dras till schlagerkompositören Johnny Bode.
Errol Norstedt var en skicklig musiker och spelade många instrument. På sina kassetter, som han gjorde i sin egen studio, "Studio Ronka", spelade han med mycket få undantag alla instrument själv och gjorde dessutom själv alla vokala insatser, både på kassett och på skiva.
Norstedts texter präglas av ett antal teman som ofta återkommer: Sexuell frustration (t.ex. Nu har min mage blivit stor, Runkeball, Vresa upp fetta, kärringajävel m.fl.), Fylleri (ofta med en ambivalent inställning där fylleriets baksidor beskrivs ingående, se t.ex. Julesång, Alla tiders fyllekalas, Mera Brännvin), och politikerförakt (speciellt mot socialdemokratin och dess ledare, se t.ex. Såssialdemokraterna, Göran Persson i mitt rövhål, Hoppla lilla åsna, Kliar mig i röven). Vidare han en stor mängd sketcher på temat "den enkle mannen mot samhället" där den enskilde sätter sig upp (och vinner) mot myndigheter eller överklass (se t.ex. Eleganten ifrån vidderna). Norstedt använde också ofta sina texter för att slå tillbaka på de journalister som skrev ner hans skivor eller konserter, framförallt var Mats Olsson en av de som ofta förekom i hans texter (lyssna till Kuken står på Mats Olsson, Mats Olsson runkar kuken, Mats Olsson är en jävla bög, Jag vill ha en Grammis, Jävla Journalist). Därtill författade han en mängd visor som troligen var ämnade som ren underhållning (Porrfavor (Compangeros), Tvättmaskinen, Epatraktorn mfl) och ett stort antal visor på klassiska raggarteman som bilar och kvinnor. Norstedt gjorde också ett flertal försök att skriva seriös rock 'n' roll med låtar som Red haired Lisa, Rocky Rocky, The Man in the sky m.fl. Han skrev även ballader som If I'm a fool, Anytime at all, Love´s on the run m.fl.
Trots Eddies kyliga relation till musikrecensenter har många av hans låtar tagit sig till svensktoppen med andra artister
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fredrikbergman/456773605/
Visa toppen
Show footer