September
Wednesday 24 September 2014 photo 1/1
|
Hej! Jag vet inte ifall någon hänger här, fett nice ifall folk fortfarande är kvar! =) Jag lägger hur som helst upp den här texten här för att det kan vara nice att spara saker man skriver någonstans där de är oåtkomliga för datorkraschar o.s.v, hahah.
Detta är mina filosofiska argument till varför beteenden sammanlänkade med ålder inte existerar.
Ifall du finner det intressant, nice, if not, not hard feelings. Detta är som skrivet upplagt för min egen skull. (=
Först och främst så är ålder ett koncept, inte någotobjektivt, på samma sätt som namn inte är objektiva; folk gårinte runt med namn över sina huvuden eller har namn inbrända i sinahjärtan och själar. De är i sin simpla form bara något man kallarnågon för att det ska bli lättare att kommunicera. Detsamma gällerålder.
Jag menar inte att folks kroppar inte åldras, ochjag menar inte att folks sinnen och hjärtan inte utvecklas; detta ärett argument till varför Person X fundamentalt inte har ett beteendelänkat till att hen råkar vara femton, eller tjugo, ellertrettiofem.
På ett plan djupare än vardagslivet är enindivid unik. Ifall du inte håller med om den grundpelaren i mittargument pratar jag gärna mer med dig om det, men jag tänkte hålladenna text relativt kort och inte lägga fram argument till varföruniversums alla saker är unika men samtidigt hela universum. =)
Essentiellt så är Person X Person X, oavsett ifall hen föds på1500-talet, 1800-talet eller 2000-talet. Du må säga att Person Xinflueras av omgivningens normer, och jag kommer till det inom kort;nu pratar vi om Person Xs djupa varelse!
Ifall Person X ären fantasifylld drömmare som längtar efter episka äventyr så ärdet så Person X är, oavsett vilket tidsålder Person X råkar födasi, då hens djupa hjärta och själ ständigt är där,underliggande. Det är vad folk kallar för personens själ;personens essentiella varelse. Detta sprider sig också över ålder:Ifall Person X är ett lekfullt barn i själen, vilket jag skullepåstå att nästan alla på djupet är, så är det det Person Xkommer att vara ifall hen får växa upp i en fridfull och hälsosammiljö. Det är som med andra djur; en vuxen hund slutar inte attleka bara för att den lär sig att ta hand om sig själv bättre.Tyvärr får majoriteten av barn inte växa upp under hälsosammaförhållanden.
Du må påstå att vissa beteenden, såsom det sexuella uppvaknandet, sker med ålder, men faktum är attdet sexuella uppvaknandet rent fysiskt är ett biologiskt fenomen somkommer oavsett beteende, och rent mentalt kan det komma när någonär tio, när någon är tjugo, när någon är fyrtio, och förvissa kommer det aldrig. Det kan finnas många anledningar tillvarför det inte skulle komma, men att det kommer dagen då manfyller femton enligt den romerska kalendern som västvärlden följerstämmer inte. Däremot har många blivit så indoktrinerade att detska komma vid femton, att de därav börjar exprimentera p.g.a. det,istället för att de genuint faktiskt vill. Och detsamma gällerbarns förmåga att resonera; det utvecklas biologiskt. Men detbetyder inte att alla barn vill leka med Barbie och prata omobetydelsefulla saker. Barn tenderar att vara mycket smarta ochförstå komplicerade koncept, vilket många inte får uppmärksamhetför, speciellt barn vars föräldrar resonerat med dem och köpslagitistället för att ha skrikit och tvingat.
Genom helalivet, från att man föds, pushas man och får förväntningartvingade på sig av föräldrar och lärare, tidningar, reklam ochtv-program att man ska bete sig på ett visst sätt när man är enviss ålder: När man är fem till tio leker man med dockor; när manär elva till fjorton sportar man mer; när man är fjorton börjarman intressera sig av killar/tjejer; när man är femton vaknar mansexuellt; från femton till arton börjar man dricka, när man äratron till tjugo ska man sluta ha "orealistiska" drömmaroch vilja jobba, när man är trettio ska man börja planera attskaffa barn osv, man ska spara för pension, etc. (Detta ärsjälvklart inte alla förväntningar, utan bara en grov uppskattningför att poängtera vad jag menar. Du vet förmodligen mer än jagvilka förväntningar du fallit subjekt för.)
Jag menarinte att folks beteenden är indoktrinerade som att någon stått iett vitt rum och med en monoton ton intalat dem hur de ska bete sig.Jag menar att folk blivit intalade någonting så länge och av såmånga att de tror att de är deras egna tankar och känslor: Enreligiös person är ju inte religiös för att de upplever att någonannan har intalat dem religionen; de fortsätter vara religiösa föratt de upplever att religionen kommer ifrån deras egna hjärtan. Dehar inte fötts med religionen i hjärtat, men de upplever det då deblivit väldigt indoktrinerade från födseln.
En religiösperson kan inte prata med gud, hur mycket hen än upplever det.(Religion är väldigt motsägesefullt och oresonerat och ologiskt,vilket jag gärna pratar mer om ifall du inte håller med, men än engång vill jag hålla denna text centrerad runt åldersbeteende.)
På samma sätt som att en religiös person upplever attreligionen kommer inifrån hen själv, upplever en indoktroneradfemtonåring med ett generiskt femtonåringsbeteende att det kommerinifrån den själv, medan det i själva verket är en livstid förförväntningar.
Ännu ett argument för detta är atttidsuppfattning inte är objektivt. Är man helt i nuet i någradagar upplever man det som att det är flera veckor, för att man harså många känslor och tankar och insikter och upplevelser; enstidsuppfattning saktar ned ju mer ens sinne och hjärta stimuleras,medan samma några dagar känns som bara-några-dagar ifall man leverutanför sig själv; tänker på framtiden, tittar på tv, spelarspel, men utan att vara helt i-sig-själv. P.g.a. detta kan entjugoåring ha upplevt mycket mer än en femtioåring, för atttjugoåringen mediterat, känt, tänkt och omslutit sig av nuets allaupplevelser, medan femtioåringen svalt samhällets piller i hurlivet fungerar. Men andra ord är tjugoåringen äldre änfemtioåringen i upplevelser, men yngre i själen dåindoktrineringar inte kan existera i nuet; indoktrineringar äralltid i dåtid och framtidsformat, medans nuet bara är. Ocheftersom att nuet är allt som är kan en genuin varelse inte ha ettåldersbeteende; en genuin varelse kan bara ha sitt genuina och djupabeteende.
Nuet kommer inte ifrån dåtiden; nuet kommerifrån nuet. Nuet är som en båt som åker över havet, och dåtidenär kölvattnet den lämnar bakom sig. Gårdagen var nuet, nuet ärnuet, och imorgon kommer att upplevas i nuet. Därav existerar inteålder, då nuet inte slutar att vara nuet. Åldersbeteende existerarinte utan dåtid och framtidstänkande, och dåtid ochframtidstänkande är just det; tänkande. Det existerar inte i denobjektiva världen, världen-utanför-ens-sinnen. =)
Jag menar inte att folks kroppar inte åldras, ochjag menar inte att folks sinnen och hjärtan inte utvecklas; detta ärett argument till varför Person X fundamentalt inte har ett beteendelänkat till att hen råkar vara femton, eller tjugo, ellertrettiofem.
På ett plan djupare än vardagslivet är enindivid unik. Ifall du inte håller med om den grundpelaren i mittargument pratar jag gärna mer med dig om det, men jag tänkte hålladenna text relativt kort och inte lägga fram argument till varföruniversums alla saker är unika men samtidigt hela universum. =)
Essentiellt så är Person X Person X, oavsett ifall hen föds på1500-talet, 1800-talet eller 2000-talet. Du må säga att Person Xinflueras av omgivningens normer, och jag kommer till det inom kort;nu pratar vi om Person Xs djupa varelse!
Ifall Person X ären fantasifylld drömmare som längtar efter episka äventyr så ärdet så Person X är, oavsett vilket tidsålder Person X råkar födasi, då hens djupa hjärta och själ ständigt är där,underliggande. Det är vad folk kallar för personens själ;personens essentiella varelse. Detta sprider sig också över ålder:Ifall Person X är ett lekfullt barn i själen, vilket jag skullepåstå att nästan alla på djupet är, så är det det Person Xkommer att vara ifall hen får växa upp i en fridfull och hälsosammiljö. Det är som med andra djur; en vuxen hund slutar inte attleka bara för att den lär sig att ta hand om sig själv bättre.Tyvärr får majoriteten av barn inte växa upp under hälsosammaförhållanden.
Du må påstå att vissa beteenden, såsom det sexuella uppvaknandet, sker med ålder, men faktum är attdet sexuella uppvaknandet rent fysiskt är ett biologiskt fenomen somkommer oavsett beteende, och rent mentalt kan det komma när någonär tio, när någon är tjugo, när någon är fyrtio, och förvissa kommer det aldrig. Det kan finnas många anledningar tillvarför det inte skulle komma, men att det kommer dagen då manfyller femton enligt den romerska kalendern som västvärlden följerstämmer inte. Däremot har många blivit så indoktrinerade att detska komma vid femton, att de därav börjar exprimentera p.g.a. det,istället för att de genuint faktiskt vill. Och detsamma gällerbarns förmåga att resonera; det utvecklas biologiskt. Men detbetyder inte att alla barn vill leka med Barbie och prata omobetydelsefulla saker. Barn tenderar att vara mycket smarta ochförstå komplicerade koncept, vilket många inte får uppmärksamhetför, speciellt barn vars föräldrar resonerat med dem och köpslagitistället för att ha skrikit och tvingat.
Genom helalivet, från att man föds, pushas man och får förväntningartvingade på sig av föräldrar och lärare, tidningar, reklam ochtv-program att man ska bete sig på ett visst sätt när man är enviss ålder: När man är fem till tio leker man med dockor; när manär elva till fjorton sportar man mer; när man är fjorton börjarman intressera sig av killar/tjejer; när man är femton vaknar mansexuellt; från femton till arton börjar man dricka, när man äratron till tjugo ska man sluta ha "orealistiska" drömmaroch vilja jobba, när man är trettio ska man börja planera attskaffa barn osv, man ska spara för pension, etc. (Detta ärsjälvklart inte alla förväntningar, utan bara en grov uppskattningför att poängtera vad jag menar. Du vet förmodligen mer än jagvilka förväntningar du fallit subjekt för.)
Jag menarinte att folks beteenden är indoktrinerade som att någon stått iett vitt rum och med en monoton ton intalat dem hur de ska bete sig.Jag menar att folk blivit intalade någonting så länge och av såmånga att de tror att de är deras egna tankar och känslor: Enreligiös person är ju inte religiös för att de upplever att någonannan har intalat dem religionen; de fortsätter vara religiösa föratt de upplever att religionen kommer ifrån deras egna hjärtan. Dehar inte fötts med religionen i hjärtat, men de upplever det då deblivit väldigt indoktrinerade från födseln.
En religiösperson kan inte prata med gud, hur mycket hen än upplever det.(Religion är väldigt motsägesefullt och oresonerat och ologiskt,vilket jag gärna pratar mer om ifall du inte håller med, men än engång vill jag hålla denna text centrerad runt åldersbeteende.)
På samma sätt som att en religiös person upplever attreligionen kommer inifrån hen själv, upplever en indoktroneradfemtonåring med ett generiskt femtonåringsbeteende att det kommerinifrån den själv, medan det i själva verket är en livstid förförväntningar.
Ännu ett argument för detta är atttidsuppfattning inte är objektivt. Är man helt i nuet i någradagar upplever man det som att det är flera veckor, för att man harså många känslor och tankar och insikter och upplevelser; enstidsuppfattning saktar ned ju mer ens sinne och hjärta stimuleras,medan samma några dagar känns som bara-några-dagar ifall man leverutanför sig själv; tänker på framtiden, tittar på tv, spelarspel, men utan att vara helt i-sig-själv. P.g.a. detta kan entjugoåring ha upplevt mycket mer än en femtioåring, för atttjugoåringen mediterat, känt, tänkt och omslutit sig av nuets allaupplevelser, medan femtioåringen svalt samhällets piller i hurlivet fungerar. Men andra ord är tjugoåringen äldre änfemtioåringen i upplevelser, men yngre i själen dåindoktrineringar inte kan existera i nuet; indoktrineringar äralltid i dåtid och framtidsformat, medans nuet bara är. Ocheftersom att nuet är allt som är kan en genuin varelse inte ha ettåldersbeteende; en genuin varelse kan bara ha sitt genuina och djupabeteende.
Nuet kommer inte ifrån dåtiden; nuet kommerifrån nuet. Nuet är som en båt som åker över havet, och dåtidenär kölvattnet den lämnar bakom sig. Gårdagen var nuet, nuet ärnuet, och imorgon kommer att upplevas i nuet. Därav existerar inteålder, då nuet inte slutar att vara nuet. Åldersbeteende existerarinte utan dåtid och framtidstänkande, och dåtid ochframtidstänkande är just det; tänkande. Det existerar inte i denobjektiva världen, världen-utanför-ens-sinnen. =)
Visa toppen
Show footer