April
Sunday 21 December 2008 photo 1/1
|
du har funnits där hela mitt liv, lyst upp tillvaron med dina eviga kakor, roliga samtalsämnen, onödig information,. som den mest underbara människan man kan känna, du ringde alltid 3 gånger om dagen, pratade oftast om samma saker men du underhöll.
det är först nu som jag verkligen inser hur mycket du var för mig och hur mycket du betydde, du var en viktig del i vardagen.
det är nu jag inser det, jag kommer aldrig mer få prata med dig, se dig fixa ditt hår utan att det blir någon förändring, se hur du äter som en häst och tar min mat också, aldrig mer få ett telefonsamtal från dig, aldrig mer bli iproppad massa kakor för att du säger att du blir så rund om magen om du ska äta allihop, för morfar gillar ju inte kakor.
igår kväll när du ringde som vanligt och jag var ensam hemma och satt vid datan och jag hade inte orken att prata med dig, jag var mer inne i en konversation på msn än det du sa. du bad mig lova dig att göra något bra av mitt liv, jag reagerade inte ens, bara svarade jaa rätt frånvarande men du var glad som vanligt iallafall, även fast du visste att jag knappt lyssnade. när du tillslut sa hejdå la jag på fort, riktigt fort. jag minns inte ens om jag sa hejdå.
du var så glad, jätte glad... och jag ignorerade dig bara.
imorse när telefonen ringde som vanligt klockan 11 när du brukade ringa så var det inte du.
det var morfar, du hade precis dött.
det är så svårt att förstå, du är borta,borta,borta...utan att jag sa hejdå <3
RIP. Mormor <3
det är först nu som jag verkligen inser hur mycket du var för mig och hur mycket du betydde, du var en viktig del i vardagen.
det är nu jag inser det, jag kommer aldrig mer få prata med dig, se dig fixa ditt hår utan att det blir någon förändring, se hur du äter som en häst och tar min mat också, aldrig mer få ett telefonsamtal från dig, aldrig mer bli iproppad massa kakor för att du säger att du blir så rund om magen om du ska äta allihop, för morfar gillar ju inte kakor.
igår kväll när du ringde som vanligt och jag var ensam hemma och satt vid datan och jag hade inte orken att prata med dig, jag var mer inne i en konversation på msn än det du sa. du bad mig lova dig att göra något bra av mitt liv, jag reagerade inte ens, bara svarade jaa rätt frånvarande men du var glad som vanligt iallafall, även fast du visste att jag knappt lyssnade. när du tillslut sa hejdå la jag på fort, riktigt fort. jag minns inte ens om jag sa hejdå.
du var så glad, jätte glad... och jag ignorerade dig bara.
imorse när telefonen ringde som vanligt klockan 11 när du brukade ringa så var det inte du.
det var morfar, du hade precis dött.
det är så svårt att förstå, du är borta,borta,borta...utan att jag sa hejdå <3
RIP. Mormor <3
Comment the photo
<3
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/frida-linnea/309340306/
Visa toppen
Show footer