Sorre-Lina "Snorren", 2003.

I natt drömde jag om henne. Det var längesen nu, men när drömmarna kommer tillbaka är de alltid lika hjärtslitande.
Hon var verkligen min katt. Låg alltid i mitt knä, spann bara när jag klappade henne, letade efter mig när jag inte var hemma, sov jämte mig i min säng och kom till mig så fort jag var ledsen.
Hon är det klokaste djuret jag någonsin har träffat. Hon tittade sig för innan hon gick över vägen, hon hoppade upp på rutan på ytterdörren när hon ville in och hon var alltid en underbar mamma. Det kanske inte är så konstigt att hon blev hela 14 år gammal.
I natt drömde jag att jag fick träffa henne igen. Eller rättare sagt, jag träffade en katt som var så lik henne att det inte kunde vara någon annan. Jag minns exakt hur hennes 'bläs' såg ut, hur det kändes att klappa henne på huvudet, som hon gillade allra mest och hur hon spann när jag höll henne i min famn.
Saknaden är enorm, och den är evig. Trots att det har gått sex år sedan hon somnade in blir jag fortfarande lika ledsen när jag tänker på henne. Ibland på nätterna, precis innan jag somnar, känns det som att hon hoppar upp i min säng, går runt mig och lägger sig jämte min kudde på andra sidan, precis som hon alltid gjorde. Tänk om det kunde vara sanning, bara en enda gång till...

Annons

The photo has no tags

March 2016