Det finns mer vilja i den här damen än det stod i annonsen.
Idag har vi lasttränat och jag är väldigt övertygad om att det är ett sto jag har skaffat mig.
Lastningen gick egentligen för bra. Hon gick utan större svårigheter in och ställde sig. Vi knäppte fast henne, stängde och körde en pytteliten runda. Hon stökade lite, men absolut inte som när vi hämtade henne och hon hoppade över bommen.
När vi kom hem fick hon stå i transporten en stund och äta lite pellets, bara för att trivas där inne.
Jag började sedan att lasta ur henne och hon halkade självklart på lemmen, så jag tog in henne igen för att göra en korrekt urlastning. Då krånglade hon till det lite på väg ut så jag bestämde mig för att tredje gången gillt, en sista gång och få ordning på urbackningen.
Då fick jag inte in hästen igen!
Som hon krånglade! Vägrade gå upp på lemmen, backade av, gick ner jämte, kastade sig, hoppade, studsade och bara gav sig fan på att inte gå in.
Efter en lång stund hade jag använt alla knep i boken och jag bestämde mig för att vi skulle göra något annat.
Sagt och gjort. Vi fällde ner frontutlastningen. Jag gick upp på lemmen och grisen följde efter som ingenting. Inne i släpet fick hon stå och vänta lite, fick lite mat och sen gick vi ut. Samma visa två gånger.
När vi kom ut andra gången vände jag henne och gick rakt in i transporten, käkade lite och så lastade vi ut fram för att slippa riskera att hon skulle halka igen och hamna tillbaka på ruta ett.
I slutänden är jag nöjd med henne, hon var inte rädd eller ängslig, vilket ändå är det viktigaste.
Det enda som kan skrämma mig lite är jävligheten jag ser i hennes ögon. Hon är bara två och ett halvt.
Hur fanken ska det här bli när hon är vuxen?

Hon är så fiin !