Wednesday 2 April 2008 photo 3/3
|
Jag kände livet börja svika, känner vänner dom försvinner. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar mot vinden för ingenting finns kvar & ingen finns här vet att folk dom skulle skratta om JAG ramlar ner och dör här, den dagen den kommer, ja va så säker då jag gräpar min pistol och skjuter underkäken. Men försöker se fram emot min morgon dag. Jag vet att det är många som kämpar här precis som jag, snart är det dax att säga hej då för alltid. Men jag tänker kämper vidare och skapa mig en framtid. För fanns mamma här, nej jag berättar aldrig nånting, för det skadar mig för alltid. Du förstör mig totalt, nu blev det ditt problem. Du är rädd att jag ska kunna stå på egna ben, men historik och allting som händer nu, till sist får du problem och din dotter fixar avslut. Jag tänker ofta och jämför mig med andra, när vi va små jag satt och kolla på när du lekte med din pappa.
Jag önska varje dag att jag hade det precis du,att jag fick känna de som du får, en familj och ett hem där allting var bra. Jag vill få det som du redan har.
Jag minns många gånger då jag sprang ifrån mitt hem, försökte gömma mig för att inte bli slagen, men jag hade ingenstans att bo och ingenstans att vara. Jag gjorde allting för att inte finnas kvar här, men jag ska inte klaga det finns dom som har de värre. Men djupt inne i min själ finns det nått som inte stämmer, för jag fick inte kärleken som jag behövde och inte trygghet & tog aldrig dagen som den kom. Jag hade bara tur om jag kunde somna om, för allting som händer runt omkring och allt här hemma. Jag hade vart död idag om det inte vart För Emma. Jag kollade din familj och jämförde med mig, skillnaden blev en dokusåpa film. Jag ser och hör allt roligt som ni har gjort. Mina tårar börjar rinna och vill inte gå bort för jag önskade jag hade de precis som du. Jag sökte ny familj för jag ville ha nått annat, men det finns många olika andledningar varför jag har stannat. Själen och hjärtat gör ont dagligen & jag tackar gud att jag har min bästa vän, för det va hon de va Emma som fick mig att stå. Det blev hon som fick mig att förstå , att mer kärlek mer förståelse kunna ge och jag vet allt om jag kämpar kommer jag se mer om jag i framtiden hälsar på dig någon gång, kommer du stå med öppnar armar änu en gång? & få mig att skratta som du fick den där gången, med kortspel i handen eller bollen i luften. Du lär mig nya saker när jag känner mig knäckt. Jag skulle ge hela världen till denna kvinna om jag fick.
EMMA KRUSE, det va våran låt i sommras. Jag som hade skrivit den, man skulle kunna tro det fan. Va fan har hänt tjejen ?! Jag fattar ingenting, det va du som fick tillbaka min livsglädje. Snälla förstå det, <3 :'(
Annons