Jag blir så trött, varför kan du inte bara låta mig vara? Du vill att jag ska bryta ihop totalt. Men du vinner inte, Aldrig att jag låter en människa som du vinna över mig. Hur svag jag än är så kommer du aldrig förstöra mig. Hur mycket du än sparkar på mig så ska jag ALLTID ställa mig upp igen! Du har alltid ställt upp för mig, och då menar jag alltid. Vad var det som hände? Var försvann du? Man kan ju undra, för du är inte den jag lärde känna. Den jag lärde känna var snäll och omtänksam och ställde alltid upp, snäll kanske du är fortfarande, du kanske är omtänksam och ställer upp men du gör inte det för mig längre, jag går i skolan hur mycket jag vill och hur lite jag vill, det är inte ditt problem. Det är mitt eget. Blir jag utkickad så är det MITT problem INTE DITT, och du om någon borde veta att den sidan du använder FUNKAR inte på mig, den GÖR INTE DET. Min lilla plan där i höstas ska jag nog ändå göra. Det är drygt ett halvår kvar av skolan men sen efter det, tänk så skönt att få slippa dig och ditt prat. För jag förstår verkligen inte vad du har med DET att göra. Sköter du ditt jobb så sköter jag mitt. Sköter du ditt liv så sköter jag mitt. Jag har aldrig frågat dig om du kan tjata på mig och försöka med något som inte går. Om jag skulle vilja ha hjälp med att någon tjatade på mig så skulle jag väl börja med att fråga någon av mina kompisar, eller vad tror du? För just nur är du ingenting i mina ögon. Helt enkelt, upp och ner, ner och upp INGENTING!

haha jo, de var just hon som tog den.