June
Sunday 26 October 2008 photo 1/1
|
Måste bara skratta först åt bilden. så jävla ful jag är med "STORSNUSEN" haha .. ojoj,
En av er är vid livet men hur länge till är frågan?, och den andra du är min Felle, som jag saknar och älskar så fruktansvärt mycket. Och du Pi, jag minns när vi var små och vi var sailormoon eller vad det hette, jag ville alltid ha blått hår minns jag, och du hade dom starkaste krafterna, jag vet inte om du minns. du har nog förträngt det. men det gör aldrig jag. När vi bakade negerbollar och tyckte vi skulle testa någon nytt och la in dom i ugnen. Dom blev inte så goda alls, men vi hade kul. Och när du och Joesf hela tiden bytte rum där uppe i erat lilla hus, och varje gång så skulle du ha sängen där och stolen där och blablabla där. Det blev aldrig så men du var ändå nöjd. När vi var på rödhällan, du tände ciggen och vi andra smakade. Alla hostade i kör men vi skrattade, det var som en äventyr i sig, för lärarna var bara lite längre bort. Det var spänning i det hela men på ett roligt sätt. Och när du spelade in din singel. Mad world. Jag vet fan inte var jag har den singeln, jag vill så gärna lyssna på den. Din röst är så vacker. Jag blir lycklig av att höra den. Jag blir lycklig för jag minns så väl att du mådde dåligt men du stod fortfarande med båda fötterna på jorden. Du fanns fortfarande kvar bland oss andra. Men nu, det är precis som att du kliver på den sjunkande båten... båten sjunker sakta men säkert, men lite då och då så får du tag i den dära livbojen som flyter omkring i vattnet. Vi andra kliver på båten som också sjunker, men vi släpper aldrig den dära livbojen, vi håller hårt fast vid den. För vi vill inte komma dit där du är för vi ser hur du släpper livbojen då och då för du orkar inte hålla kvar, du har blivit för svag. Du tappar dina krafter och fyller på nya "krafter" som du kallar det, vi kallar det något helt annat. Jag önskar så gärna att jag aldrig hade tagit med dig in till ditt blivande fängelse. Du ville inte, du var blyg på din tiden. Det är du fortfarande någonstans långt inom dig. Jag är så ledsen, hade jag inte tagit med dig dit in så kanske du hade gått sista året på gymnasiet nu. jag är ledsen för att jag gav dig ett fängelse. För det är inget annat, det är en jakt hela tiden, du kanske vill någonstans om man verkligen gräver efter det vill komma ut, men det är försent, du gjorde ett dumt misstag som du upprepade igen och sen blev det ett fängelse. Och jag skäms och är så ledsen för att jag satte dig i det här jävla "fängelset" men du säger åt mig att det inte är mitt fel, att jag vet att du ändå hade kommit till det dära fängelset. men hur det än är, så önskar jag att jag hade kunnat ställa upp för dig när du hade det så fruktansvärt jobbigt, som du troligen har det fortfarande. Jag vet bara inte HUR jag ska få dig att förstå att det är inte bara jag som fortfarande håller uppe hoppet om dig !
En av er är vid livet men hur länge till är frågan?, och den andra du är min Felle, som jag saknar och älskar så fruktansvärt mycket. Och du Pi, jag minns när vi var små och vi var sailormoon eller vad det hette, jag ville alltid ha blått hår minns jag, och du hade dom starkaste krafterna, jag vet inte om du minns. du har nog förträngt det. men det gör aldrig jag. När vi bakade negerbollar och tyckte vi skulle testa någon nytt och la in dom i ugnen. Dom blev inte så goda alls, men vi hade kul. Och när du och Joesf hela tiden bytte rum där uppe i erat lilla hus, och varje gång så skulle du ha sängen där och stolen där och blablabla där. Det blev aldrig så men du var ändå nöjd. När vi var på rödhällan, du tände ciggen och vi andra smakade. Alla hostade i kör men vi skrattade, det var som en äventyr i sig, för lärarna var bara lite längre bort. Det var spänning i det hela men på ett roligt sätt. Och när du spelade in din singel. Mad world. Jag vet fan inte var jag har den singeln, jag vill så gärna lyssna på den. Din röst är så vacker. Jag blir lycklig av att höra den. Jag blir lycklig för jag minns så väl att du mådde dåligt men du stod fortfarande med båda fötterna på jorden. Du fanns fortfarande kvar bland oss andra. Men nu, det är precis som att du kliver på den sjunkande båten... båten sjunker sakta men säkert, men lite då och då så får du tag i den dära livbojen som flyter omkring i vattnet. Vi andra kliver på båten som också sjunker, men vi släpper aldrig den dära livbojen, vi håller hårt fast vid den. För vi vill inte komma dit där du är för vi ser hur du släpper livbojen då och då för du orkar inte hålla kvar, du har blivit för svag. Du tappar dina krafter och fyller på nya "krafter" som du kallar det, vi kallar det något helt annat. Jag önskar så gärna att jag aldrig hade tagit med dig in till ditt blivande fängelse. Du ville inte, du var blyg på din tiden. Det är du fortfarande någonstans långt inom dig. Jag är så ledsen, hade jag inte tagit med dig dit in så kanske du hade gått sista året på gymnasiet nu. jag är ledsen för att jag gav dig ett fängelse. För det är inget annat, det är en jakt hela tiden, du kanske vill någonstans om man verkligen gräver efter det vill komma ut, men det är försent, du gjorde ett dumt misstag som du upprepade igen och sen blev det ett fängelse. Och jag skäms och är så ledsen för att jag satte dig i det här jävla "fängelset" men du säger åt mig att det inte är mitt fel, att jag vet att du ändå hade kommit till det dära fängelset. men hur det än är, så önskar jag att jag hade kunnat ställa upp för dig när du hade det så fruktansvärt jobbigt, som du troligen har det fortfarande. Jag vet bara inte HUR jag ska få dig att förstå att det är inte bara jag som fortfarande håller uppe hoppet om dig !
Visa toppen
Show footer