June
Saturday 20 December 2008 photo 1/1
|
Sometimes pain becomes such a huge part of your life, that you expect it to always be there, because you can't remember a time in your life when it wasn't. But then one day you feel something else, something that feels so wrong because it's so unfrimiliar, then at that moment you realize you are happy.
Vi längtar alla efter att vara lyckliga, inte sant?
Jag har tänkt på det, kanske lite för mycket. Antagligen lite för mycket. Iallafall, varför kan vi inte känna lycka över saker som tidigare varit det bästa vi visste innan någonting annan eller annat tog över? Jag kan inte det. Jag måste ha ett problem att släppa tillbaka någonting, när det en gång blivit ersatt av någonting annat. När jag märkt att man kan känna en annan lycka, på en helt annan nivå, och när det går förlorat, blir ändå det man var lycklig över innan på något vis obetydligt. För att jag vet att det finns någonting mer. Jag vet att det finns någonting som höjer sig över det där. Olika nyanser av rött, hur ofta har inte jag använt mig av den meningen? Kärlek finns på så många plan, men det är endast ett som kommer att göra dig lycklig på riktigt. Och det är när det blir rätt, när man hittat rätt. Man kan känna kärlek till ett djur, till en vän, till en sport, till någon man älskar, man kan känna kärlek till mycket. Det är bra att den känslan kan ta över så många saker och väga upp så mycket negativit. Men vet ni vad? Jag tror helt seriöst att jag är för ung för det här. Jag är sjutton år gammal och sitter och funderar på hur man ska väga upp en lycka som gått förlorad. Jag är sjutton år gammal och funderar på hur jag ska kunna bli lycklig av saker som just nu känns obetydliga. Men det är kanske tur, att jag blott sjutton år gammal, vet att det finns en lycka att kämpa för. Precis som vilken människa som helst kommer jag aldrig sluta kämpa för den, och det tror jag inte att ni kommer att sluta göra heller.
Tänkte bara säga det,
- I guess.
Vi längtar alla efter att vara lyckliga, inte sant?
Jag har tänkt på det, kanske lite för mycket. Antagligen lite för mycket. Iallafall, varför kan vi inte känna lycka över saker som tidigare varit det bästa vi visste innan någonting annan eller annat tog över? Jag kan inte det. Jag måste ha ett problem att släppa tillbaka någonting, när det en gång blivit ersatt av någonting annat. När jag märkt att man kan känna en annan lycka, på en helt annan nivå, och när det går förlorat, blir ändå det man var lycklig över innan på något vis obetydligt. För att jag vet att det finns någonting mer. Jag vet att det finns någonting som höjer sig över det där. Olika nyanser av rött, hur ofta har inte jag använt mig av den meningen? Kärlek finns på så många plan, men det är endast ett som kommer att göra dig lycklig på riktigt. Och det är när det blir rätt, när man hittat rätt. Man kan känna kärlek till ett djur, till en vän, till en sport, till någon man älskar, man kan känna kärlek till mycket. Det är bra att den känslan kan ta över så många saker och väga upp så mycket negativit. Men vet ni vad? Jag tror helt seriöst att jag är för ung för det här. Jag är sjutton år gammal och sitter och funderar på hur man ska väga upp en lycka som gått förlorad. Jag är sjutton år gammal och funderar på hur jag ska kunna bli lycklig av saker som just nu känns obetydliga. Men det är kanske tur, att jag blott sjutton år gammal, vet att det finns en lycka att kämpa för. Precis som vilken människa som helst kommer jag aldrig sluta kämpa för den, och det tror jag inte att ni kommer att sluta göra heller.
Tänkte bara säga det,
- I guess.
Comment the photo
Ville bara säga att du inte är ensam om att känna så här! :)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fridasoderlund/308881666/
Visa toppen
Show footer