Hela verkligheten är så ändlös att det stoppar upp allt Allt står still, som i klister, men tiden rusar förbi. Allt man tänkte blev inget annat, för det räckte inte till, det fanns inte tillräckligt. Man får skrika för att det ska bli utrymme, men det drar ändå ihop sig. Man är som i en kokong och bara väntar, väntar på evigheten, som aldrig fanns. Man bryr sig om, man drömmer, man önskar och kämpar Man vill, tror och ängnar varje sekund till 'tänk om' Det finns fler 'tänk om' och om måste man tänka för att komma vidare för att inte krasas sönder för att kunna ta ytterligare ett kliv i klistret. Man får se sig om man får vrida och vända. Man hoppas och önskar med all sin kraft Men ser man en chans att synas, viker man av in i mörkret igen. En dag ska vi stå där En dag ska vi känna sådär En dag ska det vara jag En dag är avlägsen påhittat försvunnen förlorad Dömd att enbart vara en tanke, ett 'tänk om' Men 'tänk om' kommer alltid finnas kvar. Det kommer alltid stå bakom hörnet för att titta på mig ibland. Slänga försynta, ibland ilskna blickar, ibland skrika åt mig. Varför?!! Varför gjorde du inte mer?! Varför kämpade du inte lite mer?! Varför lämnade du bara allt?! Varför gav du upp?! Varför är du en sån jävla mes?! Varför lät du mig dö? Varför lämnade du mig? Älskar du mig inte längre? Det finns tusen svar och tusen till. Det finns hundra år, men ingen tid. Det är allt som är kvar och det är ingenting. Jag ångrar mig, jag ångrar det varje sekund! Du var mitt allt och det va ingenting ett 'tänk om' en dröm. Vad händer om jag gör annorlunda? Kan det bli verklighet? Borde jag? Tänk om..

Annons

The photo has no tags

March 2009