September
Thursday 11 December 2008 photo 2/3
|
Ljuset i dina ögon
En liten del utav boken.
Hon vaknade, föskräckt av att någon rörde vid henne.
Men det var bara ett utegångsfår som hade blivit för nyfiket. Båda blev lika skräcktslagna. I sista stund högg hon tag i sin hund Nero.
Men Tiril kunde inte somna om. Natten höll på att gå över i gryning, hon kunde se Vatnsfjalls konturer i väster. Det kunde hon inte tidigare på natten.
Nordanvinden från Hunafjördur svepte med sig drömmar om ismassor den hade passerat ännu längre norrifrån.
Tiril huttrade och svepte in sig bättre.
Men hon låg illa och satte sig upp. Omöjligt att sova nu!
Steinar sov tungt ett stycke längre bort. Moir låg stilla som om han vore död. Ett ögonblick var Tiril rädd att han verkligen var det och tänkte ktypa bort och känna på hans bröstkorg. Men hon behärskade sig. Ville inte att han skulle vakna. Ville ha den här stunden för sig själv.
När hon bara kunde betrakta honom, ogenerat.
I det rådande dunklet såg han överjordiskt vacker ut.
Han låg på sidan, vänd mot henne, som om han ville assa på henne också i sömnen.
Det gjorde Tiril rörd. Egentligen var det ju hon som ville ta hand om honom, nu när hans livslåga var så svag.
Men hon fick inte såra hans manliga stolthet, det begrep även hon som inte hade alltför mycket erfarenhet av män.
En liten del utav boken.
Hon vaknade, föskräckt av att någon rörde vid henne.
Men det var bara ett utegångsfår som hade blivit för nyfiket. Båda blev lika skräcktslagna. I sista stund högg hon tag i sin hund Nero.
Men Tiril kunde inte somna om. Natten höll på att gå över i gryning, hon kunde se Vatnsfjalls konturer i väster. Det kunde hon inte tidigare på natten.
Nordanvinden från Hunafjördur svepte med sig drömmar om ismassor den hade passerat ännu längre norrifrån.
Tiril huttrade och svepte in sig bättre.
Men hon låg illa och satte sig upp. Omöjligt att sova nu!
Steinar sov tungt ett stycke längre bort. Moir låg stilla som om han vore död. Ett ögonblick var Tiril rädd att han verkligen var det och tänkte ktypa bort och känna på hans bröstkorg. Men hon behärskade sig. Ville inte att han skulle vakna. Ville ha den här stunden för sig själv.
När hon bara kunde betrakta honom, ogenerat.
I det rådande dunklet såg han överjordiskt vacker ut.
Han låg på sidan, vänd mot henne, som om han ville assa på henne också i sömnen.
Det gjorde Tiril rörd. Egentligen var det ju hon som ville ta hand om honom, nu när hans livslåga var så svag.
Men hon fick inte såra hans manliga stolthet, det begrep även hon som inte hade alltför mycket erfarenhet av män.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fruktgodisar/305382588/
Visa toppen
Show footer