September
Monday 13 April 2009 photo 2/2
|
VÄNNER FÖREVIGT
Sara och Kornelia hade varit vänner i evigheter, de visste precis allt om varan och båda tyckte alltid likadant. Dom kunde sitta i timmar och prata i telefon med varan.
Men det dom hade mest tillsammans var hästintresset, det var i stallet dom träffats, i en knattegrupp när dom var 3 år.
Dom red i samma grupp och åkte på samma ridläger, men en dag förändrades allt, det var Kornelias födelsedag och Sara var påväg hem till henne för att fira det.
Sara cycklade upp för sista backen innan Kornelias hus, hennes present var den sak Kornelia nästan allra mest önskat sig, ett tävlingsätt för dressyr.
Det var måndag och deras skola hade en studiedag just den dagen.
Men när Sara kom fram till huset och lagt cyckeln när var det något som inte stämde, det var tyst och lungt i huset och ingenting var tänt, trots att klockan redan var 10. Sara gick upp och knackade på, men ingen uppnade. Det var ju måndag, så Kornelias föräldrar var på jobbet, och syskon hade hon inga.
Ledsen och lite sårad över att bästisen inte var hemma när Sara kom för att fira henne gick hon och plockade upp cyckeln, hon ledde cyckeln med tunga steg hemmåt.
När hon kom till skolan dagen efter kom Kornelia skuttande "Sara, Sara, gissa vad jag fick i present igår!" Sara var fortfarande lite ledsen över gårdagen men svarade ändå "Jag vet inte, men vart var du igår?"
Kornelia blev lite stött av att Sara inte verkade ett dugg itresserad av vad det var, men hon svarade lika glatt ändå "Jag var i stallet, det var det jag ville säga, igår fick jag en egen häst, han heter Grunkan, visst är det kul va?"
Sara tog tag i staketet för att inte ramla *En häst, nu skulle inget bli sig likt,* Sara skulle antagligen få cyckla bredvid när dom red, eller så skulle det bli glest i deras vänskap.
Kornelia såg Saras kritvita ansikte och tillslut kom frågan "Vad är det, du kommer ju också att få rida på Grunkan" vi kommer turas om.
Sara lugnade sig och efter ett tag kunde dagen fortsätta som det skulle.
Efter 5 veckor stod Sara inte ut längre, jo visst hade hon fått rida, nästan lika mycket som Kornelia, men det var inte samma sak, hon ville själv a en egen häst, inte rida någon annans.
Sara slutade prata med Kornelia och såfort hon ringde och frågade nåt kom en lögn fram, hon sa upp sin plats på ridskolan och bytte klass i skolan.
Hon tänkte börja ett nytt liv, utan hästar och utan Kornelia.
Ett år senare gick Sara i parken ensam, hon hade börjat röka och klädde sig svart, hon hade varit full några gånger men nu var hon nykter. Hennes nya vänner var gatuhängare som inte brydde sig om nåt eller någon.
Men Sara tänkte, hon ville inte vara såndär längre, hon ville ha sitt gamla liv tillbaka, sin gamla bästis.
Just när hon gick där på stigen längs skogskanten fick hon en känsla av att springa rätt igenom skogen istället.
Sara följde känslan in och igenom skogen, när hon kom till gläntan mitt inne i skogen såg hon en flicka sitta i det höga gräset, Sara hörde snyftningarna som kom från flickan.
Sara smög fram mot flickan och när hon var runt 3 meter ifrån såg hon att det var Kornelia, hon tog ett steg till och knäckte en pinne.
Skräckslagen vänder sig Kornelia om, hennes ansikte och ögon var röda av gråt och tårar rann fortfarande nerför hennes kinder.
Sara hade inget val, hon gick fram och satte sig bredvid Kornelia "Vad är det som har hänt?" Kornelia fick inte fram mer än "Grunkan" Sara förstod direkt att hästen måste vara död och kramade om Kornelia.
Deras vänskap blev stark igen och nu kunde man se att dom båda var samma tjejer som förut, Sara hade slutat med att röka och slutade umgås med sina andra vänner, hon bytte tillbaka till sin gamla stil. Kornelias mamma köpte en till häst till sin dotter, och samma känsla kom tillbaka igen när hon fick veta att den nya hästen nu stog i stallet, men känslan försvann när Kornelia nämnde att Sara också skulle få en egen häst av sin mamma.
Sara och Kornelia hade varit vänner i evigheter, de visste precis allt om varan och båda tyckte alltid likadant. Dom kunde sitta i timmar och prata i telefon med varan.
Men det dom hade mest tillsammans var hästintresset, det var i stallet dom träffats, i en knattegrupp när dom var 3 år.
Dom red i samma grupp och åkte på samma ridläger, men en dag förändrades allt, det var Kornelias födelsedag och Sara var påväg hem till henne för att fira det.
Sara cycklade upp för sista backen innan Kornelias hus, hennes present var den sak Kornelia nästan allra mest önskat sig, ett tävlingsätt för dressyr.
Det var måndag och deras skola hade en studiedag just den dagen.
Men när Sara kom fram till huset och lagt cyckeln när var det något som inte stämde, det var tyst och lungt i huset och ingenting var tänt, trots att klockan redan var 10. Sara gick upp och knackade på, men ingen uppnade. Det var ju måndag, så Kornelias föräldrar var på jobbet, och syskon hade hon inga.
Ledsen och lite sårad över att bästisen inte var hemma när Sara kom för att fira henne gick hon och plockade upp cyckeln, hon ledde cyckeln med tunga steg hemmåt.
När hon kom till skolan dagen efter kom Kornelia skuttande "Sara, Sara, gissa vad jag fick i present igår!" Sara var fortfarande lite ledsen över gårdagen men svarade ändå "Jag vet inte, men vart var du igår?"
Kornelia blev lite stött av att Sara inte verkade ett dugg itresserad av vad det var, men hon svarade lika glatt ändå "Jag var i stallet, det var det jag ville säga, igår fick jag en egen häst, han heter Grunkan, visst är det kul va?"
Sara tog tag i staketet för att inte ramla *En häst, nu skulle inget bli sig likt,* Sara skulle antagligen få cyckla bredvid när dom red, eller så skulle det bli glest i deras vänskap.
Kornelia såg Saras kritvita ansikte och tillslut kom frågan "Vad är det, du kommer ju också att få rida på Grunkan" vi kommer turas om.
Sara lugnade sig och efter ett tag kunde dagen fortsätta som det skulle.
Efter 5 veckor stod Sara inte ut längre, jo visst hade hon fått rida, nästan lika mycket som Kornelia, men det var inte samma sak, hon ville själv a en egen häst, inte rida någon annans.
Sara slutade prata med Kornelia och såfort hon ringde och frågade nåt kom en lögn fram, hon sa upp sin plats på ridskolan och bytte klass i skolan.
Hon tänkte börja ett nytt liv, utan hästar och utan Kornelia.
Ett år senare gick Sara i parken ensam, hon hade börjat röka och klädde sig svart, hon hade varit full några gånger men nu var hon nykter. Hennes nya vänner var gatuhängare som inte brydde sig om nåt eller någon.
Men Sara tänkte, hon ville inte vara såndär längre, hon ville ha sitt gamla liv tillbaka, sin gamla bästis.
Just när hon gick där på stigen längs skogskanten fick hon en känsla av att springa rätt igenom skogen istället.
Sara följde känslan in och igenom skogen, när hon kom till gläntan mitt inne i skogen såg hon en flicka sitta i det höga gräset, Sara hörde snyftningarna som kom från flickan.
Sara smög fram mot flickan och när hon var runt 3 meter ifrån såg hon att det var Kornelia, hon tog ett steg till och knäckte en pinne.
Skräckslagen vänder sig Kornelia om, hennes ansikte och ögon var röda av gråt och tårar rann fortfarande nerför hennes kinder.
Sara hade inget val, hon gick fram och satte sig bredvid Kornelia "Vad är det som har hänt?" Kornelia fick inte fram mer än "Grunkan" Sara förstod direkt att hästen måste vara död och kramade om Kornelia.
Deras vänskap blev stark igen och nu kunde man se att dom båda var samma tjejer som förut, Sara hade slutat med att röka och slutade umgås med sina andra vänner, hon bytte tillbaka till sin gamla stil. Kornelias mamma köpte en till häst till sin dotter, och samma känsla kom tillbaka igen när hon fick veta att den nya hästen nu stog i stallet, men känslan försvann när Kornelia nämnde att Sara också skulle få en egen häst av sin mamma.
<br />
Tack :D
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fruktgodisar/355183104/
Visa toppen
Show footer