Thursday 18 June 2009 photo 2/16
|
FÖRLÅT
Av Ylva BGG
En ung flicka stod på stolen, från en bjälke i taket hängde ett rep som virats runt flickans hals. Ett ryck och sen skulle allt vara över.
En ensam tår letade sig försiktigt nerför flickans kind och droppade ner på hennes axel.
Hela hennes liv var förstört och den enda hon hade att skylla var henne själv.
Hon var väldigt beroende av uppmärksamhet och tog mer än gärna all för sig själv. Gillade hon någon var hon alltid korkad och dum, men allra mest jobbig.
Hon hade innan varit mobbad och haft ytterst få vänner, men de hade gjort att de var svårt att umgås med andra för henne, nu hade hon vänner, även om alla tyckte att hon var jobbig och störande. Hon älskade sina vänner, även om dom inte trivdes med henne, och de förstod hon nu.
Även om hon inte ville inse de så insåg hon de ändå, hon förstörde deras liv.
Hon älskade att fotografera och tog med sig sin kamra lite överallt. En gång hade hon med kameran och fotade en som absolut inte ville vara med på bild, hon gjorde de för att retas, men hon var inte ond, hon raderade alla bilder redan efter att hon tagit dom.
Ibland, som var rätt ofta sa hon saker hon inte ville säga eller inte borde, men som hon bara inte kunde hålla för sig själv längre, dessa ord gjorde att andra inte pratde med henne.
Hon ångrade allt hon hade gjort, hon ville inte vara irreterande eller störande, hon ville säga förlåt och förskona hennes vänners liv från denna förbannelse hon la över dom.
Därför stod hon där på stolen, ensam i halvdunklet.
Nu hade fler tårar trängt sig fram, flickan knöt nävarna och sa högt ett 'Förlåt' innan hon fällde stolen och allt blev svart.
Av Ylva BGG
En ung flicka stod på stolen, från en bjälke i taket hängde ett rep som virats runt flickans hals. Ett ryck och sen skulle allt vara över.
En ensam tår letade sig försiktigt nerför flickans kind och droppade ner på hennes axel.
Hela hennes liv var förstört och den enda hon hade att skylla var henne själv.
Hon var väldigt beroende av uppmärksamhet och tog mer än gärna all för sig själv. Gillade hon någon var hon alltid korkad och dum, men allra mest jobbig.
Hon hade innan varit mobbad och haft ytterst få vänner, men de hade gjort att de var svårt att umgås med andra för henne, nu hade hon vänner, även om alla tyckte att hon var jobbig och störande. Hon älskade sina vänner, även om dom inte trivdes med henne, och de förstod hon nu.
Även om hon inte ville inse de så insåg hon de ändå, hon förstörde deras liv.
Hon älskade att fotografera och tog med sig sin kamra lite överallt. En gång hade hon med kameran och fotade en som absolut inte ville vara med på bild, hon gjorde de för att retas, men hon var inte ond, hon raderade alla bilder redan efter att hon tagit dom.
Ibland, som var rätt ofta sa hon saker hon inte ville säga eller inte borde, men som hon bara inte kunde hålla för sig själv längre, dessa ord gjorde att andra inte pratde med henne.
Hon ångrade allt hon hade gjort, hon ville inte vara irreterande eller störande, hon ville säga förlåt och förskona hennes vänners liv från denna förbannelse hon la över dom.
Därför stod hon där på stolen, ensam i halvdunklet.
Nu hade fler tårar trängt sig fram, flickan knöt nävarna och sa högt ett 'Förlåt' innan hon fällde stolen och allt blev svart.
Du kan fråga vem som helst, alla säger samma sak, att jag e jobbig :/
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fruktgodisar/381727909/