Idag för ett år sen när jag gick upp på morgonen visste jag inte att det skulle bli en av dom värsta dagarna i mitt liv,jag visste att dagen skulle komma men var inte berädd på att den skulle komma just i dag, den fick inte komma i dag!! Jag var ju sur för att jag inte fick träffa dig,för att du inte svarade på mina sms när jag frågade hur du mådde. Men innerst inne så visste jag för av nån anledning så hade jag glömt stänga av ljudet på mobilen och jag sprang upp och svarade när det ringde fast jag låg och sov med barnen på jobbet. Det var min lillebror som jag inte prata med på...1-2 år. Han sa att läkaren hade sagt att han skulle samla alla syskonen för mamma skulle nog inte klara sig tills i morgon.Han frågade om jag kunna komma hem direkt...17 mil..nu? Jag var ju på jobbet,fick panik för jag visste inte hur,boka buss skulle ta för lång tid.Lars,jag lära ringa Lars som var på jobbet så han fick komma och köra mig till Gävle.Jag sprang hem för att plocka ihop det jag skulle ha med.30 min efter att min bror ringt och sagt att mamma inte skulle klara sig tills i morgon så ringer han och grinar och säger att jag inte hann,jag börjar grina och frågar om hon är död,han grinar och säger ja. Hon tog sista andetaget när han berättade att vi alla var på väg.Min första reaktion blev ilska, varför kunde du inte vänta när du visste att jag var på väg!?Varför var jag 17 mil i från?! varför åkte jag inte hem tidigare och träffade dig fast du sa att vi inte fick?! VARFÖR?! VARFÖR?! Slängde mig på sängen och bara skrek och grinade(grannarna borde funderat).När lars kom så skrek jag vara att det var försent. NÄ vi kom till Gävle Sjukhus så möttes jag av min bror,brast redan då,grinade hela vägen till salen där vi möttes av syrran som kom ut ur rummet,vi 3 stod och kramades ett tag. Syrran frågade om jag var berädd att se henne,det hade gått ca 3-4h tror jag sen hon dog så dom hade fixat henne. Sa att jag var berädd,hade ju sett döda förr när jag jobbade med gamla. Men det här var inte samma sak,bröt ihop igen när jag kom in i rummet och såg henne ligga där, men var söt med sina älsklingstofflor :´) Vi var där någon-några timmar,det var så svårt att lämna för man visste att det var sista gången man skulle få se henne. Än i dag är det svårt att fatta,när jag skriver nått på face så hör jag hennes röst,vet precis vad hon skulle svarat. 13.30 somnade mamma in,jag tänkte ha en tyst minut då, men är på jobbet så jag åker till minneslunden i kväll med blommor och ljus och har min tysta minut då. Jag älskar dig och saknar dig såå mycket mamma

Annons

The photo has no tags

November 2014