nu jävlar ska ni lära er nåt!!!:) Onkel Kånkel and his kånkelbär (i huvudsak kända som bara Onkel Kånkel) är en svensk musikgrupp, startad av Onkel Kånkel. Bandet har gjort sig känt för låtar som många anser mycket stötande och som på ett förlöjligande och provocerande vis behandlar känsliga ämnen såsom homosexualitet, nazism, funktionshinder etc. Bandet bildades enligt uppgift som en fortsättning på punkprojektet Bult, som den nämnde frontmannen skall ha drivit i Kalmar innan han flyttade till Stockholm i slutet på 1970-talet. Genren som deras musik varit med att ge upphov till kallas för könsrock, och bland de band som tydligt är inspirerade av Onkel Kånkel kan nämnas Slaskfittorna och Mellangården. Ibland kan också paralleller dras till band som 250 kg kärlek och The Kristet Utseende. Tydligt är också att bandet fått inspiration från en karl vid namn Tom Zacharias vars låtar från skivorna "Belinda" och "Belindas döttrar" refereras i några av bandets alster. Låten "När Hasse kom till staden" avslutas exempelvis med ett klipp från Tom Zacharias låt "Gayclub". Trots att bandets texter generellt kan ses som mycket stötande använder sig Onkel Kånkel ofta av referenser och poänger som appellerar till andra lyssnare än den primära målgruppen för toaletthumor. Ständiga och opåkallade påhopp på personer som Lennart Hyland och Arne Weise förekommer i texterna, liksom en del referenser till exempelvis Martin Ljung och Tore Skogman. Bandet är heller inte blyga med att stjäla och parodisera material gamla svenska verk. Det rör sig om allt från hela låtar (ex. Sigge Fürsts "Här kommer det en viking" blev "Här kommer det en stjärtis") till små korta inlägg och citat. (Ex. Låten "Lingonben" av Povel Ramel innehåller strofen "en var ful, en var gul, en var dum i huvet", en strof som också används i låten "Kines fes" av Onkel Kånkel). Utöver detta gillar bandet att använda ålderdomliga uttryckssätt – att en av deras skivor heter Onkel Kånkels fantastiska äfventyr är ett målande exempel på detta. I kontrast till sin milt uttryckt bisarra framtoning är det ofrånkomligt att bandets medlemmar besitter omfattande musikaliska och lyriska talanger och under årens lopp har utvecklat sitt från början ganska enkelspåriga sound till ett allt mer avancerat uttryck. Innan bandet började släppa sina alster på CD på 1990-talet spreds musiken främst via kopierade kassetter. Låtar från albumet Kalle Anka Suger Pung spelades på radio, men skivan blev på grund av låtarnas stötande innehåll indragen från marknaden. Onkel Kånkel är nu vanligt förekommande fildelningsnätverken på Internet och till viss del förekommer även annan könsrock som, trots att den inte är gjord av Onkel Kånkel, bär bandets namn. Även om bandets grovkorniga skaldekonst i regel har betraktats som harmlösa barnsligheter har även försök till motåtgärder förekommit. Vid mitten av 1990-talet försökte riksdagsmannen Inge Karlsson (s) att fälla Onkel Kånkel för hets mot folkgrupp och skickade material från bandet på remiss till dåvarande justitieminister Laila Freivalds. Justitieministern avfärdade förslaget med hänvisning till yttrandefriheten, men medgav i en kommentar att hon bedömde bandets produktion som "osmaklig och beklaglig". Onkel Kånkel har endast genomfört ett fåtal livespelningar under sin karriär, den första på Hultsfredsfestivalen i juni 1993 och en kortare turne 2002 med spelningar i Malmö (KB), Göteborg (Kåren) samt Stockholm (Nalen). Emellertid var bandet inte fulltaligt vid någon av dessa konserter och musiken höll knappast representativ kvalitet.

nej, jag vill vara ett kånkelbär.. vill du det oxå?