June
Tuesday 3 March 2015 photo 1/1
|
de slog mej just att ja int egentligen vet vad de är för dag eller om de ens är dag..
kollade just: klockan är 01:28 tisdag 3 mars 2015
.. men de känns inte så..
detta skulle lika gärna kunnat vara 9 dec 2009 klockan 14:10
dagarna flyter på som dom alltid gjort och känner mej inte som 25..
annat än gör knäna..
lever jag verkligen så hårt insluten i min lilla värld att jag åldras utan att de märks?
dum fråga kanske men de är så svårt att förklara hur skumt detta känns
jag sitter så fast i mitt liv att jag glömmer hur människor runt mej åldras, ser ut osv..
de slår mej att fan.. mina farföräldrar har döden runt knuten och att deras hår alldeles blivit gråvitt..
de är flera år sen dom var så pigga & med i matchen.. med annan färg i håret..
jag ser dom minnen som svävar förbi när denna insikt slog mej..
.. och jag kommer att tänka på en grej som sägs i filmen "Inception"
"I planted an Idea in her mind that her world wasnt real"
den värld jag ser genom minnen.. den jag lever i.. är inte verklig
jag är fan gammal nu.. äldre än jag planerade att bli..
allt jag växt upp med, allt som hjälpt mej överleva - är eller är snart borta..
och hur jag ska klara de när verkligheten brutalt klampar in.. de vet jag inte..
de är inte min verklighet.. de kan inte vara min verklighet..
att allt jag hållit kärt, allt som jag levt för.. ska försvinna?
....
människor ser saker på helt olika plan..
och jag verkar vara ensam på mitt plan..
medans alla andra har nån tanke som klaffar med någon annan - så står jag själv och förstår inte..
jag vet inte men.. de känns som om när allt jag tyckte var bekant är borta.. så finns där ingen räddning..
.. fallet kommer aldrig ta slut..
....
vart har alla dessa år försvunnit?
hur många minnen har förtvinat med dom?
vad kommer hända sen?
hur kommer jag bli..?
vad ska hända med mej?
kommer hålrummet inom mej växa?
eller finns där nåt ljus som kan ge mej ett vägledande ljus?
så många frågor, så få svar..
när jag skriver detta så pratar min inre röst på ett sätt jag aldrig tidigare hört..
väldigt likt Mark Levengood..
jag känner igen de här lite..
från tiden jag skrev för att lufta..
.. jag minns inte vad jag skrivit högre upp..
.. jag är blind..
får se när jag läser detta sen på datan, få se vad jag egentligen skrivit och få ny inblick i vad som står mellan dessa små rader..
om någon läst allt - så tackar jag för din tid och samtidigt ber jag om ursäkta för den röra jag skrivit ner här..
HenkaZ out...
kollade just: klockan är 01:28 tisdag 3 mars 2015
.. men de känns inte så..
detta skulle lika gärna kunnat vara 9 dec 2009 klockan 14:10
dagarna flyter på som dom alltid gjort och känner mej inte som 25..
annat än gör knäna..
lever jag verkligen så hårt insluten i min lilla värld att jag åldras utan att de märks?
dum fråga kanske men de är så svårt att förklara hur skumt detta känns
jag sitter så fast i mitt liv att jag glömmer hur människor runt mej åldras, ser ut osv..
de slår mej att fan.. mina farföräldrar har döden runt knuten och att deras hår alldeles blivit gråvitt..
de är flera år sen dom var så pigga & med i matchen.. med annan färg i håret..
jag ser dom minnen som svävar förbi när denna insikt slog mej..
.. och jag kommer att tänka på en grej som sägs i filmen "Inception"
"I planted an Idea in her mind that her world wasnt real"
den värld jag ser genom minnen.. den jag lever i.. är inte verklig
jag är fan gammal nu.. äldre än jag planerade att bli..
allt jag växt upp med, allt som hjälpt mej överleva - är eller är snart borta..
och hur jag ska klara de när verkligheten brutalt klampar in.. de vet jag inte..
de är inte min verklighet.. de kan inte vara min verklighet..
att allt jag hållit kärt, allt som jag levt för.. ska försvinna?
....
människor ser saker på helt olika plan..
och jag verkar vara ensam på mitt plan..
medans alla andra har nån tanke som klaffar med någon annan - så står jag själv och förstår inte..
jag vet inte men.. de känns som om när allt jag tyckte var bekant är borta.. så finns där ingen räddning..
.. fallet kommer aldrig ta slut..
....
vart har alla dessa år försvunnit?
hur många minnen har förtvinat med dom?
vad kommer hända sen?
hur kommer jag bli..?
vad ska hända med mej?
kommer hålrummet inom mej växa?
eller finns där nåt ljus som kan ge mej ett vägledande ljus?
så många frågor, så få svar..
när jag skriver detta så pratar min inre röst på ett sätt jag aldrig tidigare hört..
väldigt likt Mark Levengood..
jag känner igen de här lite..
från tiden jag skrev för att lufta..
.. jag minns inte vad jag skrivit högre upp..
.. jag är blind..
får se när jag läser detta sen på datan, få se vad jag egentligen skrivit och få ny inblick i vad som står mellan dessa små rader..
om någon läst allt - så tackar jag för din tid och samtidigt ber jag om ursäkta för den röra jag skrivit ner här..
HenkaZ out...
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fujiwara-chan/519539667/
Visa toppen
Show footer