January
Monday 18 April 2016 photo 1/1
|
https://www.youtube.com/watch?v=sYos7etZoZM
såg just hyllningsprogrammet för John Schnabel
sorgligt, tänkte mycket på mina farföräldrar som börjar vara på ålderns höst..
skiftar fokus och tänker på min vän..
de rövhattandet.
saknar att ha någon där på nätterna när alla andra sover
saknar att ha någon med liknande historia och syn på livet
som de är nu är jag själv med mina egna tankar dygnet runt..
och de är tufft..
och jag misstänker att jag är den enda som känner saknad..
anstränger mej för att inte låta så fittig och bitter som jag skulle vilja..
skulle vela vara jävligt JÄÄVLIGT elak
trashtalka, droppa secrets osv..
typ sparka där de tar som ondast..
.. men vad tjänar de till?
de får inte tillbaka nåt, de förändrar inget till de bättre..
får försöka klara mej på egen hand
sörja, släppa och gå vidare
men ja, de kommer bli tufft..
grunden jag hade är rejält skadad..
och jag vet så väl hur snett de höll på gå 2006-2007 & 2011-2012
med tanke på pressen som kommer med att bli äldre, förstå mera och se sina föräldrar/far-föräldrar..
... hur gamla dom egentligen är...
och sen hur jävulst bakom jag ligger, hur långt ner i skiten jag sitter
... hur vilsen jag är.. hur ensam jag känner mej...
vetskapen att klockan tickar, att världen inte tar någon som helst hänsyn till individer, "svagare" människor..
pengar är ett måste och stressen över partner, hinna bygga upp nog med pensionspengar tills man blir gammal..
jag ser inte hur jag ska klara mej..
varken den mentala biten eller den fysiska biten..
hur i helvete - ska jag kunna orka bära mej själv med rak rygg
.. när min värld håller på/kommer falla i bitar..
för om jag är vilsen nu.. huur faaan kommer de inte vara när jag inte har någon kvar att vända mej till?
nu är jag skyddad med att båda päronen lever och har ett hem
mina farföräldrar lever, bor i sitt eget och har hyfsad hälsa
jag själv har inget hem
känner mej mer och mer distanserad från de liv som alla andra tycks leva
jag känner mej mer som en Betraktare
en Bio-besökare
min värld består av mina somrar på verket
mina korta färder med bilen
och ett helt dussin olika liv/livshistorier på andra sidan en skärm
jag fruktar min framtid om jag inte får nån form av fast punkt i de..
jag är en grymt trasig människa, sjukt oanpassad för de liv jag behöver leva
olycklig, skadad, skygg
kommer de komma en dag då jag bara släpper allt
och blir så pass bedövad att livet bara flyter bort?
jag vet inte, jag vet inget
önskar jag fått en bruksanvisning, en utstakad väg att gå, alla svaren på mina oändliga frågor
... men de funkar inte så...
och jag verkar vara den enda som inte lagt vantarna på en verktygslåda...
HenkaZ out...
saknar att ha någon där på nätterna när alla andra sover
som de är nu är jag själv med mina egna tankar dygnet runt..
och de är tufft..
och jag misstänker att jag är den enda som känner saknad..
anstränger mej för att inte låta så fittig och bitter som jag skulle vilja..
skulle vela vara jävligt JÄÄVLIGT elak
trashtalka, droppa secrets osv..
typ sparka där de tar som ondast..
.. men vad tjänar de till?
de får inte tillbaka nåt, de förändrar inget till de bättre..
får försöka klara mej på egen hand
sörja, släppa och gå vidare
men ja, de kommer bli tufft..
grunden jag hade är rejält skadad..
och jag vet så väl hur snett de höll på gå 2006-2007 & 2011-2012
med tanke på pressen som kommer med att bli äldre, förstå mera och se sina föräldrar/far-föräldrar..
och sen hur jävulst bakom jag ligger, hur långt ner i skiten jag sitter
... hur vilsen jag är.. hur ensam jag känner mej...
vetskapen att klockan tickar, att världen inte tar någon som helst hänsyn till individer, "svagare" människor..
pengar är ett måste och stressen över partner, hinna bygga upp nog med pensionspengar tills man blir gammal..
jag ser inte hur jag ska klara mej..
varken den mentala biten eller den fysiska biten..
hur i helvete - ska jag kunna orka bära mej själv med rak rygg
.. när min värld håller på/kommer falla i bitar..
för om jag är vilsen nu.. huur faaan kommer de inte vara när jag inte har någon kvar att vända mej till?
nu är jag skyddad med att båda päronen lever och har ett hem
mina farföräldrar lever, bor i sitt eget och har hyfsad hälsa
jag själv har inget hem
känner mej mer och mer distanserad från de liv som alla andra tycks leva
jag känner mej mer som en Betraktare
en Bio-besökare
min värld består av mina somrar på verket
mina korta färder med bilen
och ett helt dussin olika liv/livshistorier på andra sidan en skärm
jag fruktar min framtid om jag inte får nån form av fast punkt i de..
jag är en grymt trasig människa, sjukt oanpassad för de liv jag behöver leva
olycklig, skadad, skygg
kommer de komma en dag då jag bara släpper allt
och blir så pass bedövad att livet bara flyter bort?
jag vet inte, jag vet inget
önskar jag fått en bruksanvisning, en utstakad väg att gå, alla svaren på mina oändliga frågor
... men de funkar inte så...
och jag verkar vara den enda som inte lagt vantarna på en verktygslåda...
HenkaZ out...
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fujiwara-chan/521253637/
Visa toppen
Show footer