January
Friday 3 November 2017 photo 1/1
|
distansen är mördande
de som en gång var varmt, intensivt och härligt
.. är nu kallt enervernade och krävande - bortom min kontroll
känslan har gått från beroende till smått frånstötande
tror de märks, för jag märker ett grepp som desperat försöker hålla kvar
och de blir fel
gör hela alltet jobbigare
distansen kan jag inte göra nåt åt
bristen på att se hur vissa saker stör och förstör
onödigt vetande för icke inblandade
saker av privat natur
plötsligt finns inga gränser kvar
hur förmedlar man de?
utan att de blir ett krig, ett sammanbrott eller ett slut?
vad kan man göra när glödens intensitet dör i takt med trampade tår, klumpiga konversationer och mil emellan?
tyngden i denna text är enorm, för jag kan inte förmedla mina tankar på rätt sätt
och de gör mej illa till mods
gräver ner mej i tystnad, kyla och att ockupera mej med till synes viktiga - men helt meningslösa sysselsättningar
friheten att välja
friheten att vara
friheten att göra
allt detta känns bort blåst
allting kräver ett val
allting är bestämt hur man ska vara
och vad man gör definierar den man är
längtan efter samhörighet har bytts ut mot ångest fyllda kravbelagde dagliga konversationer
.. som icket får låta annars eller falla bort
för då släpps alla spärrar på frågor som måste ha ett utförligt svar som inte finns
helt ovettigt, för existensen
kan de inte ba räcka med antydan på nej?
måste allt vara super utförligt för annars eskalerar tankarna och leder till mer större grejer..
allt skulle gått annars
lack of freedom kills, constant demands and must's too
HenkaZ out...
de som en gång var varmt, intensivt och härligt
.. är nu kallt enervernade och krävande - bortom min kontroll
känslan har gått från beroende till smått frånstötande
tror de märks, för jag märker ett grepp som desperat försöker hålla kvar
och de blir fel
gör hela alltet jobbigare
distansen kan jag inte göra nåt åt
bristen på att se hur vissa saker stör och förstör
onödigt vetande för icke inblandade
saker av privat natur
plötsligt finns inga gränser kvar
hur förmedlar man de?
utan att de blir ett krig, ett sammanbrott eller ett slut?
vad kan man göra när glödens intensitet dör i takt med trampade tår, klumpiga konversationer och mil emellan?
tyngden i denna text är enorm, för jag kan inte förmedla mina tankar på rätt sätt
och de gör mej illa till mods
gräver ner mej i tystnad, kyla och att ockupera mej med till synes viktiga - men helt meningslösa sysselsättningar
friheten att välja
friheten att vara
friheten att göra
allt detta känns bort blåst
allting kräver ett val
allting är bestämt hur man ska vara
och vad man gör definierar den man är
längtan efter samhörighet har bytts ut mot ångest fyllda kravbelagde dagliga konversationer
.. som icket får låta annars eller falla bort
för då släpps alla spärrar på frågor som måste ha ett utförligt svar som inte finns
helt ovettigt, för existensen
kan de inte ba räcka med antydan på nej?
måste allt vara super utförligt för annars eskalerar tankarna och leder till mer större grejer..
allt skulle gått annars
lack of freedom kills, constant demands and must's too
HenkaZ out...
Camera info
Directlink:
http://dayviews.com/fujiwara-chan/523287988/
Visa toppen
Show footer