May
Wednesday 1 April 2009 photo 1/1
|
Det är faktiskt 4år sen, jag kan verkligen inte fatta hur tiden rinner iväg. Än idag bär jag på samma sorg som för 4år sen, jag kommer aldrig greppa att det kommer ta årtal innan vi ses igen. Det känns som du är bort rest och kommer hem när som helst, när du vill, önsketänkande heter det.
Jag vill bara att du kommer hem igen!! En vacker dag ses vi igen, då du väntar vid grinden, med de personer som gått före mig. När jag väl träffar dig kommer jag krama om dig så hårt och kommer aldrig vela släppa taget.
Jag kommer ihåg när du ville att jag skulle spela '' 2pac - changes'' som gick på nisses begravning då jag fråga
'' hur orkar du ens lyssna på låten? '' Du svara då
''Du lär dig lyssna på den,en dag förtår du mig''
Du hade rätt, idag förstår jag hur du orkade lyssna på låten, så som jag gör nu. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå igenom något sånt här, inte än på några år. Iallafall inte med en sån nära stående person du var, nu är det helt tomt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hur mycket jag saknar dig och den lilla tiden du fick vara här bland oss. Ibland så kommer det dagar man kan leva och ha sig utan att veta att du inte finns längre, men vissa dagar spricker och man bara brister i tårar. Alla jävla randoms psykologer och kuratorer kan ta sig i sketan, dom säger bara '' det är dax å glömma det nu?'' VEM VEM FAN VILL GLÖMMA EN MÄNNISKA SOM FANNS DÄR I HELA MITT LIV ? det går ju inte?!
Alla minnen, dom vill man ju absolut inte glömma, dom vill man ju ta vara på. eller ?
Jag bara tänker på om jag ändå kunde få se dig en sista gång.. Jag hade varit så lycklig, en sista gång. Jag har faktiskt tänkt mycket på dig det senaste, och inte har det varit lätt heller men det är la skit man får ta. Aldrig kommer jag sluta minnas, den du var och den glädjen du spred. Trots alla tårar, vet jag att du mår bra nu, med alla andra där och ni ska veta att ni är något otroligt saknade, så de skär i hjärtat..
Om det ändå gick att vrida tillbaka tiden, eller om de ändå fanns möjlighet för dig att komma hem. Jag saknar och älskar dig något oändligt mycket och ingen kommer få mig ändra på det. Du är den som har stöttat mig till hundra och hann aldrig tacka dig för all hjälp. Om du ändå fanns här idag, men du ''sover bland blommorna'' som de mindre syskon säger.. Du var helt enkelt bäst, och du var den jag litade på, min bästa vän, min enda vän då.. Sen försvann du och jag kännde mig försvarslös, helt död innombords. Det känndes som jag ändå bara lämnade dig där, på något sätt känns det som jag kunde gjort nått , men nu är det ändå försent.. Men jag kommer aldrig glömma dig, för du kommer finnas i mitt hjärta till slutet. Och det skär i hela mig i att säga : Vila i frid fredde, endag ses vi igen, något jag ser fram emot. Du är saknad, vi glömmer dig aldrig.!
Om de ändå vore simpelt.
.Carpe Diem.
''När man lastar på sin tyngd ännu mer, tills man inte orkar med den mer och brister. Man tror att det någon gång ska bli bra igen, att bilda familj ska göra susen, men gör det verkligen det ? Kommer man någonsin ifrån frågan hur mår jag? tja.. Vilket lyckligt slut ? ''
Jag vill bara att du kommer hem igen!! En vacker dag ses vi igen, då du väntar vid grinden, med de personer som gått före mig. När jag väl träffar dig kommer jag krama om dig så hårt och kommer aldrig vela släppa taget.
Jag kommer ihåg när du ville att jag skulle spela '' 2pac - changes'' som gick på nisses begravning då jag fråga
'' hur orkar du ens lyssna på låten? '' Du svara då
''Du lär dig lyssna på den,en dag förtår du mig''
Du hade rätt, idag förstår jag hur du orkade lyssna på låten, så som jag gör nu. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå igenom något sånt här, inte än på några år. Iallafall inte med en sån nära stående person du var, nu är det helt tomt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hur mycket jag saknar dig och den lilla tiden du fick vara här bland oss. Ibland så kommer det dagar man kan leva och ha sig utan att veta att du inte finns längre, men vissa dagar spricker och man bara brister i tårar. Alla jävla randoms psykologer och kuratorer kan ta sig i sketan, dom säger bara '' det är dax å glömma det nu?'' VEM VEM FAN VILL GLÖMMA EN MÄNNISKA SOM FANNS DÄR I HELA MITT LIV ? det går ju inte?!
Alla minnen, dom vill man ju absolut inte glömma, dom vill man ju ta vara på. eller ?
Om det ändå gick att vrida tillbaka tiden, eller om de ändå fanns möjlighet för dig att komma hem. Jag saknar och älskar dig något oändligt mycket och ingen kommer få mig ändra på det. Du är den som har stöttat mig till hundra och hann aldrig tacka dig för all hjälp. Om du ändå fanns här idag, men du ''sover bland blommorna'' som de mindre syskon säger.. Du var helt enkelt bäst, och du var den jag litade på, min bästa vän, min enda vän då.. Sen försvann du och jag kännde mig försvarslös, helt död innombords. Det känndes som jag ändå bara lämnade dig där, på något sätt känns det som jag kunde gjort nått , men nu är det ändå försent.. Men jag kommer aldrig glömma dig, för du kommer finnas i mitt hjärta till slutet. Och det skär i hela mig i att säga : Vila i frid fredde, endag ses vi igen, något jag ser fram emot. Du är saknad, vi glömmer dig aldrig.!
Om de ändå vore simpelt.
.Carpe Diem.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fuuckfaced/349910830/
Visa toppen
Show footer