March
Sunday 6 January 2008 photo 1/1
|
Gången av vimlande människor som ska åt alla håll. Olika personligheter, språk, attityder, dialekter, utseenden, klädsmaker och personligheter går förbi. Jag är lika osynlig som alltid. Inte en blick, inte ett ljud men ändå finns jag där. Tomrummet fylls av ilska, hat och ångest, varför har jag det så här? Två och två, hand i hand går dem förbi med min hand förblir tom. Tårarna väller upp i ögonen, varför kan ingen se? Varför kan ingen förstå? Alla säger att det är svartsjukan men jag tror dem inte för jag vet att det är saknaden. Tänk dig själv att sakna någonting hela livet, du går bara och väntar. Kärleken syns bara på håll och du vet inte om det betyder mer än alla andra obetydelse fulla ord men det man längtar allra mest efter är tiden som flugit förbi. Tiden som du kunnat spendera med din bästa kompis i den jätte stora eken småviskandes och fnittriga och fulla av lycka. Den tiden är över, pust väck borta för alltid.
Annons
Visa toppen
Show footer