Jag sitter och lyssnar på "Disease" - The Ark, mest för att jag velat höra
den sedan jag hörde Yonas sitta och nynna på den. Den passar väldigt
bra med det jag skrev om igår...

Har suttit och tittat på ett romantiskt drama igår och idag för att tänka
på annat. Det är så äckligt att jag vill kräkas, men ändå intressant. Jag
börjar bli mer och mer säker på att jag aldrig kommer att känna något
för någon igen. Jag förstår inte hur folk hittar tiden för allt sådant trams.
Hur träffas folk igentligen? Jag tror inte att någon kommer att se mig på
det sättet igen heller. Inte ens dumma människor som inte ser igenom
mig faktiskt. Det finns ingen just nu av de jag känner som jag skulle
vilja att de fick för sig att jag var lite attraktiv heller. Alla jag känner söker
bara efter något tillfälligt och kastar sig in i saker alldeles för fort. De kan
helt enkelt inte klara av att vara ensamma/singlar i mer än en månad.
En månad är ingenting. Jag behöver minst tre år innan jag kan ens tänka
mig någonting. Synden straffar sig själv.

Eller ja.. det kanske finns en, men jag tänker inte tänka
tanken eftersom det verkar uteslutet.

Jag vill inte vara originell. Jag vill att alla skall tänka som jag (ty jag vill
inte ändra på mig; jag är bra som jag är) gör och se allt ifrån ett djupare
perspektiv och byta perspektiv kontinueligt för att se allt i ett nytt ljus ideligen.

Jag skulle aldrig kunna älska någon med ett lägre IQ än mig.

Q: "If you had a gender, what kind of boy would you be Aizic?"
A: "One that would look good in a dress."

Jag vill att folk skall tycka illa om mig utan anledning. Jag vill att folk skall sky mig för den jag är; ty då håller de sig undan och lämnar mig ifred.

Annons

The photo has no tags

February 2012