July
Saturday 18 September 2010 photo 3/3
|
Kap 3, Remy 'Emmy'
Varför skulle jag alltid hamna i skiten för att jag ville slippa dö i förtid hemma hos Herr och Fru tråkig? Det var inte rättvist! Mirre fick ju strutta omkring hur mycket hon ville på stan medans jag var tvungen att hoppa ner från mitt fönster för att över huvud taget kunna lämna mitt fängelse till nuvarande hem. Visst, våra adoptiv föräldrar var väll OK så länge man lydde och vad jag visste var jag dålig på att lyda. I h*lvete heller att jag ville sitta på mitt rum och titta ut genom fönstret som en hund vars förare gett den en order att stanna. Ilsket och mummlande sköts jag framåt av Mirres stadiga hand, började luffsa mot vakterna och för att dra till mig deras fulla uppmärksamhet började jag vissla trots att musiken som ständigt dunkade ur högtalarna i taket och allt skrik nästan drängte det. Kanske skulle dem inte bry sig om mig? Så som dem tittade åt var sitt håll var det facktiskt troligt att jag skulle lyckas komma in utan att behöva skrika och slå omkring mig. Hoppfullt skulle jag precis pasera genom det enorma valvet till dörr när en av dem biffiga typerta tog tag i min axel, fan.
- Your invitation lady?
- Let me go! *Shit vilket grepp*
- I´ll let you go when i have see your invitation!
- GET OFF! *Nu gälde det!*
Vilt började jag fäkta med armarna och försökte ta mig loss medans jag i ögonvrån skymmtade trean och Mirre som smet in. Nu hade den andra vakten kommit fram och tog tag i min vänstra arm. Med höga, långsamma ord talade han till mig och avslöjade utan att säga det att han trode jag var full. Så efter ett tag av motstånd började jag bli trött, men varken Trean eller Mirre syntes till. Hade dem gått in och lämnat mig kvar här medvetet? Det stack till i hjärtat av ren ilska. Dem två skulle få se på mina karate färdigheter senare! Dem två falska ormarna..
- Excuse me, she it with me! *Lyckligt tittade jag mot dörren där Mirre stog*
- We belive you if you show your invitation!
Jag svalde diskret och kände hur färgen försvan ur mitt ansikte. Vi hade ju inga inbjudningar! Hur skulle vi kunna förklara att alla tre, eller för tillfället två då Trean var som bortblåst, inte hade inbjudningar? Svagt, svagt började min kropp att darra och en brännande blick av mannen som för tillfället höll fast mig kändes som om en het nål trängde igenom mitt skinn. Mirre stog dock bara där och tittade överlägset på den andra mannen som släppt mig och nu nästan stog lutad över henne, trots att deras längdskillnad bara var någon centimeter. Så drog hon upp en smutsgul pappersbit med vågiga kanter och små snirkliga bokstäver i guldfärg.
- Can you drop her? *Chock*
- Ye..Yes clear!
Han stammade fram det och släppte taget om min axel som jag snabbt drog åt mig och skyndade fram till Mirre som synade dem en sissta gång innan vi vände oss om och gick mit ett vitt litet bort utan hörn där en stapel av glas fulla av en gulblänkande vätska stog uppställda. Bakom högen såg jag hur Trean tittade fram och sken upp när hon såg oss. Själv var jag fortfarande sur för att dem väntat men bubblade samtidigt av iver över att få veta hur dem fått tag i inbjudningen. Kanske hade någon stackare som bara var vid halvt medvetande fått offra sig för att inte få en snyting.
- HUR fick du tag i.. *Ett finger la sig över min mun*
- Bry dig inte om det! Vi kom in och det var allt vi krävde!
- Ska du inte ha lite kul nu när du äntligen har kommit in? Om en och enhalv timme ska du masa dig hem! *Denna gången var det Trean som pratade*
Lite sårad blev jag när dem påminde mig om att jag skulle gå 11, som om dem ville ha bort mig och det var antagligen det dem ville. Trycket ökade i lokalen och alla människor stälde sig närmare den scen som stog i mitten ungefär. Uppe på stog ett trummsett, ett stativ med mikrofon och så en massa annat. Skulle något band spela? Genast piggades jag upp och trängde mig närmare för att kunna se men alla här var ju höga som hus och allt jag såg var små skymmtar som sedan försvan och kom tillbaka medans människorna rörde på sig. Så rörde jag mig åt sidan, kände hur trycket släppte ju längre åt vänster jag kom och när det nästan var helt tomt på folk kunde jag se nästan allt! Så skymmtades något i ögonvrån, och på ren reflex vred jag huvudet ditåt. En lång, svartklädd man med en mohikan frilla tittade fram bakom en nästan onsynlig glipa i väggen. Han värkade vara nöjd och försvan sedan lika snabbt tillbaka in bakom scenen igen. Impulsiv som jag var rörde jag mig diskret ditåt, kollade mig vaklsammt omkring och tittade sedan in där killen stått. Där bak var det full aktivitet, men trotts att alla vimmsade omkring var det lätt att hitta mohikan grabben efter som han var ett huvud längre en alla andra. Ljudlöst tassade jag in och stälde mig i ett av dem mörkare hörnen. Så hördes ett nästan läskigt skratt, och när mohikan killen små skrattande kom imot mig svor jag för mig själv att jag dumt nog ställt mig bredvid en drick maskin.
Vad tycks? ^^
Varför skulle jag alltid hamna i skiten för att jag ville slippa dö i förtid hemma hos Herr och Fru tråkig? Det var inte rättvist! Mirre fick ju strutta omkring hur mycket hon ville på stan medans jag var tvungen att hoppa ner från mitt fönster för att över huvud taget kunna lämna mitt fängelse till nuvarande hem. Visst, våra adoptiv föräldrar var väll OK så länge man lydde och vad jag visste var jag dålig på att lyda. I h*lvete heller att jag ville sitta på mitt rum och titta ut genom fönstret som en hund vars förare gett den en order att stanna. Ilsket och mummlande sköts jag framåt av Mirres stadiga hand, började luffsa mot vakterna och för att dra till mig deras fulla uppmärksamhet började jag vissla trots att musiken som ständigt dunkade ur högtalarna i taket och allt skrik nästan drängte det. Kanske skulle dem inte bry sig om mig? Så som dem tittade åt var sitt håll var det facktiskt troligt att jag skulle lyckas komma in utan att behöva skrika och slå omkring mig. Hoppfullt skulle jag precis pasera genom det enorma valvet till dörr när en av dem biffiga typerta tog tag i min axel, fan.
- Your invitation lady?
- Let me go! *Shit vilket grepp*
- I´ll let you go when i have see your invitation!
- GET OFF! *Nu gälde det!*
Vilt började jag fäkta med armarna och försökte ta mig loss medans jag i ögonvrån skymmtade trean och Mirre som smet in. Nu hade den andra vakten kommit fram och tog tag i min vänstra arm. Med höga, långsamma ord talade han till mig och avslöjade utan att säga det att han trode jag var full. Så efter ett tag av motstånd började jag bli trött, men varken Trean eller Mirre syntes till. Hade dem gått in och lämnat mig kvar här medvetet? Det stack till i hjärtat av ren ilska. Dem två skulle få se på mina karate färdigheter senare! Dem två falska ormarna..
- Excuse me, she it with me! *Lyckligt tittade jag mot dörren där Mirre stog*
- We belive you if you show your invitation!
Jag svalde diskret och kände hur färgen försvan ur mitt ansikte. Vi hade ju inga inbjudningar! Hur skulle vi kunna förklara att alla tre, eller för tillfället två då Trean var som bortblåst, inte hade inbjudningar? Svagt, svagt började min kropp att darra och en brännande blick av mannen som för tillfället höll fast mig kändes som om en het nål trängde igenom mitt skinn. Mirre stog dock bara där och tittade överlägset på den andra mannen som släppt mig och nu nästan stog lutad över henne, trots att deras längdskillnad bara var någon centimeter. Så drog hon upp en smutsgul pappersbit med vågiga kanter och små snirkliga bokstäver i guldfärg.
- Can you drop her? *Chock*
- Ye..Yes clear!
Han stammade fram det och släppte taget om min axel som jag snabbt drog åt mig och skyndade fram till Mirre som synade dem en sissta gång innan vi vände oss om och gick mit ett vitt litet bort utan hörn där en stapel av glas fulla av en gulblänkande vätska stog uppställda. Bakom högen såg jag hur Trean tittade fram och sken upp när hon såg oss. Själv var jag fortfarande sur för att dem väntat men bubblade samtidigt av iver över att få veta hur dem fått tag i inbjudningen. Kanske hade någon stackare som bara var vid halvt medvetande fått offra sig för att inte få en snyting.
- HUR fick du tag i.. *Ett finger la sig över min mun*
- Bry dig inte om det! Vi kom in och det var allt vi krävde!
- Ska du inte ha lite kul nu när du äntligen har kommit in? Om en och enhalv timme ska du masa dig hem! *Denna gången var det Trean som pratade*
Lite sårad blev jag när dem påminde mig om att jag skulle gå 11, som om dem ville ha bort mig och det var antagligen det dem ville. Trycket ökade i lokalen och alla människor stälde sig närmare den scen som stog i mitten ungefär. Uppe på stog ett trummsett, ett stativ med mikrofon och så en massa annat. Skulle något band spela? Genast piggades jag upp och trängde mig närmare för att kunna se men alla här var ju höga som hus och allt jag såg var små skymmtar som sedan försvan och kom tillbaka medans människorna rörde på sig. Så rörde jag mig åt sidan, kände hur trycket släppte ju längre åt vänster jag kom och när det nästan var helt tomt på folk kunde jag se nästan allt! Så skymmtades något i ögonvrån, och på ren reflex vred jag huvudet ditåt. En lång, svartklädd man med en mohikan frilla tittade fram bakom en nästan onsynlig glipa i väggen. Han värkade vara nöjd och försvan sedan lika snabbt tillbaka in bakom scenen igen. Impulsiv som jag var rörde jag mig diskret ditåt, kollade mig vaklsammt omkring och tittade sedan in där killen stått. Där bak var det full aktivitet, men trotts att alla vimmsade omkring var det lätt att hitta mohikan grabben efter som han var ett huvud längre en alla andra. Ljudlöst tassade jag in och stälde mig i ett av dem mörkare hörnen. Så hördes ett nästan läskigt skratt, och när mohikan killen små skrattande kom imot mig svor jag för mig själv att jag dumt nog ställt mig bredvid en drick maskin.
Vad tycks? ^^
Visa toppen
Show footer