Jag heter Saga och jag gick nyss in i en "Jag har blivit vuxen"-kris. Det var efter att frida la ut en fin låttext på sin bilddabok. Förut har jag alltid varit stolt över mig själv när jag "betett mig vuxet", som att städa, tvätta kläder, arbeta, sköta skolan, göra sånt som är nödvändigt istället för sånt man vill göra, spara pengar eller köpa något man verkligen behöver istället för att köpa det som är kul. Jag förstår inte varför och jag tror att 2008 blir året då vi försöker finna barnet inom om oss, 2008 blir ett nostalgiskt år. För bara några år sedan var jag bra på massa saker som jag är dålig på nu, som att: Skriva jätteroliga låttexter, uppskatta såpbubblor, leka med ballonger, skratta, gå påskkärring, sjunga i tunnelbanan, gå runt och sälja chokladbollar, planka in i aulan när skolan hade stängt, planka in på eriksdals utebad, reta läraren, baka kaka utan recept som ändå blev jättegod, bygga snöigloos, leka med kossor, palla frukt i koloniträdgården, inte bry mig om hur jag såg ut, bygga kojor i skogen, låtsas att ett berg var lejonklippan, låtsas att jag var någon annan, inte bry mig om vad andra tänker, skriva historier, rita teckningar, plantera blommor, göra kransar av maskrosor, starta en underjordisk restaurang i sandlådan, leka flera timmar med en visp, uppskatta mormor och inte förstå hur tjatig och nervös hon är, inte genomskåda att mina föräldrar är som vilka andra människor som helst. Med mera. - Barn är ett folk och de bor i ett främmande land-

Kära lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur!