Tuesday 29 December 2009 photo 2/4
|
komentera!<333
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 30 Jan 2010 19:53
skaffa dig en ordentlig frilla, och m&co tröjor är för tjejer bög!
AlexgoesW00T
Wed 30 Dec 2009 15:07
Sverige, officiellt Konungariket Sverige, är en konstitutionell monarki i Norden (norra Europa), belägen på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar i väster till Norge och i nordost till Finland och har maritima gränser till Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Ryssland (Kaliningrad). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet, som utgör en del av Östersjön samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. I sydväst har Sverige landförbindelse med Danmark genom Öresundsbron.
Sverige är medlem i Europeiska unionen sedan 1995. Landet är klassat som världens mest demokratiska land enligt flera internationella studier.
Innehåll [göm]
1 Historia
2 Geografi
2.1 Invånarantal i större samhällen
2.2 Klimat
3 Statsskick
4 Politik
5 Rättsväsen
6 Försvar
6.1 Militärt försvar
7 Demografi
7.1 Språk
7.2 Invandring och utvandring
7.3 Religion
8 Ekonomi
8.1 Offentliga finanser
8.2 Sociala förhållanden
8.3 Socialt kapital och korruption
9 Infrastruktur
9.1 Energi
9.2 Vägar
9.3 Järnvägar
9.4 Flyg
9.5 Sjöfart
9.6 Telefoni
10 Administrativ indelning
11 Kultur
11.1 Sverige i världen
11.2 Svenska köket
11.3 Nationalsången
12 Massmedier
13 Internationella rankningar
14 Se även
15 Referenser
15.1 Fotnoter
16 Litteratur
17 Externa länkar
Historia [redigera]
Huvudartiklar: Sveriges historia, Sveriges militärhistoria, Svensk vetenskapshistoria, och Sveriges ekonomiska historia
Gustav Vasa valdes till kung av Sverige den 6 juni 1523, ett datum som nu är Sveriges nationaldag.
Sveriges historia
Denna artikel ingår i en artikelserie
TIDSAXEL
Förhistorien (ca 12 000 f.Kr. -1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1397–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Den konstitutionella stånds-
författningens tid (1809–1866)
Från representationsreformen till
unionsupplösningen (1866–1905)
Från unionsupplösningen till
första världskriget (1905–1914)
Första världskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Första halvan av kalla kriget (1945–1967)
Andra halvan av kalla kriget (1968–1991)
Efter kalla kriget (1991-nutid)
ÄMNEN
Tidsaxel
Sveriges regenter
Sveriges statsministrar
Svenska krig
Svenska freder
Militärhistoria
Ekonomisk historia
Vetenskapshistoria
Sverige-portalen
Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika generationer. Landet var splittrat i flera olika maktcentra, främst baserade i Svealand samt östra och västra Götaland. Den första kända gränsdragningen med ett annat land (Danmark) ägde rum på 1000-talet. Det var Emund den gamle som under sin regeringstid (1050-60) gjorde denna gränsdragning med den danske kungen. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Övre Norrlands kustland koloniseras och försvenskas, även om det norra inlandet fortsätter att huvudsakligen ha samisk befolkning till 1800-talet. Norden förenades i Kalmarunionen år 1397. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa år 1523 ta makten över Sverige. Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att behålla alla besittningar. Till följd av Napoleonkrigen förlorades 1809 den östra rikshalvan av Sverige, som i huvudsak motsvarade dagens Finland, till Ryssland.
Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista införde flera medborgerliga rättigheter. Under Gustaf III:s regering stärktes dock kungamakten temporärt. Under Napoleonkrigen erövrade Svenskarna Kiel efter de gjort ett anfall från Svenska Pommern. 1814 så anfaller Svenskarna Norge och tvingar Danmark att ge Norge till Sverige i utbyte mot de svenska besittningarna i Tyskland. Sverige har inte varit i krig efter detta.
Industrialiseringen under 1800-talet kom sent till Sverige jämfört med Storbritannien, men mycket tidigt jämfört med världen som helhet. Byggandet av järnvägar från 1860-talet var av stor betydelse. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut. Under första världskriget var Sverige neutralt.
Det medborgerliga politiska inflytandet förstärktes gradvis under 1800-talet. En första rösträttsreform beslöts år 1909, vilket införde rösträtt för alla män, med graderad rösträtt, och ett proportionellt valsystem. År 1919 fattades riksdagsbeslut om allmän och lika rösträtt i Sverige, sedan kung Gustaf V accepterat att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal år 1917. Lika rösträtt tillämpades första gången i andrakammarvalet 1921, som ledde till en socialdemokratisk regering under Hjalmar Branting. Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringsställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande centerpartiet delades dock regeringsmakten med andra partier.
Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik mot omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.
Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. År 1971 ersattes dessutom den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. År 1974 kom en omfattande grundlagsreform. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.
Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens fall 1991 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattning att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Sveriges regering ansökte därför om medlemskap för Sverige i Europeiska unionen (EU), efter att ha varit med i EFTA sedan organisationen bildades 1960. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995, efter en knapp majoritet i folkomröstning.
Namnet Sverige kommer ursprungligen från namnet "Svea Rike".
Geografi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges geografi
Karta över Sverige med länsgränser, de största tätorterna och vägarna samt sjöar, floder och berg.
Satellitbild över Sverige den 19 februari 2003. Stora delar av landet är täckta av snö.
Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön och sträcker sig över ungefär 14 grader latitud och 13 grader longitud,[7] vilket motsvarar 52 minuter skillnad i soltid. Till ytan är Sverige det 5:e största landet i Europa. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad och fasta Ryssland). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.
Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, sedan gammalt också kallad Kölen på både svenska och norska (kjølen). Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna).
Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark. Totalt sett täcks dock 60 % av totalytan och 75 % av landarean av skog. Sveriges skogsland tillhör den västra ytterkanten av den eurasiska taigan. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Öresundsregionen och i Storgöteborg. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I mellersta Sverige och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern. Sverige är ovanligt tätt på sjöar av olika storlek, tillsammans med Finland.
Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 104 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km (se även Sveriges ytterpunkter).
Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar, liksom mangan i östersjön, koppar, bly, zink, guld, silver, uran, arsenik, volfram och fältspat[8].
Invånarantal i större samhällen [redigera]
Kommuner med mer än 100 000 inv: Tätorter med mer än 50 000 inv:
Stockholms kommun (810 120)
Göteborgs kommun (500 197 )
Malmö kommun (286 535 )
Uppsala kommun (187 541)
Linköpings kommun (141 863)
Västerås kommun (133 728)
Örebro kommun (129 852)
Norrköpings kommun (127 120)
Helsingborgs kommun (124 986)
Jönköpings kommun (123 709)
Umeå kommun (111 771)
Lunds kommun (105 286)
Borås kommun (100 985)
(Fjärde kvartalet 2007)[9]
Stockholm (1 252 020)
Göteborg (510 492)
Malmö (258 020)
Uppsala (128 409)
Västerås (107 000)
Örebro (98 237)
Linköping (97 428)
Helsingborg (91 457)
Jönköping (84 423)
Norrköping (83 561)
Lund (76 188)
Umeå (75 645)
Gävle (68 700)
Borås (63 441)
Södertälje (60 279)
Eskilstuna (60 185)
Täby (58 593)
Karlstad (58 544)
Växjö (57 938)
Sundsvall (56 160)
Klimat [redigera]
Huvudartikel: Sveriges klimat
Vinterlandskap i svensk fjällmiljö, i detta fall Fulufjället.
Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre kallare och snösäkra vintrar. Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker. Midvinternatten avbryts då endast av några timmars gryning och skymning. Årsnederbörden ligger normalt runt 1000 mm, med relativt stora mängder över det småländska höglandets västra delar och längs västkusten[10]. Dygnsmedeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i söder, några minusgrader i mellersta Sverige och ner till -16°C i norr. I juli är det ca. 17 - 18°C i Götaland och Svealand, och strax över 10°C i den allra nordligaste delen Sverige.
Kiruna (Norra Norrland/Sverige)[11]:
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. -10 -8 -4 1 7 14 17 14 8 2 -5 -8
Lägsta medeltemp. -19 -18 -14 -8 -1 5 7 6 1 -5 -12 -17
Nederbörd 30 25 26 27 34 49 86 74 49 47 42 34
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Stockholm (Östra Svealand/mellansverige)[12]
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. -1 -1 3 9 16 21 22 20 15 10 5 1
Lägsta medeltemp. -5 -5 -3 1 6 11 13 13 9 5 1 -3
Nederbörd 39 27 26 30 30 45 72 66 55 50 53 46
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Malmö (Skåne, södra Sverige)[13]:
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. 2 2 5 10 16 20 21 21 17 12 7 4
Lägsta medeltemp. -3 -3 -1 2 7 11 13 12 10 7 3 -1
Nederbörd 49 30 40 38 41 52 61 58 59 57 61 58
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Statsskick [redigera]
Huvudartikel: Sveriges statsskick
Riksdagshusets entré i Stockholm. Riksdagen är Sveriges viktigaste politiska instans och beslutar om alla lagar.
Sverige är en parlamentarisk och representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister. Lagarna i riket stiftas av en riksdag — ett parlament — med 349 direktvalda ledamöter, som väljs i fria val. Riksdagen består av en kammare. Regeringen är ansvarig inför riksdagen och utses av det politiska block som fick majoritet i det senaste riksdagsvalet. Nya lagförslag läggs vanligen fram av regeringen men kan också läggas fram av riksdagsledamöterna. Riksdagens ledamöter — riksdagsmännen — väljs vart fjärde år enligt ett proportionellt valsystem. Valdagen är tredje söndagen i september, och då väljs också kommunfullmäktigeledamöter och landstingsfullmäktigeledamöter. Riksdagsledamöter och alla andra politiker väljs genom att väljarna röstar på olika partier, som i sin tur representerar olika politiska idériktningar. Alla medborgare över 18 år får rösta i riksdagsvalen, samt fritt grunda partier eller kandidera till politiska poster. Det svenska politiska systemet bygger i hög grad på deltagardemokrati och på att politikerna skall återspegla befolkningens sammansättning så representativt som möjligt.
Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Riksdagsordningen har status mellan grundlag och vanlig lag. Regeringsformen inleds med följande portalparagraf:
" All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. „
Grundlagarna kan endast ändras genom två likalydande riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan. Vidare kan, om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i grundlagen, en folkomröstning hållas innan det andra beslutet. Resultatet av en sådan folkomröstning är bindande. Lagrådet kontrollerar nya lagförslag. Det granskar hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen, rättssäkerhetens krav och till EU-rätten samt hur föreskrifterna förhåller sig till varandra.
Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Formellt är Sverige samtidigt en konstitutionell monarki, där monarken — kung Carl XVI Gustav — är statschef. Sveriges tron innehar inte längre någon egentlig makt, monarkin har istället en symbolisk statschefsfunktion med nästan uteslutande ceremoniella uppgifter. Grundlagen skrevs delvis med syftet att "med ett penndrag" kunna avveckla monarkin, och flera partier har införandet av republik inskrivet i sina partiprogram. Kungahuset har dock fortsatt åtnjuta hög popularitet, så frågan väcks inte av pragmatiska skäl.
Regeringen styr riket. Den tillsätts efter riksdagsvalen genom förhandlingar som leds av riksdagens talman. Talmannen föreslår en statsminister på grundval av vem som har det starkaste stödet i den nyvalda riksdagen. På talmannens förslag utser riksdagen statsministern. Statsministern utser i sin tur ministrarna i regeringen. Regeringen måste stödjas eller tolereras av en majoritet riksdagens ledamöter. Riksdagen har även en kontrollerande funktioner, både av regeringen och av myndigheterna; regeringen kontrolleras bland annat av riksdagens konstitutionsutskott. Riksdagen kan också när den vill pröva om regeringen fortfarande har stöd av riksdagen. Riksdagen kan på så sätt tvinga regeringen att avgå; det kan ske genom att minst 35 ledamöter går ihop och föreslår en omröstning om misstroendeförklaring.
Sveriges styrelse bygger därutöver på långtgående decentralisering. Kommuner och myndigheter har en ovanligt stark ställning som enskilda instanser, och kommunernas självstyre är inskrivet i grundlagen. I Sverige finns sammanlagt runt 380 olika statliga myndigheter och bolag. En ovanlig politisk institution — och som uppfanns i Sverige — är ombudsmannainstitutionen. Sverige har flera ombudsmän som tillgodoser enskildas rättigheter mot myndigheter, organisationer och företag. Justitieombudsmannen (JO) heter den främsta ombudsman som värnar medborgarnas rätt att bli behandlade på rätt sätt av myndigheterna.
Sverige är medlem i EU och Sveriges grundlag är underordnad Europeiska unionens, men förhållandet mellan dessa är inte klarlagt exakt.[14][15][16] Omkring 80 % av alla nya lagar som stiftas i Sverige är från början direktiv som har fattats inom EU. Sverige har 18 av 785 mandat i Europaparlamentet och tio av 345 röster i Europeiska unionens råd. I Europeiska kommissionen sitter svenskan Cecilia Malmström (FP), men representerar inte Sveriges, utan Europas, intressen.[17] Sverige tillhörde länge de länder som hade den allra högsta åtföljnadsgraden av EU:s direktiv.[18][19] De senaste åren har dock implementationsprocenten minskat en aning.[20] Sverige saknar självständig utrikes- och säkerhetspolitik[källa behövs]- liksom handelspolitik - som en följd av EU-medlemskapet. Regeringen representerar Sverige i EU, men förutsätts representera riksdagens ståndpunkter i Europeiska unionens råd genom att regeringen kontinuerligt konsulterar EU-nämnden i riksdagen.[21]
Politik [redigera]
Huvudartikel: Sveriges politik
Fredrik Reinfeldt (längst till vänster) är Sveriges statsminister sedan 2006, i spetsen för en koalitionsregering med fyra partier.
George W. Bush och Fredrik Reinfeldt i Vita huset (maj 2007)
Under större delen av 1900-talet har Sverige i huvudsak haft fem olika partier i parlamentet, Riksdagen, som grovt uppräknat har representerat kommunism, socialdemokrati, liberalism, konservatism samt landsbygdens intressen. På senare tid har Miljöpartiet - de Gröna (1988) och Kristdemokraterna (1991) nått över den sk. 4%-spärren och valts in i riksdagen. I valet 1991 röstades det populistiska partiet Ny Demokrati in i riksdagen, men tappade det mesta av stödet i valet som följde och kom snart att försvinna helt ur svensk politik. Sedan valet 2006 är de största partierna utanför riksdagen Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ, SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti, Junilistan samt Piratpartiet.
I EU-parlamentet representeras Sverige av de sju riksdagspartierna och, sedan EU-parlamentsvalet i juni 2009, Piratpartiet. 2004-2009 hade Junilistan först tre sedan två mandat i EU-parlamentet.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har sedan 1930-talet dominerat svensk politik och satt närmast oavbrutet i regeringsposition från 1932 fram till 1976, och hade egen majoritet 1968-1971. De senaste decennierna har socialdemokratins dominans luckrats upp av enskilda borgerliga valsegrar. Sedan slutet av 90-talet har Socialdemokraterna förlitat sig på stöd från miljöpartiet och vänstern för att bilda regering. Riksdagsvalet 2006 resulterade i att den borgerliga alliansen (Allians för Sverige) bestående av Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna kunde bilda en majoritetskoalition. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt innehar sedan dess posten som Sveriges statsminister.
I samband med riksdagsvalen hålls också val till kommun och landsting. De partier som nu är representerade i riksdagen är också representerade på de flesta håll lokalt, men därtill är det också vanligt med genuint kommunala eller regionala partier samt mer eller mindre rikstäckande småpartier som ställer upp i lokala val. Sverigedemokraterna, Sjukvårdspartiet, Rättvisepartiet Socialisterna och Sveriges pensionärers intresseparti är exempel på partier utanför riksdagen, som har representation lokalt i kommuner och landsting.
Nuvarande statschef är konung Carl XVI Gustaf och nuvarande regeringschef är statsminister Fredrik Reinfeldt.
Sverige tillhör de stater som är medlemmar i flest internationella organisationer och som är mest positiva till multilateralt samarbete. Sverige ger ett av världens högsta bistånd i förhållande till BNP och ett av de största bidragen till FN. Sverige ger även ett av de högsta bidragen till EU och det högsta per capita till UNHCR. Tidigare var Sverige starkt engagerat i fredsbevarande FN-operationer, men bidrag med manskap har minskat kraftigt på senare år. I stället samarbetar Sverige mer och mer med NATO, bland annat genom över 500 man i Afghanistan.
Rättsväsen [redigera]
Huvudartikel: Sveriges rättsväsen
Sveriges rikes lag.
Ett utmärkande drag för polisen i Sverige är att hela polisväsendet, som 2007 omfattade 17 866 poliser, är statligt, även om länspolisen i varje län utgör en egen myndighet.[22]
Domstolsväsendet är uppdelat i allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna handlägger och dömer i både civilmål (tvister mellan enskilda) och brottmål medan förvaltningsdomstolarna dömer i tvister mellan enskilda och myndigheter. Verksamheten i de allmänna domstolarna är uppdelad i olika instanser. Dessa är lokala tingsrätter och länsrätter, vars domar eller beslut kan överklagas till regionala appellationsdomstolar, hovrätter och kammarrätter, med Högsta domstolen och Regeringsrätten, som högsta instans i respektive system.
Vissa mål avgörs i specialdomstolar. Hit hör Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, miljödomstolarna, fastighetsdomstolarna och migrationsdomstolarna. Vissa arbetsrättsliga mål, som handläggs i tingsrätt som första instans, överklagas till Arbetsdomstolen. En dom i Arbetsdomstolen eller Marknadsdomstolen kan inte överklagas.
Försvar [redigera]
En JAS 39 Gripen från svenska flygvapnet. Stridsflygplanet är utvecklat och tillverkat i Sverige.
Beteckningen totalförsvar används i Sverige som en samlingsbeteckning på militärt och civilt försvar.[23] Sverige är militärt alliansfritt, men har ett nära samarbete med NATO via medlemskapet i Partnerskap för fred, och deltar aktivt i försvarssamarbetet inom EU. Försvarets andel av Sveriges statsbudget var år 2007 6,05 procent.[24]
Militärt försvar [redigera]
Huvudartikel: Försvarsmakten
Sveriges försvar består av försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet. Marinen består i sin tur av vapenslagen flottan och amfibiekåren. Samtliga försvarsgrenar ingår i myndigheten Försvarsmakten. Under 1990-talet, några år efter kalla krigets slut inleddes en långvarig period av successiv minskning av Sveriges försvar. Internationella insatser har kommit att få successivt ökad betydelse relativt den tidigare dominerande uppgiften försvar av det egna territoriet mot invasion. Sverige tillämpar värnplikt, men sedan början av 1990-talet har uttaget av värnpliktiga sjunkit kraftigt. 1996 ryckte 32 547 personer in i värn- eller civilpliktsutbildning, år 2007 var antalet personer nere i 5 119 stycken.[25] Värnplikten kommer dock att avskaffas den 1 juli 2010 och kommer ersättas av en frivillig militär grundutbildning.
Demografi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges demografi
Sveriges befolkningstäthet, kommunvis. (2007) Antal invånare per kvadratkilometer.
Sverige hade 9 253 675 invånare i november 2008 enligt Statistiska centralbyrån. Befolkningen ökar med 60–70 000 personer per år varav tre fjärdedelar beror på invandringsöverskottet. Landet har en folktäthet på 21,9 invånare per kvadratkilometer. Det är därmed det land med det 84:e högsta invånarantalet, men med endast den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är i allmänhet större i de södra delarna i Sverige. Såsom exempel kan nämnas att det i landskapet Lappland bor 100 980 invånare; Lapplands yta är 109 702 km²; i Lunds kommun bor det fler, 102 257 invånare; Lunds kommun har en yta på endast 442,87 km². År 2006 var medellivslängden 83 år för kvinnor och 79 år för män.[26] Åldersstrukturen är jämförelsevis rak upp till 64 års ålder och andelen gamla är hög; 21 % av befolkningen är yngre än 17 år och 17,5 % äldre än 65 år (2007). Spädbarnsdödligheten är en av de lägsta i världen, 2,5 barn per 1 000 födda. Den summerade fruktsamheten var 1,88 år 2007. De första förfäderna till dagens svenskar anlände till Sverige för 12–13 000 år sedan. Dessa grupper av jägare-samlare följde inlandsisen och bosatte sig först i Skåne.[27] Samtida forskning tyder på ett flertal forntida invandringsvågor; från Mellanöstern via Balkan (haplogrupp I), från Centralasien via Sydeuropa (haplogrupp R1b), från Centralasien västerut (haplogrupp R1a), från Sydostasien via Sibirien (haplogrupp N), samt neolitiska jordbrukare som bör ha anlänt någon gång under neolitikum, från och med 4200 f.Kr (haplogrupper E,G,J).[28][29][30] Ytterligare forskning tyder på att etniska svenskar till största delen (ca 80 procent) är ättlingar till de tidigare jägare-samlarna och endast i mindre grad (20 procent) till de senare neolitiska bondefolken.[30][31]
Samerna har status som ursprungsbefolkning och invandrade från öster för mellan 8000 och 5000 år sedan.[31] Det finns idag uppemot 17 000 samer i Sverige. I norr invandrade tidigt även finska folk ifrån öster, vilka inte minst blev tornedalsfinnar. Bland de senare etniska minoriteter märks sverigefinnar (i till exempel Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen och i något större antal från 1800-talet. Upp till tusen valloner invandrade på 1600-talet. Efter andra världskriget har växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, tyskar, polacker, kroater, albaner, serber, bosnier, turkar, irakier, iranier, kurder, assyrier/syrianer, libaneser, chilenare, greker och somalier invandrat till Sverige. Det fanns 562 124 utländska medborgare i Sverige år 2008, 6,1 % i jämförelse med befolkningen. Samma år var 1 281 581 personer födda i utlandet (13,8 %). Sammanlagt 17,9 % av befolkningen är födda utomlands eller har föräldrar som båda är födda utomlands.[32] Etnicitet skrivs inte ut i den officiella statistiken i Sverige, förutom för samer.
Språk [redigera]
Sedan 1 juli 2009 är svenska officiellt statsfäst som huvudspråk för Sverige och samma lag anger att svenska skall vara officiellt språk för Sverige i internationella sammanhang.[33] De erkända minoritetsspråken i Sverige är samiska, tornedalsfinska, finska, romani chib och jiddisch. Romani chib och jiddisch är så kallade extraterritoriella minoritetsspråk, vilket betyder att de inte är bundna till en viss region eller ett visst område. Övriga minoritetsspråk har en starkare ställning än de extraterritoriella språken, vilket bland annat yttrar sig i att minoritetsspråkbrukare i vissa kommuner har rätt till myndighetskontakter och äldrevård på sitt eget språk. Akademisk forskning och undervisning kring samtliga fem minoritetsspråk ska enligt lag ske vid minst ett svenskt universitet.
Invandring och utvandring [redigera]
Huvudartiklar: Sveriges migrationshistoria och Sveriges invandringspolitik
Invandring (röd linje) och utvandring (blå) i Sverige, 1850-2007.
Medeltidens invandring till Sverige var blygsam som andel av hela befolkningen och skedde främst i form av tyska hantverkare och köpmän till städerna. Från 1600-talet till tidigt 1800-tal fanns restriktioner mot invandring av personer som inte var protestanter (vilket vid den tidpunkten i praktiken främst innebar katoliker och judar).
Efter andra världskriget ökade invandringen till Sverige kraftigt. Under 1950- och 1960-talen invandrade många från Sydeuropa till Sverige för att arbeta[källa behövs]. Under perioden 1941-2005 har Sverige tagit emot totalt 2 455 665 invandrare, men samtidigt har 1 410 063, människor flyttat från Sverige[34]. Under åren 1980-2007 har totalt 343 230 beviljats uppehållstillstånd. Toppnoteringarna för enskilda år under denna intervall var 1993 och 1994, då 36 482 respektive 44 875 beviljades uppehållstillstånd; majoriteten av dessa flyktingar från olika länder i forna Jugoslavien,[35]. Under efterkrigstiden fram till omkring 1980 kom många invandrare från Finland, Tyskland, Polen, Iran, det forna Jugoslavien, Vietnam, Chile, Argentina och Uruguay till landet. Senare har många invandrare varit kurder, assyrier/syrianer, araber, palestinier, marockaner med flera från länderna i Mellanöstern. År 2006 fick 20 663 personer uppehållstillstånd[36] i Sverige, och 2007 beviljades 18 290 personer uppehållstillstånd.[37] År 2007 invandrade 99 485 personer till Sverige, vilket är rekord för Sverige. Till den här gruppen räknas emellertid 15 949 svenska återvändare, som utgör den största enskilda gruppen, följt av irakier (15 200) och människor från de nordiska grannländerna (10 464).[38][39]
Antalet utvandrare har ökat från 20 - 30 000 per år under 70-talet, till över 40 000 per år idag. År 2007 utvandrade 45 418 personer.
Religion [redigera]
Uppsala domkyrka, säte för Svenska kyrkan.
Huvudartikel: Religion i Sverige
Sverige är ett av världens minst religiösa länder. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icketroende (på Gud).[40] År 2008 var ändå 72,9 % procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna lutherska kyrkan Svenska kyrkan. Svenska kyrkan var tidigare statskyrka i Sverige och dess villkor och existens fastställs ännu i Lag om Svenska kyrkan från 1998. Lagen trädde i kraft 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt omfattande. Totalt 65 procent av dem som föds i Sverige döps inom Svenska kyrkan. En knapp majoritet av vigslarna sker utanför Svenska kyrkan, men nästan 84 procent av begravningarna sker inom den.[41] Ungefär 0,7% av Svenska kyrkans medlemmar utträder varje år.[42] I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, bland annat till följd av invandring från andra delar av världen. Romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och frikyrkliga protestanter är vanliga religiösa inriktningar. Den muslimska gruppen, som enligt lösa definitioner uppgick till 400 000 personer år 2006,[43] har den högsta tillväxten av alla religiösa grupper.[44] Av muslimerna uppskattas 5%, eller 20 000, vara praktiserande (de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen).[45] Det finns även mindre grupper av buddhister, judar, hinduer och bahaier. Bland dessa övriga finns enstaka som praktiserar modern asatro och traditionell samisk schamanism.
Svenska kyrkans medlemsantal[46]
År Befolkning Medlemmar %
1972 8 146 000 7 754 784 95,2 %
1980 8 278 000 7 690 636 92,9 %
1990 8 573 000 7 630 350 89,0 %
2000 8 880 000 7 360 825 82,9 %
2005 9 048 000 6 967 498 77,0 %
2006 9 119 000 6 893 901 75,6 %
2007 9 179 000 6 820 161 74,3 %
2008 9 262 000 6 751 952 72,9 %
Ekonomi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges ekonomi
Se även Lista över svenska företag
Sveriges BNP / capita (PPP) (blå linje) i jämförelse med andra avancerade ekonomier. År 2006-2013, årtal efter 2007 är projektioner.
Olika sektorers bidrag till Sveriges BNP, 1800-2000.
Sveriges valuta är svensk krona (SEK). Sveriges köpkraftsjusterade bruttonationalprodukt uppskattades 2005 till 270,5 miljarder USA-dollar.[47] BNP per capita var 36 578 dollar år 2007.[48]
Viktiga näringar i Sverige innefattar tjänster, skogsbruk, industri samt järnbrytning. Andra näringar av betydelse inkluderar jordbruk (viktiga jordbruksprodukter är vete, potatis, sockerbetor, nötboskap) och fisk. Maskiner, papper, trävaror, järn, stål, vägfordon liksom elektronik och telekommunikationsprodukter utgör viktiga exportprodukter för Sveriges ekonomi.[49] Sveriges ekonomi är mycket starkt orienterad mot export och handel med utlandet, exporten har de senaste åren utgjort över 50 % av BNP.[50] Sveriges industristruktur består i ovanlig hög grad av stora internationellt inriktade koncerner. Den svenska huvudstaden Stockholm, med Stockholmsbörsen och flera bankers huvudkontor, är Nordens främsta finanscentrum. Wallenbergsfären har haft ett inom industriländer unikt stort inflytande på den svenska börsen, stundtals har de kontrollerat över 30 % av börsvärdet.
Sveriges ekonomi är en marknadsekonomi med en omfattande skattefinansierad sektor och omfördelning av inkomster. Privata företag står för cirka 90 procent av landets industriella produktion. Landets tjänsteproduktion utgör cirka 70 % av BNP. Lantbruket utgör endast 2 procent av BNP och sysselsätter också endast 2 procent av arbetsstyrkan.[51] Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Handel med andra europeiska länder utgör en betydande del av Sveriges utrikeshandel där Tyskland är landets viktigaste handelspartner.[52][53] Verkstadsvaror stod för 47,5 procent av exportvärdet 2007.[54] Landet är sedan 1995 medlem i EU:s interna marknad, men efter ett nej vid en folkomröstning 2003 deltar Sverige inte fullt ut i samarbetet kring EMU.
Offentliga finanser [redigera]
Sveriges utbud av offentliga insatser och socialförsäkringar ett av världens mest omfattande. Det gör också att skattenivån som andel av BNP är en av världens högsta. Den offentliga sektorn har de senaste åren genomgått en aggressiv bolagisering och privatisering. I den nära historien har de offentliga finanserna inte alltid balanserat. Sverige har, särskilt sedan mitten av 1970-talet, ackumulerat en statsskuld motsvarande drygt 1093 miljarder kronor. Detta skapar en bruttoskuld på drygt 35 procent av Sveriges BNP.[55]. Sedan sent 1990-tal har dock bruttostatsskuldens andel av BNP minskat kraftigt, från ca 80 procent. Statskulden utslaget per invånare blir ca 130 000 kr per individ.[56] Staten äger samtidigt stora finansiella tillgångar. Då tillgångarna överstiger skulderna har Sverige ingen offentlig nettoskuld, utan förvaltar istället ett överskott. Den svenska offentliga sektorn har därmed år 2008 en finansiell nettofordran på 24 % av BNP gentemot omvärlden. Överskottet är följden av att den offentliga sektorn det senaste decenniet har gjort stora budgetöverskott, i genomsnitt ca två procent av BNP per år. År 2008 var överskottet 135 miljarder kronor, vilket främst berodde på försäljningar av statliga bolag. Som en följd av finansiella överskott utan motsvarande ökning av inhemska investeringar, har Sverige använt sju procent av landets samlade resurser till kapitalexport under de senaste tio åren. En så stor kapitalexport är unik bland industriländer.[57]
Den svenska nationalbanken — Riksbanken — för en inflationsstabiliserande politik med en målsättning på en årlig inflation på 2 procent.[58] Riksbankens beslut får inte påverkas av de valda politikerna och är starkt beroende av ränteutvecklingen i euro- och dollarområdena.
Bruttoregionalprodukt per capita i tusental kronor. (2004)
Sociala förhållanden [redigera]
Sverige har världens sjunde högsta levnadsstandard enligt Human Development Index, med en poäng på på 0.958 av 1.0[59]. På lång sikt (1980 - 2006) har Sverige haft en ganska normal ökning jämfört med andra länder. På medellång sikt (1990 - 2006) har Sverige har en relativt hög ökning, men däremot på kort sikt (2000 - 2006) har vi haft en ytterst liten ökning. Även i många andra välfärdsindex hamnar Sverige mycket högt upp vid rankningar. Sverige har världens fjärde jämnaste inkomstfördelning, med en Gini på 25 (år 2000). Även i fattigdomsnivån i Sverige är en av världens allra lägsta, oavsett om man avser relativ eller absolut fattigdom. Inkomstojämlikheten har dock ökat i Sverige under mer än ett decennium. I december 2008 offentliggjorde TCO en rapport som visar att var tredje arbetslös i Sverige saknar a-kassa och därmed bara har en garanterad inkomst motsvarande existensminimum.[60]
Socialt kapital och korruption [redigera]
Sverige är ett av de länder i världen som har det högsta sociala kapitalet. Med det menas att tilliten mellan medborgarna som individer och till myndigheter är mycket hög. En effekt av högt socialt kapital är låg korruption.
Sverige har låg korruption, i likhet med flera andra västeuropeiska länder. På den internationella listan som årligen publiceras av analysföretaget Gallup hamnar Sverige på en tiondeplats. Flera andra europeiska länder hamnade dock före Sverige.[61] Enligt Transparency International hamnade Sverige 2006 på en sjätteplats och ligger ungefär jämsides med Schweiz.[62] Av europeiska länder var Island, Finland och Danmark före Sverige på listan. Jämför artikeln om riksrätt. Enligt Transparency International så delar Sverige 1:a platsen 2008 med Danmark och Nya Zeeland.[63]
Infrastruktur [redigera]
Huvudartikel: Sveriges infrastruktur
Se även: Kollektivtrafik i Sverige
Energi [redigera]
Sveriges elproduktion är baserad på kärnkraft och vattenkraft. Vattenkraftsproduktionen stod för 45,2 procent av elproduktionen år 2007 med 65 TWh och kärnkraften för 42,2 procent med sina 64 TWh.[64] Landet har tio kärnkraftsreaktorer fördelade på Forsmarks kärnkraftverk, Oskarshamns kärnkraftverk och Ringhals kärnkraftverk. Vattenkraften koncentrerad till dammbyggen vid älvar i norra delen av landet. Sverige har ingen utvinning av råolja och är därmed beroende av import av råolja och drivmedel. 2007 importerade Sverige 20 930 000 m³ råolja.[65]
Vägar [redigera]
Huvudartikel: Vägar i Sverige
Essingeleden i Stockholm.
Sverige har ett uppskattat vägnät på 212 000 kilometer (år 2001). De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade områden som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg, Stockholm och Uppsala. Från Helsingborg till Axmartavlan som ligger några mil norr om Gävle är vägen en längre motorvägssträcka. Vissa delar av E4 längre norrut har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår utbyggnad av motorväg. Totalt sett har Sverige i jämförelse med andra europeiska länder en förhållandevis låg vägstandard om man bortser från de nämnda motorvägsavsnitten.[källa behövs]
Järnvägar [redigera]
Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät
X2000-tågen togs i bruk 1990.
Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet, även ifall många banor, framförallt på landsbygden, lades ned under andra halvan av 1900-talet. År 2001 omfattade nätet omkring 11 106 kilometer järnväg, varav 9 400 kilometer är elektrifierad.
Järnvägarna är ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. En förbindelse via Haparanda till Finland trafikeras för närvarande endast av godstrafik. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framför allt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem generellt sett har en bra banstandard, medan andra regioner istället har en lägre standard med följden att tågen där går långsammare.[källa behövs]
Flyg [redigera]
Huvudartikel: Flyg i Sverige
I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter, Skavsta, Malmö Airport och Luleå Airport. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som till exempel Lufthansa och Ryanair. Inrikes finns det flera alternativ förutom SAS på de större sträckorna som till exempel Malmö Aviation och lågprisflyget Norwegian. Det största flygbolaget på mindre sträckor är Skyways som även erbjuder vidarekopplingar med SAS. Några utländska flygbolag som trafikerar Arlanda och i vissa fall Landvetter är Finnair, Air France, British Airways, Continental Airlines och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut med tät trafik.[källa behövs]
Sjöfart [redigera]
Huvudartikel: Svensk sjöfart
Svensk sjöfart har genom historien haft stor betydelse för Sveriges historia och handelsförbindelser, inte minst på grund av det geografiska läget som i praktiken har gjort Sverige lika beroende av sjöfarten som en önation. Med en av Europas längsta kuststräckor och ganska goda djupförhållanden i hamnar, svarar sjöfarten för en dominerande del av transporterna i Sveriges utrikeshandel —- cirka 90 procent mätt i volym. År 2007 fanns 232 fartyg registrerade i det svenska fartygsregistret. Det totala antalet svenskkontrollerade fartyg — inklusive sådana som är registrerade i utlandet — var 562 samma år. Tankfartyg och rorofartyg är de viktigaste fartygstyperna, och Göteborg, Stockholm, Helsingborg och Trelleborg de viktigaste sjöfartsstäderna.[66]
Telefoni [redigera]
Fast telefoni (2007): 53 abonnemang per 100 invånare (4 883 000 abonnemang).[67]
Mobil telefoni (2007): 113 abonnemang per 100 invånare (10 371 000 abonnemang).[67]
Administrativ indelning [redigera]
Sverige är medlem i Europeiska unionen sedan 1995. Landet är klassat som världens mest demokratiska land enligt flera internationella studier.
Innehåll [göm]
1 Historia
2 Geografi
2.1 Invånarantal i större samhällen
2.2 Klimat
3 Statsskick
4 Politik
5 Rättsväsen
6 Försvar
6.1 Militärt försvar
7 Demografi
7.1 Språk
7.2 Invandring och utvandring
7.3 Religion
8 Ekonomi
8.1 Offentliga finanser
8.2 Sociala förhållanden
8.3 Socialt kapital och korruption
9 Infrastruktur
9.1 Energi
9.2 Vägar
9.3 Järnvägar
9.4 Flyg
9.5 Sjöfart
9.6 Telefoni
10 Administrativ indelning
11 Kultur
11.1 Sverige i världen
11.2 Svenska köket
11.3 Nationalsången
12 Massmedier
13 Internationella rankningar
14 Se även
15 Referenser
15.1 Fotnoter
16 Litteratur
17 Externa länkar
Historia [redigera]
Huvudartiklar: Sveriges historia, Sveriges militärhistoria, Svensk vetenskapshistoria, och Sveriges ekonomiska historia
Gustav Vasa valdes till kung av Sverige den 6 juni 1523, ett datum som nu är Sveriges nationaldag.
Sveriges historia
Denna artikel ingår i en artikelserie
TIDSAXEL
Förhistorien (ca 12 000 f.Kr. -1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1397–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Den konstitutionella stånds-
författningens tid (1809–1866)
Från representationsreformen till
unionsupplösningen (1866–1905)
Från unionsupplösningen till
första världskriget (1905–1914)
Första världskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Första halvan av kalla kriget (1945–1967)
Andra halvan av kalla kriget (1968–1991)
Efter kalla kriget (1991-nutid)
ÄMNEN
Tidsaxel
Sveriges regenter
Sveriges statsministrar
Svenska krig
Svenska freder
Militärhistoria
Ekonomisk historia
Vetenskapshistoria
Sverige-portalen
Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika generationer. Landet var splittrat i flera olika maktcentra, främst baserade i Svealand samt östra och västra Götaland. Den första kända gränsdragningen med ett annat land (Danmark) ägde rum på 1000-talet. Det var Emund den gamle som under sin regeringstid (1050-60) gjorde denna gränsdragning med den danske kungen. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Övre Norrlands kustland koloniseras och försvenskas, även om det norra inlandet fortsätter att huvudsakligen ha samisk befolkning till 1800-talet. Norden förenades i Kalmarunionen år 1397. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa år 1523 ta makten över Sverige. Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att behålla alla besittningar. Till följd av Napoleonkrigen förlorades 1809 den östra rikshalvan av Sverige, som i huvudsak motsvarade dagens Finland, till Ryssland.
Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista införde flera medborgerliga rättigheter. Under Gustaf III:s regering stärktes dock kungamakten temporärt. Under Napoleonkrigen erövrade Svenskarna Kiel efter de gjort ett anfall från Svenska Pommern. 1814 så anfaller Svenskarna Norge och tvingar Danmark att ge Norge till Sverige i utbyte mot de svenska besittningarna i Tyskland. Sverige har inte varit i krig efter detta.
Industrialiseringen under 1800-talet kom sent till Sverige jämfört med Storbritannien, men mycket tidigt jämfört med världen som helhet. Byggandet av järnvägar från 1860-talet var av stor betydelse. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut. Under första världskriget var Sverige neutralt.
Det medborgerliga politiska inflytandet förstärktes gradvis under 1800-talet. En första rösträttsreform beslöts år 1909, vilket införde rösträtt för alla män, med graderad rösträtt, och ett proportionellt valsystem. År 1919 fattades riksdagsbeslut om allmän och lika rösträtt i Sverige, sedan kung Gustaf V accepterat att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal år 1917. Lika rösträtt tillämpades första gången i andrakammarvalet 1921, som ledde till en socialdemokratisk regering under Hjalmar Branting. Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringsställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande centerpartiet delades dock regeringsmakten med andra partier.
Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik mot omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.
Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. År 1971 ersattes dessutom den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. År 1974 kom en omfattande grundlagsreform. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.
Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens fall 1991 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattning att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Sveriges regering ansökte därför om medlemskap för Sverige i Europeiska unionen (EU), efter att ha varit med i EFTA sedan organisationen bildades 1960. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995, efter en knapp majoritet i folkomröstning.
Namnet Sverige kommer ursprungligen från namnet "Svea Rike".
Geografi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges geografi
Karta över Sverige med länsgränser, de största tätorterna och vägarna samt sjöar, floder och berg.
Satellitbild över Sverige den 19 februari 2003. Stora delar av landet är täckta av snö.
Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön och sträcker sig över ungefär 14 grader latitud och 13 grader longitud,[7] vilket motsvarar 52 minuter skillnad i soltid. Till ytan är Sverige det 5:e största landet i Europa. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad och fasta Ryssland). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.
Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, sedan gammalt också kallad Kölen på både svenska och norska (kjølen). Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna).
Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark. Totalt sett täcks dock 60 % av totalytan och 75 % av landarean av skog. Sveriges skogsland tillhör den västra ytterkanten av den eurasiska taigan. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Öresundsregionen och i Storgöteborg. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I mellersta Sverige och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern. Sverige är ovanligt tätt på sjöar av olika storlek, tillsammans med Finland.
Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 104 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km (se även Sveriges ytterpunkter).
Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar, liksom mangan i östersjön, koppar, bly, zink, guld, silver, uran, arsenik, volfram och fältspat[8].
Invånarantal i större samhällen [redigera]
Kommuner med mer än 100 000 inv: Tätorter med mer än 50 000 inv:
Stockholms kommun (810 120)
Göteborgs kommun (500 197 )
Malmö kommun (286 535 )
Uppsala kommun (187 541)
Linköpings kommun (141 863)
Västerås kommun (133 728)
Örebro kommun (129 852)
Norrköpings kommun (127 120)
Helsingborgs kommun (124 986)
Jönköpings kommun (123 709)
Umeå kommun (111 771)
Lunds kommun (105 286)
Borås kommun (100 985)
(Fjärde kvartalet 2007)[9]
Stockholm (1 252 020)
Göteborg (510 492)
Malmö (258 020)
Uppsala (128 409)
Västerås (107 000)
Örebro (98 237)
Linköping (97 428)
Helsingborg (91 457)
Jönköping (84 423)
Norrköping (83 561)
Lund (76 188)
Umeå (75 645)
Gävle (68 700)
Borås (63 441)
Södertälje (60 279)
Eskilstuna (60 185)
Täby (58 593)
Karlstad (58 544)
Växjö (57 938)
Sundsvall (56 160)
Klimat [redigera]
Huvudartikel: Sveriges klimat
Vinterlandskap i svensk fjällmiljö, i detta fall Fulufjället.
Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre kallare och snösäkra vintrar. Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker. Midvinternatten avbryts då endast av några timmars gryning och skymning. Årsnederbörden ligger normalt runt 1000 mm, med relativt stora mängder över det småländska höglandets västra delar och längs västkusten[10]. Dygnsmedeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i söder, några minusgrader i mellersta Sverige och ner till -16°C i norr. I juli är det ca. 17 - 18°C i Götaland och Svealand, och strax över 10°C i den allra nordligaste delen Sverige.
Kiruna (Norra Norrland/Sverige)[11]:
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. -10 -8 -4 1 7 14 17 14 8 2 -5 -8
Lägsta medeltemp. -19 -18 -14 -8 -1 5 7 6 1 -5 -12 -17
Nederbörd 30 25 26 27 34 49 86 74 49 47 42 34
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Stockholm (Östra Svealand/mellansverige)[12]
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. -1 -1 3 9 16 21 22 20 15 10 5 1
Lägsta medeltemp. -5 -5 -3 1 6 11 13 13 9 5 1 -3
Nederbörd 39 27 26 30 30 45 72 66 55 50 53 46
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Malmö (Skåne, södra Sverige)[13]:
Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Högsta medeltemp. 2 2 5 10 16 20 21 21 17 12 7 4
Lägsta medeltemp. -3 -3 -1 2 7 11 13 12 10 7 3 -1
Nederbörd 49 30 40 38 41 52 61 58 59 57 61 58
[Visa] Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm
Statsskick [redigera]
Huvudartikel: Sveriges statsskick
Riksdagshusets entré i Stockholm. Riksdagen är Sveriges viktigaste politiska instans och beslutar om alla lagar.
Sverige är en parlamentarisk och representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister. Lagarna i riket stiftas av en riksdag — ett parlament — med 349 direktvalda ledamöter, som väljs i fria val. Riksdagen består av en kammare. Regeringen är ansvarig inför riksdagen och utses av det politiska block som fick majoritet i det senaste riksdagsvalet. Nya lagförslag läggs vanligen fram av regeringen men kan också läggas fram av riksdagsledamöterna. Riksdagens ledamöter — riksdagsmännen — väljs vart fjärde år enligt ett proportionellt valsystem. Valdagen är tredje söndagen i september, och då väljs också kommunfullmäktigeledamöter och landstingsfullmäktigeledamöter. Riksdagsledamöter och alla andra politiker väljs genom att väljarna röstar på olika partier, som i sin tur representerar olika politiska idériktningar. Alla medborgare över 18 år får rösta i riksdagsvalen, samt fritt grunda partier eller kandidera till politiska poster. Det svenska politiska systemet bygger i hög grad på deltagardemokrati och på att politikerna skall återspegla befolkningens sammansättning så representativt som möjligt.
Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Riksdagsordningen har status mellan grundlag och vanlig lag. Regeringsformen inleds med följande portalparagraf:
" All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. „
Grundlagarna kan endast ändras genom två likalydande riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan. Vidare kan, om riksdagen har fattat ett första beslut om att ändra i grundlagen, en folkomröstning hållas innan det andra beslutet. Resultatet av en sådan folkomröstning är bindande. Lagrådet kontrollerar nya lagförslag. Det granskar hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen, rättssäkerhetens krav och till EU-rätten samt hur föreskrifterna förhåller sig till varandra.
Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Formellt är Sverige samtidigt en konstitutionell monarki, där monarken — kung Carl XVI Gustav — är statschef. Sveriges tron innehar inte längre någon egentlig makt, monarkin har istället en symbolisk statschefsfunktion med nästan uteslutande ceremoniella uppgifter. Grundlagen skrevs delvis med syftet att "med ett penndrag" kunna avveckla monarkin, och flera partier har införandet av republik inskrivet i sina partiprogram. Kungahuset har dock fortsatt åtnjuta hög popularitet, så frågan väcks inte av pragmatiska skäl.
Regeringen styr riket. Den tillsätts efter riksdagsvalen genom förhandlingar som leds av riksdagens talman. Talmannen föreslår en statsminister på grundval av vem som har det starkaste stödet i den nyvalda riksdagen. På talmannens förslag utser riksdagen statsministern. Statsministern utser i sin tur ministrarna i regeringen. Regeringen måste stödjas eller tolereras av en majoritet riksdagens ledamöter. Riksdagen har även en kontrollerande funktioner, både av regeringen och av myndigheterna; regeringen kontrolleras bland annat av riksdagens konstitutionsutskott. Riksdagen kan också när den vill pröva om regeringen fortfarande har stöd av riksdagen. Riksdagen kan på så sätt tvinga regeringen att avgå; det kan ske genom att minst 35 ledamöter går ihop och föreslår en omröstning om misstroendeförklaring.
Sveriges styrelse bygger därutöver på långtgående decentralisering. Kommuner och myndigheter har en ovanligt stark ställning som enskilda instanser, och kommunernas självstyre är inskrivet i grundlagen. I Sverige finns sammanlagt runt 380 olika statliga myndigheter och bolag. En ovanlig politisk institution — och som uppfanns i Sverige — är ombudsmannainstitutionen. Sverige har flera ombudsmän som tillgodoser enskildas rättigheter mot myndigheter, organisationer och företag. Justitieombudsmannen (JO) heter den främsta ombudsman som värnar medborgarnas rätt att bli behandlade på rätt sätt av myndigheterna.
Sverige är medlem i EU och Sveriges grundlag är underordnad Europeiska unionens, men förhållandet mellan dessa är inte klarlagt exakt.[14][15][16] Omkring 80 % av alla nya lagar som stiftas i Sverige är från början direktiv som har fattats inom EU. Sverige har 18 av 785 mandat i Europaparlamentet och tio av 345 röster i Europeiska unionens råd. I Europeiska kommissionen sitter svenskan Cecilia Malmström (FP), men representerar inte Sveriges, utan Europas, intressen.[17] Sverige tillhörde länge de länder som hade den allra högsta åtföljnadsgraden av EU:s direktiv.[18][19] De senaste åren har dock implementationsprocenten minskat en aning.[20] Sverige saknar självständig utrikes- och säkerhetspolitik[källa behövs]- liksom handelspolitik - som en följd av EU-medlemskapet. Regeringen representerar Sverige i EU, men förutsätts representera riksdagens ståndpunkter i Europeiska unionens råd genom att regeringen kontinuerligt konsulterar EU-nämnden i riksdagen.[21]
Politik [redigera]
Huvudartikel: Sveriges politik
Fredrik Reinfeldt (längst till vänster) är Sveriges statsminister sedan 2006, i spetsen för en koalitionsregering med fyra partier.
George W. Bush och Fredrik Reinfeldt i Vita huset (maj 2007)
Under större delen av 1900-talet har Sverige i huvudsak haft fem olika partier i parlamentet, Riksdagen, som grovt uppräknat har representerat kommunism, socialdemokrati, liberalism, konservatism samt landsbygdens intressen. På senare tid har Miljöpartiet - de Gröna (1988) och Kristdemokraterna (1991) nått över den sk. 4%-spärren och valts in i riksdagen. I valet 1991 röstades det populistiska partiet Ny Demokrati in i riksdagen, men tappade det mesta av stödet i valet som följde och kom snart att försvinna helt ur svensk politik. Sedan valet 2006 är de största partierna utanför riksdagen Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ, SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti, Junilistan samt Piratpartiet.
I EU-parlamentet representeras Sverige av de sju riksdagspartierna och, sedan EU-parlamentsvalet i juni 2009, Piratpartiet. 2004-2009 hade Junilistan först tre sedan två mandat i EU-parlamentet.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har sedan 1930-talet dominerat svensk politik och satt närmast oavbrutet i regeringsposition från 1932 fram till 1976, och hade egen majoritet 1968-1971. De senaste decennierna har socialdemokratins dominans luckrats upp av enskilda borgerliga valsegrar. Sedan slutet av 90-talet har Socialdemokraterna förlitat sig på stöd från miljöpartiet och vänstern för att bilda regering. Riksdagsvalet 2006 resulterade i att den borgerliga alliansen (Allians för Sverige) bestående av Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna kunde bilda en majoritetskoalition. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt innehar sedan dess posten som Sveriges statsminister.
I samband med riksdagsvalen hålls också val till kommun och landsting. De partier som nu är representerade i riksdagen är också representerade på de flesta håll lokalt, men därtill är det också vanligt med genuint kommunala eller regionala partier samt mer eller mindre rikstäckande småpartier som ställer upp i lokala val. Sverigedemokraterna, Sjukvårdspartiet, Rättvisepartiet Socialisterna och Sveriges pensionärers intresseparti är exempel på partier utanför riksdagen, som har representation lokalt i kommuner och landsting.
Nuvarande statschef är konung Carl XVI Gustaf och nuvarande regeringschef är statsminister Fredrik Reinfeldt.
Sverige tillhör de stater som är medlemmar i flest internationella organisationer och som är mest positiva till multilateralt samarbete. Sverige ger ett av världens högsta bistånd i förhållande till BNP och ett av de största bidragen till FN. Sverige ger även ett av de högsta bidragen till EU och det högsta per capita till UNHCR. Tidigare var Sverige starkt engagerat i fredsbevarande FN-operationer, men bidrag med manskap har minskat kraftigt på senare år. I stället samarbetar Sverige mer och mer med NATO, bland annat genom över 500 man i Afghanistan.
Rättsväsen [redigera]
Huvudartikel: Sveriges rättsväsen
Sveriges rikes lag.
Ett utmärkande drag för polisen i Sverige är att hela polisväsendet, som 2007 omfattade 17 866 poliser, är statligt, även om länspolisen i varje län utgör en egen myndighet.[22]
Domstolsväsendet är uppdelat i allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna handlägger och dömer i både civilmål (tvister mellan enskilda) och brottmål medan förvaltningsdomstolarna dömer i tvister mellan enskilda och myndigheter. Verksamheten i de allmänna domstolarna är uppdelad i olika instanser. Dessa är lokala tingsrätter och länsrätter, vars domar eller beslut kan överklagas till regionala appellationsdomstolar, hovrätter och kammarrätter, med Högsta domstolen och Regeringsrätten, som högsta instans i respektive system.
Vissa mål avgörs i specialdomstolar. Hit hör Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, miljödomstolarna, fastighetsdomstolarna och migrationsdomstolarna. Vissa arbetsrättsliga mål, som handläggs i tingsrätt som första instans, överklagas till Arbetsdomstolen. En dom i Arbetsdomstolen eller Marknadsdomstolen kan inte överklagas.
Försvar [redigera]
En JAS 39 Gripen från svenska flygvapnet. Stridsflygplanet är utvecklat och tillverkat i Sverige.
Beteckningen totalförsvar används i Sverige som en samlingsbeteckning på militärt och civilt försvar.[23] Sverige är militärt alliansfritt, men har ett nära samarbete med NATO via medlemskapet i Partnerskap för fred, och deltar aktivt i försvarssamarbetet inom EU. Försvarets andel av Sveriges statsbudget var år 2007 6,05 procent.[24]
Militärt försvar [redigera]
Huvudartikel: Försvarsmakten
Sveriges försvar består av försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet. Marinen består i sin tur av vapenslagen flottan och amfibiekåren. Samtliga försvarsgrenar ingår i myndigheten Försvarsmakten. Under 1990-talet, några år efter kalla krigets slut inleddes en långvarig period av successiv minskning av Sveriges försvar. Internationella insatser har kommit att få successivt ökad betydelse relativt den tidigare dominerande uppgiften försvar av det egna territoriet mot invasion. Sverige tillämpar värnplikt, men sedan början av 1990-talet har uttaget av värnpliktiga sjunkit kraftigt. 1996 ryckte 32 547 personer in i värn- eller civilpliktsutbildning, år 2007 var antalet personer nere i 5 119 stycken.[25] Värnplikten kommer dock att avskaffas den 1 juli 2010 och kommer ersättas av en frivillig militär grundutbildning.
Demografi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges demografi
Sveriges befolkningstäthet, kommunvis. (2007) Antal invånare per kvadratkilometer.
Sverige hade 9 253 675 invånare i november 2008 enligt Statistiska centralbyrån. Befolkningen ökar med 60–70 000 personer per år varav tre fjärdedelar beror på invandringsöverskottet. Landet har en folktäthet på 21,9 invånare per kvadratkilometer. Det är därmed det land med det 84:e högsta invånarantalet, men med endast den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är i allmänhet större i de södra delarna i Sverige. Såsom exempel kan nämnas att det i landskapet Lappland bor 100 980 invånare; Lapplands yta är 109 702 km²; i Lunds kommun bor det fler, 102 257 invånare; Lunds kommun har en yta på endast 442,87 km². År 2006 var medellivslängden 83 år för kvinnor och 79 år för män.[26] Åldersstrukturen är jämförelsevis rak upp till 64 års ålder och andelen gamla är hög; 21 % av befolkningen är yngre än 17 år och 17,5 % äldre än 65 år (2007). Spädbarnsdödligheten är en av de lägsta i världen, 2,5 barn per 1 000 födda. Den summerade fruktsamheten var 1,88 år 2007. De första förfäderna till dagens svenskar anlände till Sverige för 12–13 000 år sedan. Dessa grupper av jägare-samlare följde inlandsisen och bosatte sig först i Skåne.[27] Samtida forskning tyder på ett flertal forntida invandringsvågor; från Mellanöstern via Balkan (haplogrupp I), från Centralasien via Sydeuropa (haplogrupp R1b), från Centralasien västerut (haplogrupp R1a), från Sydostasien via Sibirien (haplogrupp N), samt neolitiska jordbrukare som bör ha anlänt någon gång under neolitikum, från och med 4200 f.Kr (haplogrupper E,G,J).[28][29][30] Ytterligare forskning tyder på att etniska svenskar till största delen (ca 80 procent) är ättlingar till de tidigare jägare-samlarna och endast i mindre grad (20 procent) till de senare neolitiska bondefolken.[30][31]
Samerna har status som ursprungsbefolkning och invandrade från öster för mellan 8000 och 5000 år sedan.[31] Det finns idag uppemot 17 000 samer i Sverige. I norr invandrade tidigt även finska folk ifrån öster, vilka inte minst blev tornedalsfinnar. Bland de senare etniska minoriteter märks sverigefinnar (i till exempel Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen och i något större antal från 1800-talet. Upp till tusen valloner invandrade på 1600-talet. Efter andra världskriget har växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, tyskar, polacker, kroater, albaner, serber, bosnier, turkar, irakier, iranier, kurder, assyrier/syrianer, libaneser, chilenare, greker och somalier invandrat till Sverige. Det fanns 562 124 utländska medborgare i Sverige år 2008, 6,1 % i jämförelse med befolkningen. Samma år var 1 281 581 personer födda i utlandet (13,8 %). Sammanlagt 17,9 % av befolkningen är födda utomlands eller har föräldrar som båda är födda utomlands.[32] Etnicitet skrivs inte ut i den officiella statistiken i Sverige, förutom för samer.
Språk [redigera]
Sedan 1 juli 2009 är svenska officiellt statsfäst som huvudspråk för Sverige och samma lag anger att svenska skall vara officiellt språk för Sverige i internationella sammanhang.[33] De erkända minoritetsspråken i Sverige är samiska, tornedalsfinska, finska, romani chib och jiddisch. Romani chib och jiddisch är så kallade extraterritoriella minoritetsspråk, vilket betyder att de inte är bundna till en viss region eller ett visst område. Övriga minoritetsspråk har en starkare ställning än de extraterritoriella språken, vilket bland annat yttrar sig i att minoritetsspråkbrukare i vissa kommuner har rätt till myndighetskontakter och äldrevård på sitt eget språk. Akademisk forskning och undervisning kring samtliga fem minoritetsspråk ska enligt lag ske vid minst ett svenskt universitet.
Invandring och utvandring [redigera]
Huvudartiklar: Sveriges migrationshistoria och Sveriges invandringspolitik
Invandring (röd linje) och utvandring (blå) i Sverige, 1850-2007.
Medeltidens invandring till Sverige var blygsam som andel av hela befolkningen och skedde främst i form av tyska hantverkare och köpmän till städerna. Från 1600-talet till tidigt 1800-tal fanns restriktioner mot invandring av personer som inte var protestanter (vilket vid den tidpunkten i praktiken främst innebar katoliker och judar).
Efter andra världskriget ökade invandringen till Sverige kraftigt. Under 1950- och 1960-talen invandrade många från Sydeuropa till Sverige för att arbeta[källa behövs]. Under perioden 1941-2005 har Sverige tagit emot totalt 2 455 665 invandrare, men samtidigt har 1 410 063, människor flyttat från Sverige[34]. Under åren 1980-2007 har totalt 343 230 beviljats uppehållstillstånd. Toppnoteringarna för enskilda år under denna intervall var 1993 och 1994, då 36 482 respektive 44 875 beviljades uppehållstillstånd; majoriteten av dessa flyktingar från olika länder i forna Jugoslavien,[35]. Under efterkrigstiden fram till omkring 1980 kom många invandrare från Finland, Tyskland, Polen, Iran, det forna Jugoslavien, Vietnam, Chile, Argentina och Uruguay till landet. Senare har många invandrare varit kurder, assyrier/syrianer, araber, palestinier, marockaner med flera från länderna i Mellanöstern. År 2006 fick 20 663 personer uppehållstillstånd[36] i Sverige, och 2007 beviljades 18 290 personer uppehållstillstånd.[37] År 2007 invandrade 99 485 personer till Sverige, vilket är rekord för Sverige. Till den här gruppen räknas emellertid 15 949 svenska återvändare, som utgör den största enskilda gruppen, följt av irakier (15 200) och människor från de nordiska grannländerna (10 464).[38][39]
Antalet utvandrare har ökat från 20 - 30 000 per år under 70-talet, till över 40 000 per år idag. År 2007 utvandrade 45 418 personer.
Religion [redigera]
Uppsala domkyrka, säte för Svenska kyrkan.
Huvudartikel: Religion i Sverige
Sverige är ett av världens minst religiösa länder. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icketroende (på Gud).[40] År 2008 var ändå 72,9 % procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna lutherska kyrkan Svenska kyrkan. Svenska kyrkan var tidigare statskyrka i Sverige och dess villkor och existens fastställs ännu i Lag om Svenska kyrkan från 1998. Lagen trädde i kraft 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt omfattande. Totalt 65 procent av dem som föds i Sverige döps inom Svenska kyrkan. En knapp majoritet av vigslarna sker utanför Svenska kyrkan, men nästan 84 procent av begravningarna sker inom den.[41] Ungefär 0,7% av Svenska kyrkans medlemmar utträder varje år.[42] I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, bland annat till följd av invandring från andra delar av världen. Romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och frikyrkliga protestanter är vanliga religiösa inriktningar. Den muslimska gruppen, som enligt lösa definitioner uppgick till 400 000 personer år 2006,[43] har den högsta tillväxten av alla religiösa grupper.[44] Av muslimerna uppskattas 5%, eller 20 000, vara praktiserande (de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen).[45] Det finns även mindre grupper av buddhister, judar, hinduer och bahaier. Bland dessa övriga finns enstaka som praktiserar modern asatro och traditionell samisk schamanism.
Svenska kyrkans medlemsantal[46]
År Befolkning Medlemmar %
1972 8 146 000 7 754 784 95,2 %
1980 8 278 000 7 690 636 92,9 %
1990 8 573 000 7 630 350 89,0 %
2000 8 880 000 7 360 825 82,9 %
2005 9 048 000 6 967 498 77,0 %
2006 9 119 000 6 893 901 75,6 %
2007 9 179 000 6 820 161 74,3 %
2008 9 262 000 6 751 952 72,9 %
Ekonomi [redigera]
Huvudartikel: Sveriges ekonomi
Se även Lista över svenska företag
Sveriges BNP / capita (PPP) (blå linje) i jämförelse med andra avancerade ekonomier. År 2006-2013, årtal efter 2007 är projektioner.
Olika sektorers bidrag till Sveriges BNP, 1800-2000.
Sveriges valuta är svensk krona (SEK). Sveriges köpkraftsjusterade bruttonationalprodukt uppskattades 2005 till 270,5 miljarder USA-dollar.[47] BNP per capita var 36 578 dollar år 2007.[48]
Viktiga näringar i Sverige innefattar tjänster, skogsbruk, industri samt järnbrytning. Andra näringar av betydelse inkluderar jordbruk (viktiga jordbruksprodukter är vete, potatis, sockerbetor, nötboskap) och fisk. Maskiner, papper, trävaror, järn, stål, vägfordon liksom elektronik och telekommunikationsprodukter utgör viktiga exportprodukter för Sveriges ekonomi.[49] Sveriges ekonomi är mycket starkt orienterad mot export och handel med utlandet, exporten har de senaste åren utgjort över 50 % av BNP.[50] Sveriges industristruktur består i ovanlig hög grad av stora internationellt inriktade koncerner. Den svenska huvudstaden Stockholm, med Stockholmsbörsen och flera bankers huvudkontor, är Nordens främsta finanscentrum. Wallenbergsfären har haft ett inom industriländer unikt stort inflytande på den svenska börsen, stundtals har de kontrollerat över 30 % av börsvärdet.
Sveriges ekonomi är en marknadsekonomi med en omfattande skattefinansierad sektor och omfördelning av inkomster. Privata företag står för cirka 90 procent av landets industriella produktion. Landets tjänsteproduktion utgör cirka 70 % av BNP. Lantbruket utgör endast 2 procent av BNP och sysselsätter också endast 2 procent av arbetsstyrkan.[51] Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Handel med andra europeiska länder utgör en betydande del av Sveriges utrikeshandel där Tyskland är landets viktigaste handelspartner.[52][53] Verkstadsvaror stod för 47,5 procent av exportvärdet 2007.[54] Landet är sedan 1995 medlem i EU:s interna marknad, men efter ett nej vid en folkomröstning 2003 deltar Sverige inte fullt ut i samarbetet kring EMU.
Offentliga finanser [redigera]
Sveriges utbud av offentliga insatser och socialförsäkringar ett av världens mest omfattande. Det gör också att skattenivån som andel av BNP är en av världens högsta. Den offentliga sektorn har de senaste åren genomgått en aggressiv bolagisering och privatisering. I den nära historien har de offentliga finanserna inte alltid balanserat. Sverige har, särskilt sedan mitten av 1970-talet, ackumulerat en statsskuld motsvarande drygt 1093 miljarder kronor. Detta skapar en bruttoskuld på drygt 35 procent av Sveriges BNP.[55]. Sedan sent 1990-tal har dock bruttostatsskuldens andel av BNP minskat kraftigt, från ca 80 procent. Statskulden utslaget per invånare blir ca 130 000 kr per individ.[56] Staten äger samtidigt stora finansiella tillgångar. Då tillgångarna överstiger skulderna har Sverige ingen offentlig nettoskuld, utan förvaltar istället ett överskott. Den svenska offentliga sektorn har därmed år 2008 en finansiell nettofordran på 24 % av BNP gentemot omvärlden. Överskottet är följden av att den offentliga sektorn det senaste decenniet har gjort stora budgetöverskott, i genomsnitt ca två procent av BNP per år. År 2008 var överskottet 135 miljarder kronor, vilket främst berodde på försäljningar av statliga bolag. Som en följd av finansiella överskott utan motsvarande ökning av inhemska investeringar, har Sverige använt sju procent av landets samlade resurser till kapitalexport under de senaste tio åren. En så stor kapitalexport är unik bland industriländer.[57]
Den svenska nationalbanken — Riksbanken — för en inflationsstabiliserande politik med en målsättning på en årlig inflation på 2 procent.[58] Riksbankens beslut får inte påverkas av de valda politikerna och är starkt beroende av ränteutvecklingen i euro- och dollarområdena.
Bruttoregionalprodukt per capita i tusental kronor. (2004)
Sociala förhållanden [redigera]
Sverige har världens sjunde högsta levnadsstandard enligt Human Development Index, med en poäng på på 0.958 av 1.0[59]. På lång sikt (1980 - 2006) har Sverige haft en ganska normal ökning jämfört med andra länder. På medellång sikt (1990 - 2006) har Sverige har en relativt hög ökning, men däremot på kort sikt (2000 - 2006) har vi haft en ytterst liten ökning. Även i många andra välfärdsindex hamnar Sverige mycket högt upp vid rankningar. Sverige har världens fjärde jämnaste inkomstfördelning, med en Gini på 25 (år 2000). Även i fattigdomsnivån i Sverige är en av världens allra lägsta, oavsett om man avser relativ eller absolut fattigdom. Inkomstojämlikheten har dock ökat i Sverige under mer än ett decennium. I december 2008 offentliggjorde TCO en rapport som visar att var tredje arbetslös i Sverige saknar a-kassa och därmed bara har en garanterad inkomst motsvarande existensminimum.[60]
Socialt kapital och korruption [redigera]
Sverige är ett av de länder i världen som har det högsta sociala kapitalet. Med det menas att tilliten mellan medborgarna som individer och till myndigheter är mycket hög. En effekt av högt socialt kapital är låg korruption.
Sverige har låg korruption, i likhet med flera andra västeuropeiska länder. På den internationella listan som årligen publiceras av analysföretaget Gallup hamnar Sverige på en tiondeplats. Flera andra europeiska länder hamnade dock före Sverige.[61] Enligt Transparency International hamnade Sverige 2006 på en sjätteplats och ligger ungefär jämsides med Schweiz.[62] Av europeiska länder var Island, Finland och Danmark före Sverige på listan. Jämför artikeln om riksrätt. Enligt Transparency International så delar Sverige 1:a platsen 2008 med Danmark och Nya Zeeland.[63]
Infrastruktur [redigera]
Huvudartikel: Sveriges infrastruktur
Se även: Kollektivtrafik i Sverige
Energi [redigera]
Sveriges elproduktion är baserad på kärnkraft och vattenkraft. Vattenkraftsproduktionen stod för 45,2 procent av elproduktionen år 2007 med 65 TWh och kärnkraften för 42,2 procent med sina 64 TWh.[64] Landet har tio kärnkraftsreaktorer fördelade på Forsmarks kärnkraftverk, Oskarshamns kärnkraftverk och Ringhals kärnkraftverk. Vattenkraften koncentrerad till dammbyggen vid älvar i norra delen av landet. Sverige har ingen utvinning av råolja och är därmed beroende av import av råolja och drivmedel. 2007 importerade Sverige 20 930 000 m³ råolja.[65]
Vägar [redigera]
Huvudartikel: Vägar i Sverige
Essingeleden i Stockholm.
Sverige har ett uppskattat vägnät på 212 000 kilometer (år 2001). De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade områden som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg, Stockholm och Uppsala. Från Helsingborg till Axmartavlan som ligger några mil norr om Gävle är vägen en längre motorvägssträcka. Vissa delar av E4 längre norrut har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår utbyggnad av motorväg. Totalt sett har Sverige i jämförelse med andra europeiska länder en förhållandevis låg vägstandard om man bortser från de nämnda motorvägsavsnitten.[källa behövs]
Järnvägar [redigera]
Huvudartikel: Sveriges järnvägsnät
X2000-tågen togs i bruk 1990.
Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet, även ifall många banor, framförallt på landsbygden, lades ned under andra halvan av 1900-talet. År 2001 omfattade nätet omkring 11 106 kilometer järnväg, varav 9 400 kilometer är elektrifierad.
Järnvägarna är ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. En förbindelse via Haparanda till Finland trafikeras för närvarande endast av godstrafik. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framför allt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem generellt sett har en bra banstandard, medan andra regioner istället har en lägre standard med följden att tågen där går långsammare.[källa behövs]
Flyg [redigera]
Huvudartikel: Flyg i Sverige
I Sverige finns ett antal internationella flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter, Skavsta, Malmö Airport och Luleå Airport. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som till exempel Lufthansa och Ryanair. Inrikes finns det flera alternativ förutom SAS på de större sträckorna som till exempel Malmö Aviation och lågprisflyget Norwegian. Det största flygbolaget på mindre sträckor är Skyways som även erbjuder vidarekopplingar med SAS. Några utländska flygbolag som trafikerar Arlanda och i vissa fall Landvetter är Finnair, Air France, British Airways, Continental Airlines och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut med tät trafik.[källa behövs]
Sjöfart [redigera]
Huvudartikel: Svensk sjöfart
Svensk sjöfart har genom historien haft stor betydelse för Sveriges historia och handelsförbindelser, inte minst på grund av det geografiska läget som i praktiken har gjort Sverige lika beroende av sjöfarten som en önation. Med en av Europas längsta kuststräckor och ganska goda djupförhållanden i hamnar, svarar sjöfarten för en dominerande del av transporterna i Sveriges utrikeshandel —- cirka 90 procent mätt i volym. År 2007 fanns 232 fartyg registrerade i det svenska fartygsregistret. Det totala antalet svenskkontrollerade fartyg — inklusive sådana som är registrerade i utlandet — var 562 samma år. Tankfartyg och rorofartyg är de viktigaste fartygstyperna, och Göteborg, Stockholm, Helsingborg och Trelleborg de viktigaste sjöfartsstäderna.[66]
Telefoni [redigera]
Fast telefoni (2007): 53 abonnemang per 100 invånare (4 883 000 abonnemang).[67]
Mobil telefoni (2007): 113 abonnemang per 100 invånare (10 371 000 abonnemang).[67]
Administrativ indelning [redigera]
49 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/gibzzboii/433807252/