Saturday 4 February 2012 photo 1/1
|
blev inspirerad av min kära polare och "punkpappa" Tom att skriva om hur jag hittade mig själv.
Ända sen jag var liten har jag vart lite av en rebell, tyckte att de lärarna sa var mesta dels bara ett sätt till att stoppa oss från att vara oss själva, nu när jag tänker tillbaka på den tiden så inser jag mer och mer att det var som om dom första åren var ett försök till att skapa oss till något som lärarna ville, var inte särskilt populär bland dom flesta lärarna eftersom jag ofta inte gjorde exakt som dom sa och ifrågasatte dom en hel del.
När jag började högstadiet var jag fortfarande den som inte visste riktigt vart jag hörde hemma, jag fick ofta höra att jag var en värdelös idiot som inte hade björn borg kalsonger eller märkes jeans osv osv, detta gjorde det mig ganska försiktigt med det jag hade på mig även fast jag inte ville, jag ville ju bara vara en i mängden, gick ofta i en vanlig tröja med ett par vanliga jeans och intersport strumpor, hade ingen stil som var speciell, ville inte se ut som en storstad fjomp med dom dyraste kläderna eller som en (ursäkta ordvalet) hobbyneger och låtsas vara en svart hipphoppare.
Under högstadiet spelade jag gitarr med Ung Regi som var en typ av organisation för att aktivera oss ungdomar, spelade med dom tills dom slutade lära ut gitarr och kom in på musikskolan i bygden, då hade jag gått igenom ett antal olika gitarrister med olika musik smak och spelstil så jag visste en del av allt men det var fortfarande inget som riktigt kändes som att det var jag, men en dag frågade min lärare om jag ville spela pop rock och jag påpeka att jag inte ville spela sådan fjollmusik (hehe ^^) och då frågade han mig om jag ville spela punk och om jag hade hört talas om Ebba Grön, Nej svarade jag och då sa han vänta lite och gick in på Spotify och satte igång 800°. Det var som om jag uppnådde nirvana allt som jag hade letat efter hittade jag mellan riffen i låten texten var brutal och rak på sak, äntligen hade jag hittat vem jag var, var uppe i Stockholm och hälsade på släkt så gick jag runt på staden och såg en butik som sålde skinnjackor gick in och precis bredvid dörren hängde nått av det vackraste jag sett (idag är denna skinnjacka en av dom många symboler som visar att jag är en Punkare)
Snart därefter skaffade jag tuppkam och gick stolt till skolan med tuppen uppe och skinnjackan på, äntligen hade jag hittat vem jag var. Kort därefter lärde jag känna Tom och många andra punkare och skinnskallar som idag är som en annan familj till mig och jag håller deras vänskap högt.
Så jag har väll min gitarr lärare att tacka som satte igång 800° grader och lärde mig spela den, dock har jag sedan länge glömt bort dom glada noterna på gitarren men låten är fortfarande mig väldigt kär.
Annons