<p style="text-align: justify;">Veckan har varit väldigt bra!:) Kom hem från Öberg idag:) Alla syskon saknade mej och jag behövde komma hem:) Nu sitter jag i Skövde, och kommer nog hit imorrn också!:) Hitta på nptt med mej? Vill träffa massa gamla kompisar! :D Vill även flytta tillbaka! men villl gå i skola i Vara. Så de blir ¨långt att åka. Men får se om de blir att byta skola efter sommaren eller inte. Tror inte de Idag frågade Öbergs lilla syster om jag har gått upp i vikt för jag såg tjockare ut! De va nått hon inte skulle säga! Nu måste de blir träning ch bättre kost. För övrigt mår jag ganska bra. Satt även och tänkte på tåget hem. Läs om ni orkar, inget viktigt eller speciellt. Men komentera gärna om ni läser.
Öberg, att du står ut med mej! Tack för allt, älskar dej! <3

Jag vill inte se det mer. Jag vill inte minnas men även om jag blundr så finns det alltid där. Jag försöker skrika men det kommer inga ord.Det är bara rösterna i mitt huvud som aldrig tystnar och jag knyter mina händer och kniper med ögnen, ch höjer volymen på datan för att slippa höra allt.
Jag granskade henne från dörröppningen. Morgonsolens gloria runt yrvakna hårstrån, tidningssvärta på pekfingrets och tummens fingertoppar. Lila älskade mamma, du trodde kanske att din dotter gick igenom en helt vanlig tonårs revolt. En helt vanlig tonårsrevoltperiod som slutar i att man blir vuxen ch sams med sig själv och omvärlden. Jag gick när min ansiktsfärg avslöjade att det nog var värre än så.
Jag vet att jag blir en annan människa hemma. Hela våren var ett ända långt raseriutbrott. Betygen åkte fort ner, från att ha varit hyfsade. Jag fyllde 16 år och hatade mej själv ch livet mer än någonsin.
Jag är två personer. Ett skal som försöker le så mycket som möjligt. I skolan ch mot alla andra. Men min inre kärna kkar av ångest, dåligt samvete och illamående. Jag känner mej som en vulkan som någon hade töppt igen öppningen på.

Annons

The photo has no tags

September 2009