oktober
måndag 6 april 2009 bild 23/31
|
(Mor och far framför hissen som jag lyckligtvis slapp åka.)
Tredje dagen i Kroatien. Linsproblem, marknadsbesök, nervositet och väntan.
Kort sammanfattning: Dagen började tidigt för mina föräldrar, medan jag vägrade gå upp. Snälla som dom är köpte dom en macka och äpplejuice åt mig och väckte mig inte förrän klockan tio.
Strålande solsken. Det var sjukt varmt och min ena lins ville inte sluta skava. Jag gick med andra ord runt och grät större delen av tiden vi spenderade i den gamla delen av stan, där det fanns både marknad och enorma kyrkor.
När vi tagit en fika (lunch för föräldrarna, glass för mig) gick vi till ishallen. Det var dags för träningsåk nummer två.
Efter träningsåket återvände vi till marknaden där jag köpt min balklänning. Jag köpte en ryggsäck och ett par skor (Kilklack. Självmordbenägen? Nejdå...)
Påväg till hotellet stannade vi i en bokhandel som jag förälskade mig i. Jag köpte ett skrivblock och beklagade mig över Göteborgs dåliga affärer.
Vi hämtade våra grejer på hotellet och gick sedan till ishallen igen. Än en gång höll vi på att svimma av nervositet och jag försökte koncentrera mig på tävlingen samtidigt som jag med jämna mellanrum betraktade finska hejarklacken. Mer pirr i magen.
Efter ett kanonåk, som tyvärr slutade med ett fall i blocket som resulterade i runt elva minuspoäng, jobbade Surprise upp sig från sin fjärdeplats till en bronsmedalj. Fortfarande är det ett mysterium hur kanada kunde slå dom. Att åka i slow motion är tydligen rätt?
Tävlingen tog slut, den ansträngda prisutdelningen var över och vi ställde oss att vänta. Lyckligtvis hamnade vi i närheten av de med blå och vita flaggor och jag hade bra sikt ditåt.
Finland ett kom ut. Finland två kom ut. Vi applåderade. Kanada kom ut. Vi applåderade. Boomerang badade i fontänen, dom hade kommit nia. Vi väntade. Inget team Surprise, som vanligt.
Efter nästan en timma kom dom till slut. Dopingtestet hade dragit ut på tiden när en viss finska inte varit kissnödig. De fick gå igenom pärleporten, vi drack champagne och halva laget, däribland min fräcka storasyster, följde i Boomerangs fotspår och våldsgästade fontänen, snart i sällskap med tre kroater... Jaha.
Snabbt som sjutton fick vi sedan beställa taxibilar. En hel buss plockade upp halva klacken och vi kom bara ungefär en timma för sent till middagen...
Jag åt snabbt, stressade mina föräldrar och satt hela tiden och klagade på att vi inte bodde på det lyxiga hotellet vi borde bott på. Till sist gick vi hem till hotellet för att sova och jag drömde söta drömmar... kanske.
Tredje dagen i Kroatien. Linsproblem, marknadsbesök, nervositet och väntan.
Kort sammanfattning: Dagen började tidigt för mina föräldrar, medan jag vägrade gå upp. Snälla som dom är köpte dom en macka och äpplejuice åt mig och väckte mig inte förrän klockan tio.
Strålande solsken. Det var sjukt varmt och min ena lins ville inte sluta skava. Jag gick med andra ord runt och grät större delen av tiden vi spenderade i den gamla delen av stan, där det fanns både marknad och enorma kyrkor.
När vi tagit en fika (lunch för föräldrarna, glass för mig) gick vi till ishallen. Det var dags för träningsåk nummer två.
Efter träningsåket återvände vi till marknaden där jag köpt min balklänning. Jag köpte en ryggsäck och ett par skor (Kilklack. Självmordbenägen? Nejdå...)
Påväg till hotellet stannade vi i en bokhandel som jag förälskade mig i. Jag köpte ett skrivblock och beklagade mig över Göteborgs dåliga affärer.
Vi hämtade våra grejer på hotellet och gick sedan till ishallen igen. Än en gång höll vi på att svimma av nervositet och jag försökte koncentrera mig på tävlingen samtidigt som jag med jämna mellanrum betraktade finska hejarklacken. Mer pirr i magen.
Efter ett kanonåk, som tyvärr slutade med ett fall i blocket som resulterade i runt elva minuspoäng, jobbade Surprise upp sig från sin fjärdeplats till en bronsmedalj. Fortfarande är det ett mysterium hur kanada kunde slå dom. Att åka i slow motion är tydligen rätt?
Tävlingen tog slut, den ansträngda prisutdelningen var över och vi ställde oss att vänta. Lyckligtvis hamnade vi i närheten av de med blå och vita flaggor och jag hade bra sikt ditåt.
Finland ett kom ut. Finland två kom ut. Vi applåderade. Kanada kom ut. Vi applåderade. Boomerang badade i fontänen, dom hade kommit nia. Vi väntade. Inget team Surprise, som vanligt.
Efter nästan en timma kom dom till slut. Dopingtestet hade dragit ut på tiden när en viss finska inte varit kissnödig. De fick gå igenom pärleporten, vi drack champagne och halva laget, däribland min fräcka storasyster, följde i Boomerangs fotspår och våldsgästade fontänen, snart i sällskap med tre kroater... Jaha.
Snabbt som sjutton fick vi sedan beställa taxibilar. En hel buss plockade upp halva klacken och vi kom bara ungefär en timma för sent till middagen...
Jag åt snabbt, stressade mina föräldrar och satt hela tiden och klagade på att vi inte bodde på det lyxiga hotellet vi borde bott på. Till sist gick vi hem till hotellet för att sova och jag drömde söta drömmar... kanske.
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/glee/352052624/
Visa toppen
Visa sidfoten