Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

GoingOn

March 2010

April 2010

GoingOn

deru;D

Prolog för Going On

Zandra är förälskad.
Det är en helt ny känsla.
Hennes liv är på toppen av stegen.
Hon älskar allt, skrattar mycket.

Men en dag kommer beskedet.
Bskedet hon aldrig trott skulle komma.
Ett telefon samtal, kan förändra en hel värld.
Bill Kaulitz, har omkommit i en bilolycka.
Bill Kaulitz, sångare i Tokio Hotel.
Bill Kaulitz, hennes pojkvän.

Aldrig mer, skulle hon få höra hans skratt.
Se hans glittrande ögon.
Känna värmen från hans kropp.
En bilolycka, Autobahn.
Sista gången i studion.
Deras nya album.
Allt var klart.

Det skulle inte bli något mer Tokio Hotel.
Inget mer Bill och Tom, the Kaulitz twins.
Inget alls...

Bevaka istället för att bli vän ;D

Image position

How to make a nice presentation

Choose photo

Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.

Write a text

What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.

My latest photos

del 18
Zandra
Vi gick till receptionen på sjukhuset och frågade efter Tom.
Först vägrade kärringen bakom disken att ge ut det, men jag fick henne ringa Bill och be honom komma ner så han kunde bekräfta oss.
Han kom ner efter ca två minuter, totalt förstörd.
Vi blev godkände och gick med honom till hissarna.
Jag kysste honom och han höll img tätt intill sig.
Han kollade på mig, tog av solglasögonen han satt på sig och log sött.
"Du ser ut som ett TROLL, bby, vad har du gjort?" Frågade han och jag skrattade till.
"Haft maktkamp med Pandora, hon förlorade efter många om och men" Log jag och han kramade mig hårdare.
"Kan du inte bara, låta bli den där dödsmaskinen ett tag? iallafall tills Tom blivit bättre?" Suckade han och jag log.
"Ska försöka" Sa jag tyst och hissen plingade till.
Vi gick till ett rum, nästan längst ner i korridoren, och Bill gick före oss in.
Tom låg i en sjukhussäng, han hade slutna ögon, men kollade upp när vi kom in.
Amanda sprang fram till honom och han drog ner henne bredvid sig.
Hon grät och log om vartannat.
Han kysste henne och jag log, dom var så grymt söta tillsammans.
"Hej" Log han efter deras hälsning och satte sig upp.
"Hej" Log jag tillbaka och gick fram för att krama honom.
"Du ser ut som ett... " började han.
"Troll, jag vet" Log jag och han skrattade.
"Men, det gör du väl igentligen ALLTID så"
"Men sluta! Måste du vara såjävla taskig?!"
Jag skrattade åt hans busiga blick och han log snett.
"Möjligt att jag måste det" Skrattade han.
Amanda
Min älskling levde, att känna hans läppar mot mina igen var det underbaraste som kunde hända!
Jag kände att jag blev fullbordad igen när jag hörde hans skämt om min syster, och hans underbara skratt.
Det var underbart att bara få vara nära honom.
Inget fick någonsin mer hända min älskade Tom, utan honom klarar jag inte en dag och så är det!
Jag vill aldrig uppleva det jag redan upplevt igen.
Han log mot mig och kysste mig igen.
"Älskar dig" Viskade han.
"Jag älskar dig så mycket mer än du kan tro, Tom du får inte försvinna" kved jag och kramade om honom.
"Jag ska inte försvinna, det kan jag lova dig, min älskade Amanda, jag ska inte försvinna" Log han och kysste min panna.
Jag bara njöt av att känna hans underbara doft, hans värme som fyllde mig och hans röst som klingade så underbart.
"Amanda, jag har en fråga, det må vara olägligt" Började han och jag kollade på honom.
"Vad?" Frågade jag skrämt.
"Vill du... Vill du förlova dig med mig?" Frågade han och hela världen stannade upp.
-------------------------------------------------------------------
Kommentera för mera :)<33

del 17
Tom
Jag kollade på min bror, han satt hopkurad i den lilla fotöljen i hörnet av rummet.
Han hade somnat så fort han sett att jag inte skulle försvinna ifrån honom igen, 48 timmars vaket tillstånd hade definitivt tagit ut sin rätt på honom.
Stolen var gjord för någon på ca 1.50, högst, och nu hade min älskade lillebror tryckt ihop sina långa ben intill sig och halvsatt, djupt drömmande.
"Tom, nej, snälla, försvinn inte, Tom, nej, TOM!" Skrek han och jag ropade tyst på honom.
Han flög upp och på ett enda steg satt han bredvid mig.
Jag satte mig upp och kramade honom, han kramade tillbaka, länge.
"Du får inte lämna mig" Viskade han.
"Jag lovar, jag ska inte" Sa jag tyst och han började skaka.
Jag kollade på honom, han grät.
"Gråt inte, det blir bra" Mumlade jag och han skakade på huvudet.
"Jag kan inte sluta, jag är så jävla rädd, Tom du får inte försvinna" Snyftade han och kollade på mig.
"Jag SKA inte lämna dig" Log jag och torkade bort en av hans tårar.
Han kramade mig igen.
Jag kramade honom hårt tillbaka, om jag inte släppte honom, då skulle inget kunna hända honom, eller hur?
Han borde vara trygg här.
Jag kollade på honom.
Han delade min tanke, 'Om jag inte släpper dig, kan inget hemskt hända dig, hos mig är du trygg'
Jag log.
"Lova att aldrig lämna mig" Kved han och dörren öppnades.
"Lovar" Log jag.
------------------------------------------------------
kommentera för mera ;**
blir tvingad frå datan nu -.-<3 annars hade jag skrivit mera<33

del 16
Zandra
Pandora lunkade fram längst vägen och jag njöt av den svala kvällsbrisen och känslan av frihet som en hästrygg kan ge.
Jag samlade upp tyglarna och skänklade på henne framåt.
Hon svarade villigt och började trava.
Hennes mjuka rörelser fick mig att slappna av och bara låta henne springa.
Hon ökade farten och föll in i en mjuk och rund galopp.
Jag njöt av att känna vinden i håret och kollade upp.
Längre fram satt en gestalt, hennes hår fläktade lite och hon verkade bekant.
Jag saktade av och red närmare.
Det var den nya tjejen!
Hon som var med Linnea!
"Hallå?" Sa jag högt.
"Va?" Sa hon tyst.
"Hej, är något fel?" Frågade jag och hon kollade upp.
"Jag undrar vart fan jag är, och jag vill hem" Sa hon och jag log.
"Kom, hoppa upp" Log jag och slängde upp henne på Pandoras trygga rygg.
Jag började gå hemåt och Pandora följde ivrigt efter.
"Vad heter du? det vore trevligt att få veta" Log jag.
"Nicolina, men alla kallar mig nico" Sa hon och log prövande.
"Okej, Nicolina, men alla kallar mig Nico, jag är Zandra, trevligt att träffas!" Sa jag och hon skrattade till.
Min mobil började ringa och jag drog snabbt upp den ur fickan.
"Hallå?"
"Han har vaknat! Kom hit så fort ni kan!" Hördes en glad stämma och jag vinkade Nico att hoppa lite bakåt.
Jag tog tag i manen och slängde mig upp framför.
"En kvart" Sa jag bara och la på.
"Håll i dig hårt" Sa jag och skänklade på Pandis hemåt.
Hon flög framåt och vi var hemma på tre minuter.
Jag hoppade av och Nico kollade chockat på mig.
"Kan du rida?" Frågade jag henne.
"Ah" Började hon.
"Låt henne varva ner och sen släpper du in henne i hagen, okej? häng tränset på stolpen vid grinden" Sa jag och sprang in.
Amanda satt i sitt rum med Toms kudde, hon hade gråtit, det syntes.
Jag kollade på henne.
"Du ser ut som ett troll" Konstaterade hon.
"Han har vaknat" Sa jag bara.
"Va?! Men, när, vah?!" Sa hon chockat.
"Kom, vi ska dit" Sa jag snabbt och slängde upp håret i en knut.
----------------------------------------------
kommentera för mera :) <3

del 15
Bill
Jag kurade ihop mig på stolen bredvid min brors säng.
Han låg där, livlös.
Hans hjärta hade stannat, gång på gång, men jag vågade inte berätta det för Zandra, hon skulle säga det till Amanda och hon skulle få panik.
Dessutom var hans läge ganska stabilt nu.
Jag hade bett och bett, till honom, till vem som nu bestämmer och ja, till allt, om att min bror skulle få leva.
Jag kramade hans livlösa hand.
"Snälla, Tom, lämna mig inte här, snälla" Kved jag och kollade på honom.
Han rörde inte en min.
Jag önskade att han kunde öppna sina ögon och kolla på mig, säga att allt skulle bli bra.
Men det gjorde han aldrig.
Han bara låg där, helt livlös.
varför skulle allt skit hända just mig och dom jag älskar?
Kan det inte drabba NÅGON annan för en gångs skull?
Jag kände tårarna stiga igen och jag lät dom rinna.
Någon knackade på dörren och en tjej kom in, jag kände igen henne.
Hon hade hittat honom i morse.
Linnea.
"Hej, jag praoar här och jag.." Hon avbröt sig när hon såg mig och Tom.
"Vad, har hänt?" Frågade hon chockat.
"En massa skit" Suckade jag och kramade Toms hand igen, med en svag förhoppning att han skulle krama tillbaka.
Men det gjorde han inte.
Linnea hade försvunnit igen och jag lät tårarna tkomma tillbaka.
Snälla, Tom, vakna nu! tänkte jag förtvivlat och kollade på honom igen.
Han såg fridfull ut på nått sätt, men ändå, jag kände hans smärta.
Jag kände min egen smärta, jag höll på att rivas itu, snälla, bara få det sluta.
"Precis" Sa någon hest och jag kollade chockat på min bror.
"Du, är vaken!" Sa jag chockat och han flinade snett.
"Neh! Jag sover juser du väl!" Flinade han och jag kramade om honom länge.
------------------------------------------------------
kommentera för mera :D

del 15
Vi åt och drack och hade trevligt, hela kvällen.
Vi badade lite till också.
Jag njöt av varje minut med min älskling, allt var så perfekt!
Jag låg med huvudet på hans bröstkorg, Amanda låg likadant på Tom, vi pratade om livet, och annat skit.
"Seriöst, livet är för kort för att inte leva det!" Sa Tom som om det vore uppenbart.
"Ja, livet är otroligt kort, om man jämnför med hur länge man ska vara död" Sa jag tyst och Bill strök mig över håret.
"Jag är sjukt glad att jag iallafall hittat den jag vill dela hela mitt liv med" Sa Amanda och alla höll med.
Musiken hade stoppats för länge sen, solnedgången gick mot sitt slut, snart skulle natten sänka sig helt över oss.
Men jag brydde mig inte, sålänge jag låg i Bills famn, var jag trygg, det visste jag.
Tom hostade till och Amanda kollade oroligt på honom.
"Vagöru?" Frågade hon och han log.
"Fick nått i halsen, det är lugnt" Log han och utbytte en blick med Bill.
"Säkert?" Frågade Amanda oroligt.
"Klart, jag skulle inte ljuga för dig, bebi, det hoppas jag du vet" Log han och kysste henne.
Hon la tillbaka sitt huvud på hans bröstkorg igen och han la armen runt henne.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men det lät som han började andas ansträngt.
Jag kollade på Bill, han log oberört, men hans ögon sa mig att han visste att något var allvarligt fel med hans bror.
"Jag kommer snart" Log Tom och reste sig upp.
Han lät otroligt ansträngd, som om han sprungit ett marathonlopp.
Bill satte sig upp och jag såg på honom att han visste felet.
Han ställde sig upp, precis när en lastbilstuta ekade.
Bill sprang mot vägen och vi följde skrämt efter.
Tom låg vid vägkanten, på avstånd från vägen, men inte tillräckligt.
Men det var inte det mest oroande.
Han var medvetslös.
"Tom! Tom, svara! Sluta skoja nu! Tom vakna!" Skrek Bill och jag lyckades få upp telefonen och ringa efter en ambulans.
Bill följde med honom till sjukhuset, med löftet att ringa så fort han visste något.
Vi åkte hem och två minuter senare ringde min mobil.
Jag flög på den och svarade.
"Zandra, han.. han har 3% chans att överleva natten" Sa Bill snyftandes och jag kände mitt hjärta stanna en sekund.
Han fick inte dö!
---------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<3

March 2010

April 2010

GoingOn

deru;D

How to make a nice presentation

Choose photo

Write a text

My latest photos

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar