Previous photoSunday 28 March 2010 photo 2/19
|
Del 2
Jag drog på mig en tröja över linnet och gick ut ur mitt rum.
Ingen var hemma.
Jag skrev en lapp och gick ut.
Cykeln stod lutad mot garagedörren, men jag gick förbi och låste upp moppen.
Den startade med ett brummande och jag körde ut från uppfarten.
Kullen tornade upp sig och jag saktade in.
Ljud hördes.
En låt, en välkänd sång.
Heilig.
Jag kollade upp och såg en folkmassa.
De sjöng med i texten och jag gick upp för att kolla.
De satt i en ring runt ett stort foto på Bill och sjöng.
Fans.
Jag kollade på dom och dom kollade upp.
"Välkommen att vara med i vår minnesstund för Bill Kaulitz" Log någon.
"Fuck off" Sa jag och fnös.
"Va?" Frågade en annan.
"Ni älskade Bill Kaulitz , KÄNDISEN! Inte Bill Kaulitz, PERSONEN, men det gjorde jag, jag ÄLSKADE honom, och han blev tagen ifrån mig!" Sa jag och gick därifrån.
Jag startade moppen och åkte iväg igen.
Utan att jag märkte det tog den mig till Kyrkogården.
Där min älskade vilade.
Jag gick dit och satte mig på knä.
Tårarna började forsa ner för mina kinder.
"Bill, snälla kom tillbaka, snälla, älskade, Bill, kom tillbaka" Kved jag.
Någon skrattade, mjukt, lugnt, tryggt.
Jag vände mig om, och där stod han!
Där stod Bill!
Jag slängde mig om halsen på honom.
"Jag lovade på Toms liv att aldrig lämna dig, jag håller bara mitt löfte" Sa han mjukt, på Bills eget vis.
Jag grät av glädje, allt gick tillbaka till att vara perfekt!
Någon skakade mig mjukt och viskade mitt namn.
Jag slog upp ögonen och möttes av Amanda, min storesyster.
Hon satte sig på min sängkant och jag insåg att jag drömt allt.
Tårarna började svämma ner för mina kinder och Amanda strök mig över ryggen.
Jag skakade av gråten och smärtan som vällde upp inom mig.
"Snälla låt mig dö, låt mig få komma till honom, låt mig få känna hans kropp mot min igen, snälla, Amanda, jag ber dig, skjut mig, jag har fan inget kvar längre" Hulkade jag fram och hon kramade mig.
"Zandra, jag tänker inte låta dig dö, ingen ska få skada dig, inte ens du själv" Sa hon och höll kvar mig i ett starkt grepp.
"Jag vill inte leva längre, jag vill inte" Kved jag och någon knackade på dörren.
-------------------------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<33
Jag drog på mig en tröja över linnet och gick ut ur mitt rum.
Ingen var hemma.
Jag skrev en lapp och gick ut.
Cykeln stod lutad mot garagedörren, men jag gick förbi och låste upp moppen.
Den startade med ett brummande och jag körde ut från uppfarten.
Kullen tornade upp sig och jag saktade in.
Ljud hördes.
En låt, en välkänd sång.
Heilig.
Jag kollade upp och såg en folkmassa.
De sjöng med i texten och jag gick upp för att kolla.
De satt i en ring runt ett stort foto på Bill och sjöng.
Fans.
Jag kollade på dom och dom kollade upp.
"Välkommen att vara med i vår minnesstund för Bill Kaulitz" Log någon.
"Fuck off" Sa jag och fnös.
"Va?" Frågade en annan.
"Ni älskade Bill Kaulitz , KÄNDISEN! Inte Bill Kaulitz, PERSONEN, men det gjorde jag, jag ÄLSKADE honom, och han blev tagen ifrån mig!" Sa jag och gick därifrån.
Jag startade moppen och åkte iväg igen.
Utan att jag märkte det tog den mig till Kyrkogården.
Där min älskade vilade.
Jag gick dit och satte mig på knä.
Tårarna började forsa ner för mina kinder.
"Bill, snälla kom tillbaka, snälla, älskade, Bill, kom tillbaka" Kved jag.
Någon skrattade, mjukt, lugnt, tryggt.
Jag vände mig om, och där stod han!
Där stod Bill!
Jag slängde mig om halsen på honom.
"Jag lovade på Toms liv att aldrig lämna dig, jag håller bara mitt löfte" Sa han mjukt, på Bills eget vis.
Jag grät av glädje, allt gick tillbaka till att vara perfekt!
Någon skakade mig mjukt och viskade mitt namn.
Jag slog upp ögonen och möttes av Amanda, min storesyster.
Hon satte sig på min sängkant och jag insåg att jag drömt allt.
Tårarna började svämma ner för mina kinder och Amanda strök mig över ryggen.
Jag skakade av gråten och smärtan som vällde upp inom mig.
"Snälla låt mig dö, låt mig få komma till honom, låt mig få känna hans kropp mot min igen, snälla, Amanda, jag ber dig, skjut mig, jag har fan inget kvar längre" Hulkade jag fram och hon kramade mig.
"Zandra, jag tänker inte låta dig dö, ingen ska få skada dig, inte ens du själv" Sa hon och höll kvar mig i ett starkt grepp.
"Jag vill inte leva längre, jag vill inte" Kved jag och någon knackade på dörren.
-------------------------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<33
Comment the photo
Mer tack! :DD <333333333
asså jag börja gråta :(
hahaha, du är grym<3333
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/goingon/450085776/
Visa toppen
Show footer