Föregående bildsöndag 28 mars 2010 bild 4/19
|
Del 4
Lördag 3/9
Du tog honom också.
Varför?
Snart ger jag upp, alla jag älskar bara försvinner!
Amanda är en zombie.
Hon sitter bara i sitt rum med Toms kudde och stirrar in i väggen.
Hon gråter hela tiden.
Man kan inte prata med henne.
Igår natt hörde jag henne prata med någon, förmodligen Tom.
Hon sa att hon såg honom.
Min syster är påväg att bli galen.
Hon äter inte heller.
Mamma blir galen på oss.
Jag kommer aldrig kunna gå vidare och leva.
Inte efter att ha förlorat de båda.
Måste sluta skriva nu, boken blir en sjö
Hejdå dagboken.
Bill:
Två månader i osynlighet.
Två månader utan min bror.
Allt jag kunde göra var att se honom gråta varje kväll.
Varje dag.
Höra honom skrika efter mig i sömnen.
Jag försökte ta mig in i hans drömmar, berätta att jag var här.
Men inget lyckades.
Han hade rest sig upp när jag återigen tittade mot soffan.
Jag satt i mitt favorithörn av vardagsrummet i våran lägenhet.
Jag började leta efter honom, tillslut hittade jag honom i hans rum.
Han låg på sängen med en massa piller runt sig, en tom spritflaska i ena handen och stora sår längst handlederna.
Han var påväg att ta sitt liv!
På en lapp bredvid stod det; Utan Bill kan jag inte leva, han var min bror, min bästa vän, min andra halva, förlåt, men nu orkar jag inte mer. Försök inte återuppliva mig om jag redan dött, låt mig gå vidare, försöka hitta hnoom och vara lycklig.
Jag försökte skaka honom, men mina händer gick rakt igenom honom.
"Tom! Snälla, gör inte såhär, snälla Tom, snälla lev! LEV!" Skrek jag förtvivlat och någon slog upp dörren.
Georg.
"Tack! Georg, ta honom till sjukhuset, låt honom inte dö!" Sa jag, men han gick rakt igenom mig och fram till Tom.
Han tog upp lappen och kramade den hårt i ena handen.
Så tog han upp telefonen och ringde en ambulans.
De hämtade min bror och jag hoppade in i ambulansen bredvid honom.
För första gången sedasn jag dött grät jag.
Min bror fick inte dö!
Han skulle leva! Det som hände med mig, det var en olycka, men Tom, han skulle leva vidare med Amanda och Zandra!
Hela natten försökte de få min bror att andas själv.
Det var lönlöst.
"Bill, säg till dom att sluta, få dom ge upp! Jag vill inte leva, jag vill varas med dig" Sa en välbekant röst och han stod där, framför mig.
"Tom, du måste leva!" Sa jag snyftandes.
"Nej, nu ger vi upp, döden inträffade 05.49" Sa läkaren och Tom kom emot mig.
"Jag kan inte leva utan dig Bill, det vet du, Men nu, kan vi aldrig mer skiljas åt!" Sa han och kramade mig.
Jag hade saknat de starka armarna, de trygga famn min storebror kunde erbjuda i alla lägen.
"Jag har saknat dig" Snyftade jag.
"Jag DOG för dig, Bill, du är min lillebror, och jag kunde inte leva utan dig" Sa Tom och kramade mig ännu hårdare.
------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<33
Lördag 3/9
Du tog honom också.
Hon äter inte heller.
Mamma blir galen på oss.
Jag kommer aldrig kunna gå vidare och leva.
Inte efter att ha förlorat de båda.
Måste sluta skriva nu, boken blir en sjö
Hejdå dagboken.
Bill:
Två månader i osynlighet.
Han hade rest sig upp när jag återigen tittade mot soffan.
Jag satt i mitt favorithörn av vardagsrummet i våran lägenhet.
Jag började leta efter honom, tillslut hittade jag honom i hans rum.
Han låg på sängen med en massa piller runt sig, en tom spritflaska i ena handen och stora sår längst handlederna.
Han var påväg att ta sitt liv!
På en lapp bredvid stod det; Utan Bill kan jag inte leva, han var min bror, min bästa vän, min andra halva, förlåt, men nu orkar jag inte mer. Försök inte återuppliva mig om jag redan dött, låt mig gå vidare, försöka hitta hnoom och vara lycklig.
Kommentera bilden
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/goingon/450275354/
Visa toppen
Visa sidfoten