Sunday 28 March 2010 photo 13/19
|
del 13
Tom
Någon satt bredvid mig.
Skakade mig till liv.
Jag öppnade sakta ögonen och kollade in i ett par okända, smaragdgröna ögon.
Jag satte mig skrämt upp och började rygga bort från det okända ansiktet.
Det följde efter.
Det var en tjej, Zandras ålder, med lockigt hår och stora, gröna ögon.
"Vad vill du mig?" Frågade jag och var säker på att detta var en mardröm.
"Du lever!" Konstaterade hon lättat.
"Klart som fan jag lever! Var är Amanda, och vem fan är du? vad vill du mig?" Frågade jag.
"Jag vet inte vem Amanda är, jag är Linnea, jag ville bara se att du levde, det är inte ofta det ligger en världskänd gitarrist i sommarhagen bredvid ens hus" Sa hon och någon ropade på mig.
"Han är här!" Ropade Linnea och snart dök Bills slanka figur upp framför mig.
Han sprang som en dåre och slängde sig runt min hals.
"Ey, vad händer? Var är Amanda?" Frågade jag och kramade tveksamt tillbaka.
"Försvinn aldrig mer sådär, jag har letat efter dig hela jävla dagen! Var fan har du varit?" Frågade Bill med skakig röst.
"Jag och Amanda somnade här ute igår.. tror jag" Sa jag tveksamt och kliade mig i huvudet.
"Jo, det gjorde vi!" Konstaterade jag och ställde mig upp.
Jag kollade på min bror, hans blick var stressad och han skakade.
Jag kramade honom igen och han kramade mig så hårt han kunde.
"Bill, vad har hänt? Var är Amanda?" Frågade jag och han kollade ner i marken.
"Jag, vet inte, hon och zandra försvann innan jag vaknade, de skrev bara att dom skulle vara tillbaka senast ikväll" Sa han och jag nickade.
"Men, hon skrev inget om vart jag var?" Frågade jag tyst.
"Nej, varför tror du jag har letat efter dig som en galning i snart fem timmar för?" Frågade han och log, hans blick tillade; idiot.
"DU är en idiot!" Skrattade jag och brottade ner honom.
Han gav sig in i brottningsmatchen med hela sin själ, men självklart vann jag.
Ett tjut hördes och snart kom Zandra och Amanda inkörandes på en gammal flakmoppe på garageuppfarten, Zandra hade en stor korg i knät där hon satt på flaket och dom vinkade till oss att komma.
Vi gick dit och Zandra drog ner oss på flaket.
Så körde Amanda iväg med oss.
"Välkommna till vår eviga sommarkojja" Log Zandra och gjorde en gest mot del lilla stranden med klarblått vatten nedanför.
Det var det vackraste jag sett, efter Amanda.
---------------------------------------------------
kommentera för mera x)
Tom
Någon satt bredvid mig.
Skakade mig till liv.
Jag öppnade sakta ögonen och kollade in i ett par okända, smaragdgröna ögon.
Jag satte mig skrämt upp och började rygga bort från det okända ansiktet.
Det följde efter.
Det var en tjej, Zandras ålder, med lockigt hår och stora, gröna ögon.
"Vad vill du mig?" Frågade jag och var säker på att detta var en mardröm.
"Du lever!" Konstaterade hon lättat.
"Klart som fan jag lever! Var är Amanda, och vem fan är du? vad vill du mig?" Frågade jag.
"Jag vet inte vem Amanda är, jag är Linnea, jag ville bara se att du levde, det är inte ofta det ligger en världskänd gitarrist i sommarhagen bredvid ens hus" Sa hon och någon ropade på mig.
"Han är här!" Ropade Linnea och snart dök Bills slanka figur upp framför mig.
Han sprang som en dåre och slängde sig runt min hals.
"Ey, vad händer? Var är Amanda?" Frågade jag och kramade tveksamt tillbaka.
"Försvinn aldrig mer sådär, jag har letat efter dig hela jävla dagen! Var fan har du varit?" Frågade Bill med skakig röst.
"Jag och Amanda somnade här ute igår.. tror jag" Sa jag tveksamt och kliade mig i huvudet.
"Jo, det gjorde vi!" Konstaterade jag och ställde mig upp.
Jag kollade på min bror, hans blick var stressad och han skakade.
Jag kramade honom igen och han kramade mig så hårt han kunde.
"Bill, vad har hänt? Var är Amanda?" Frågade jag och han kollade ner i marken.
"Jag, vet inte, hon och zandra försvann innan jag vaknade, de skrev bara att dom skulle vara tillbaka senast ikväll" Sa han och jag nickade.
"Men, hon skrev inget om vart jag var?" Frågade jag tyst.
"Nej, varför tror du jag har letat efter dig som en galning i snart fem timmar för?" Frågade han och log, hans blick tillade; idiot.
"DU är en idiot!" Skrattade jag och brottade ner honom.
Han gav sig in i brottningsmatchen med hela sin själ, men självklart vann jag.
Ett tjut hördes och snart kom Zandra och Amanda inkörandes på en gammal flakmoppe på garageuppfarten, Zandra hade en stor korg i knät där hon satt på flaket och dom vinkade till oss att komma.
Vi gick dit och Zandra drog ner oss på flaket.
Så körde Amanda iväg med oss.
"Välkommna till vår eviga sommarkojja" Log Zandra och gjorde en gest mot del lilla stranden med klarblått vatten nedanför.
Det var det vackraste jag sett, efter Amanda.
---------------------------------------------------
kommentera för mera x)
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/goingon/451391355/