Previous photoSunday 28 March 2010 photo 15/19
|
del 15
Vi åt och drack och hade trevligt, hela kvällen.
Vi badade lite till också.
Jag njöt av varje minut med min älskling, allt var så perfekt!
Jag låg med huvudet på hans bröstkorg, Amanda låg likadant på Tom, vi pratade om livet, och annat skit.
"Seriöst, livet är för kort för att inte leva det!" Sa Tom som om det vore uppenbart.
"Ja, livet är otroligt kort, om man jämnför med hur länge man ska vara död" Sa jag tyst och Bill strök mig över håret.
"Jag är sjukt glad att jag iallafall hittat den jag vill dela hela mitt liv med" Sa Amanda och alla höll med.
Musiken hade stoppats för länge sen, solnedgången gick mot sitt slut, snart skulle natten sänka sig helt över oss.
Men jag brydde mig inte, sålänge jag låg i Bills famn, var jag trygg, det visste jag.
Tom hostade till och Amanda kollade oroligt på honom.
"Vagöru?" Frågade hon och han log.
"Fick nått i halsen, det är lugnt" Log han och utbytte en blick med Bill.
"Säkert?" Frågade Amanda oroligt.
"Klart, jag skulle inte ljuga för dig, bebi, det hoppas jag du vet" Log han och kysste henne.
Hon la tillbaka sitt huvud på hans bröstkorg igen och han la armen runt henne.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men det lät som han började andas ansträngt.
Jag kollade på Bill, han log oberört, men hans ögon sa mig att han visste att något var allvarligt fel med hans bror.
"Jag kommer snart" Log Tom och reste sig upp.
Han lät otroligt ansträngd, som om han sprungit ett marathonlopp.
Bill satte sig upp och jag såg på honom att han visste felet.
Han ställde sig upp, precis när en lastbilstuta ekade.
Bill sprang mot vägen och vi följde skrämt efter.
Tom låg vid vägkanten, på avstånd från vägen, men inte tillräckligt.
Men det var inte det mest oroande.
Han var medvetslös.
"Tom! Tom, svara! Sluta skoja nu! Tom vakna!" Skrek Bill och jag lyckades få upp telefonen och ringa efter en ambulans.
Bill följde med honom till sjukhuset, med löftet att ringa så fort han visste något.
Vi åkte hem och två minuter senare ringde min mobil.
Jag flög på den och svarade.
"Zandra, han.. han har 3% chans att överleva natten" Sa Bill snyftandes och jag kände mitt hjärta stanna en sekund.
Han fick inte dö!
---------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<3
Vi åt och drack och hade trevligt, hela kvällen.
Vi badade lite till också.
Jag njöt av varje minut med min älskling, allt var så perfekt!
Jag låg med huvudet på hans bröstkorg, Amanda låg likadant på Tom, vi pratade om livet, och annat skit.
"Seriöst, livet är för kort för att inte leva det!" Sa Tom som om det vore uppenbart.
"Ja, livet är otroligt kort, om man jämnför med hur länge man ska vara död" Sa jag tyst och Bill strök mig över håret.
"Jag är sjukt glad att jag iallafall hittat den jag vill dela hela mitt liv med" Sa Amanda och alla höll med.
Musiken hade stoppats för länge sen, solnedgången gick mot sitt slut, snart skulle natten sänka sig helt över oss.
Men jag brydde mig inte, sålänge jag låg i Bills famn, var jag trygg, det visste jag.
Tom hostade till och Amanda kollade oroligt på honom.
"Vagöru?" Frågade hon och han log.
"Fick nått i halsen, det är lugnt" Log han och utbytte en blick med Bill.
"Säkert?" Frågade Amanda oroligt.
"Klart, jag skulle inte ljuga för dig, bebi, det hoppas jag du vet" Log han och kysste henne.
Hon la tillbaka sitt huvud på hans bröstkorg igen och han la armen runt henne.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men det lät som han började andas ansträngt.
Jag kollade på Bill, han log oberört, men hans ögon sa mig att han visste att något var allvarligt fel med hans bror.
"Jag kommer snart" Log Tom och reste sig upp.
Han lät otroligt ansträngd, som om han sprungit ett marathonlopp.
Bill satte sig upp och jag såg på honom att han visste felet.
Han ställde sig upp, precis när en lastbilstuta ekade.
Bill sprang mot vägen och vi följde skrämt efter.
Tom låg vid vägkanten, på avstånd från vägen, men inte tillräckligt.
Men det var inte det mest oroande.
Han var medvetslös.
"Tom! Tom, svara! Sluta skoja nu! Tom vakna!" Skrek Bill och jag lyckades få upp telefonen och ringa efter en ambulans.
Bill följde med honom till sjukhuset, med löftet att ringa så fort han visste något.
Vi åkte hem och två minuter senare ringde min mobil.
Jag flög på den och svarade.
"Zandra, han.. han har 3% chans att överleva natten" Sa Bill snyftandes och jag kände mitt hjärta stanna en sekund.
Han fick inte dö!
---------------------------------------------------------
kommentera för mera :)<3
Comment the photo
Förfan när de äntligen har blivit bättre så kan inte tom dö!! DUMT!!
DU ÄR DUM!!!!!!!!!!:(((
HAN FÅR INTE DÖ!!!!!
MER<33333333333333
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/goingon/451467925/
Visa toppen
Show footer