Previous photoSunday 28 March 2010 photo 16/19
|
del 15
Bill
Jag kurade ihop mig på stolen bredvid min brors säng.
Han låg där, livlös.
Hans hjärta hade stannat, gång på gång, men jag vågade inte berätta det för Zandra, hon skulle säga det till Amanda och hon skulle få panik.
Dessutom var hans läge ganska stabilt nu.
Jag hade bett och bett, till honom, till vem som nu bestämmer och ja, till allt, om att min bror skulle få leva.
Jag kramade hans livlösa hand.
"Snälla, Tom, lämna mig inte här, snälla" Kved jag och kollade på honom.
Han rörde inte en min.
Jag önskade att han kunde öppna sina ögon och kolla på mig, säga att allt skulle bli bra.
Men det gjorde han aldrig.
Han bara låg där, helt livlös.
varför skulle allt skit hända just mig och dom jag älskar?
Kan det inte drabba NÅGON annan för en gångs skull?
Jag kände tårarna stiga igen och jag lät dom rinna.
Någon knackade på dörren och en tjej kom in, jag kände igen henne.
Hon hade hittat honom i morse.
Linnea.
"Hej, jag praoar här och jag.." Hon avbröt sig när hon såg mig och Tom.
"Vad, har hänt?" Frågade hon chockat.
"En massa skit" Suckade jag och kramade Toms hand igen, med en svag förhoppning att han skulle krama tillbaka.
Men det gjorde han inte.
Linnea hade försvunnit igen och jag lät tårarna tkomma tillbaka.
Snälla, Tom, vakna nu! tänkte jag förtvivlat och kollade på honom igen.
Han såg fridfull ut på nått sätt, men ändå, jag kände hans smärta.
Jag kände min egen smärta, jag höll på att rivas itu, snälla, bara få det sluta.
"Precis" Sa någon hest och jag kollade chockat på min bror.
"Du, är vaken!" Sa jag chockat och han flinade snett.
"Neh! Jag sover juser du väl!" Flinade han och jag kramade om honom länge.
------------------------------------------------------
kommentera för mera :D
Bill
Jag kurade ihop mig på stolen bredvid min brors säng.
Han låg där, livlös.
Hans hjärta hade stannat, gång på gång, men jag vågade inte berätta det för Zandra, hon skulle säga det till Amanda och hon skulle få panik.
Dessutom var hans läge ganska stabilt nu.
Jag hade bett och bett, till honom, till vem som nu bestämmer och ja, till allt, om att min bror skulle få leva.
Jag kramade hans livlösa hand.
"Snälla, Tom, lämna mig inte här, snälla" Kved jag och kollade på honom.
Han rörde inte en min.
Jag önskade att han kunde öppna sina ögon och kolla på mig, säga att allt skulle bli bra.
Men det gjorde han aldrig.
Han bara låg där, helt livlös.
varför skulle allt skit hända just mig och dom jag älskar?
Kan det inte drabba NÅGON annan för en gångs skull?
Jag kände tårarna stiga igen och jag lät dom rinna.
Någon knackade på dörren och en tjej kom in, jag kände igen henne.
Hon hade hittat honom i morse.
Linnea.
"Hej, jag praoar här och jag.." Hon avbröt sig när hon såg mig och Tom.
"Vad, har hänt?" Frågade hon chockat.
"En massa skit" Suckade jag och kramade Toms hand igen, med en svag förhoppning att han skulle krama tillbaka.
Men det gjorde han inte.
Linnea hade försvunnit igen och jag lät tårarna tkomma tillbaka.
Snälla, Tom, vakna nu! tänkte jag förtvivlat och kollade på honom igen.
Han såg fridfull ut på nått sätt, men ändå, jag kände hans smärta.
Jag kände min egen smärta, jag höll på att rivas itu, snälla, bara få det sluta.
"Precis" Sa någon hest och jag kollade chockat på min bror.
"Du, är vaken!" Sa jag chockat och han flinade snett.
"Neh! Jag sover juser du väl!" Flinade han och jag kramade om honom länge.
------------------------------------------------------
kommentera för mera :D
Visa toppen
Show footer