Jag tänker starta dagen med att utbringa ett hjärtligt vardagsdags Fuck You! till min granne. Idag startade han sina sk sånglektioner straxt innan nio tiden på morgonen. Idag tog han i lite extra så jag lyckades till och med snappa upp lite av hans vackra stämma i min mobiltelefon från sängen. De senaste gångerna jag försökt spela in skiten så måste man öppna dörren till trapphuset för att höra eländet. Och där ekar det ordentligt så det är inte bara jag som grinar illa när han sätter igång.

För er som inte sett min upptagningar av fenomenet "Min granne" kan jag berätta att det är inte jag förvånansvärt nog som är muppen med stort M. Det är min granne. I början, för ett år sedan ungefär, så var han helt vansinnig. Han hade utbrott i flera timmar då det lät som att han rev sönder hela sin lägenhet med slägga och skrek efteråt ur sig ångestvrål efter ångestvrål. Det här upphörde efter några månader och byttes ut av ett nytt beteende, "sång". Jag måste säga att jag är glad för hans skull att någon hjälpte stackaren att omvandla all hans ilska till något lite mer konstruktivt och inte lika självdestruktivt beteende. Nu har han alltså börjat sätta på skitdålig neo/emo metal (something?) musik högt som fan och försöker skrika med i låtarna så högt han bara kan, blandad med vad jag antar är något slags försök till skönsång. De första gångerna det här hände så var det under eftermiddagen. Mellan två tiden och fyra tiden ungefär. Då tyckte jag att det var ganska charmigt och satt och fnissade rätt gott för mig själv. Men det börjar bli lite jobbigt i längden. Speciellt eftersom att han nu fått för sig att göra det här antingen för tidigt på morgonen eller för sent på natten.

Arga lappar har skrivits, anklagelser har kastats runt i huset och Securitas har knackat på. Nuff is nuff. Oink, oink.

Annons

The photo has no tags

Camera W595

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/13 s

ISO 100

Date

May 2013