Friday 18 March 2011 photo 2/2
|
Efter Yogan på morgonen kände jag mig lite som stålmannen och var på otroligt bra humör. Vilket naturligtvis beror på att jag provar medicinfria helger nu. Så dampigare än någonsin förr lallade jag omkring hemma without a care in the world. Men varför tar jag då alla jävla mediciner om jag kan vara så här glad och bra utan? Jag hade förvisso bara hoppat över concertan så jag hade strattera att luta mig tillbaka på och den innehåller någon form av antidepressiva medel. Men självklart är det inte så enkelt.
Under dagen ringde Fredrik från jobbet och det kastades ut stress och oro ur telefonen när han frågade om det var okej att han stannade hemma på kvällen istället för att följa med på kalas. I vanliga fall hade jag sugit åt mig att stress och själv brutit ihop men jag tog det kolugnt. Frågade vad det var som stressade honom och sa att han självklart skulle stanna hemma om han behövde det. Efter att vi hade lagt på så tänkte jag att jag som mår så bra idag och inte har ett bekymmer i världen, jag kan ju hjälpa Fredrik genom att göra allt här hemma som han är stressad över så att han bara kan gå och vila när han kommer hem! Världens bästa idé! Så med all min fantastiska överskottsenergi rensade jag vattenlås och avlopp från hysteriskt äckliga saker, städade badrummet, tog han om all disk, städade köket och vardagsrummet. Allting precis i tid tills Fredrik kom hem. Perfekt! tyckte jag och studsade vidare. När klockan var sju på kvällen och jag helt tappat tid och rum så låg jag i sängen. Var de inte något jag skulle göra vid sju? Jo, jag skulle ju vara utanför Ica Skolgatan klockan sju och möta upp Jenni för att tillsammans sen vandra vidare till Tommys kalas. I ren panik kastade jag mig upp ur sängen och ringde Jenni med tusen förlåt som bara väntade på att få skrikas ut. På med kläder och festsminket och som tur är bara dra handen genom håret. Dreads är min bästa vän. Rusade iväg och mötte upp Jenni som som tur är inte har några problem med att jag är jag och att jag gör som jag gör och inte. Vid åtta tiden rusade två fnittriga dampidioter in i Gothålan på Solrosgatan och höll låda. Klockan nio, livrädd i soffan. Klockan tio, kan inte längre solla ett enda intryck. Klockan elva, rastlösheten i benen blir för mycket och jag måste gå hem.
MEN! Jag hade sjukt kul i korta intensiva perioder!
OCH! Jag fick komma ihåg att livet faktiskt inte funkade utan medicin heller!
And the beat goes on.
Annons
Camera info
Camera W595
Focal length 4 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/8 s
ISO 250
Comment the photo
Abbadon
Wed 23 Mar 2011 12:02
Men jag, precis som Mårran redan skrivit, är så glad att du tittade förbi: Det betydde jättemycket <3<3
Gonne
Wed 23 Mar 2011 13:21
Ja, det är klart att jag kommer förbi, det var ju liksom belöningen för allt tråkigt städande! Vägrar låta tråk komma i vägen för kul, jag har alldeles för mycket tråk som det är. <3
Mårran
Tue 22 Mar 2011 13:32
så jäkla glad att du kom i alla fall, din nuna piggar upp vare sig den är glad eller inte! <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gonne/486897061/